Kategoriarkiv: Okategoriserade

I dödsskuggans land av Alden Bell, Mix förlag, 2012

Ännu en zombiebok. Ordet zombie används aldrig utan det är slempåsar och köttsäckar och mutanter som är de benämningar som finns. Temple är en flicka på 15 år som varit med om det mesta man kan tänka och då skall man tänka så otäckt man kan. Hon gör vad hon kan för att överleva i en värld som Gud glömt. Hon dödar en man som vill våldta henne och efter det blir hon jagad av mannens bror. På sin flykt får hon med sig en utvecklingsstörd man.

Jag blir inte imponerad, intet nytt under zombiehimlen. Att jämföra henne med Katniss i Hungerspelen gillar jag inte alls. Det som irriterar mig lite är att de kan ta hissen upp i en skyskrapa, finns det ström, jo, tydligen för någon har monterat upp ett elstängsel runt sin gård och det verkar finnas drivmedel också, däremot förvånar slutet mig och för det så blir det en

2:a // Maria E

Grattis till Nobelpriset Svetlana Aleksijevitj!!! Jag har läst och gillar boken Kriget har inget kvinnligt ansikte. Mycket fin skildring av kvinnor som är med i krig.

På andra sidan solen av Maria Ernestam, Månpocket, 2011

Den planerade resan till Venedig blev en resa till Skåne och lån av en villa på landet. Viola, maken Axel och deras två tonårsdöttrar försöker få tillvaron att gå ihop. Axel har efter en olycka fått skador som påverkar honom mer psykiskt än fysiskt även om han gör sitt bästa för att ha ont. Humöret går upp och ner och Viola känner att det är svårt att parera alla utfall, infall och anklagelser på ett vuxet sätt. Vid ett besök på det vårdhem där Axels mamma finns träffar Viola den gamla kvinnan Linnea och stor förståelse uppstår. Linnea ger Viola några noveller som hon skall läsa. Axel tror dock att Viola träffar läkaren på vårdhemmet. Vid ett tillfälle svarar hon i makens mobiltelefon och nu undrar hon om hon verkligen känner sin man…vad händer och vart är katten?

Jag tyckte boken var bra, men inget mer, novellerna som skildrar livsöden i Kina under andra världskriget var den stora behållningen. Män med behov av att kontrollera allt och alla för att kompensera sin egen oförmåga finns det mycket skrivet om, exempel De försvunna som jag nyss skrivet om. Ernstam skriver på ett trivsamt och beskrivande sätt och man vill ogärna lägga ifrån sig boken. Hade kanske velat ha lite mer av barnens perspektiv, särskilt då pappan i fyllan(det vara bara ett glas vin) kör hem.

3:a //  Maria E

Bones of faerie av Janni Lee Simner, Random House, 2009
Liza lever med sin stränga far i en stad som ogärna släpper in främlingar och ser man något magisk skall det dö. Det hade skett då Lizas lillasyster föddes. Rebecca såg ut som en alv och sattes ut för att dö. Sedan stack mamman och lämnade Liza kvar. Det Liza inte vet är att hon också har magin inom sig, precis som de allra flesta i byn , men för att inte bli dödad döljer man det så gott man kan. Det har Lizas mamma lärt bybarnen redan från början, medan Liza fick lära sig att överleva av sin far. Liza ”ser” sin mamma och sin syster och vill hämta hem dem. Matthew, som är en animagus, följer med och tillsammans får de lära sig att all magi inte är ond, det finns god magi också. Liza försöker brygga ihop de två världarna som det var före kriget men inget är lätt och alla är misstänksamma mot alla.
Detta är första delen av tre på relativt lätt engelska. Det är väldigt mycket adjektiv som beskriver vad som händer och hur det ser ut och det är ganska vackert men också skrämmande bilder som målas upp i denna efterkrigsskildring.
3:a // Maria E

De försvunna av Caroline Eriksson, Forum, 2015
En psykologisk spänningsroman står det på omslaget och jag får vatten på min kvarn när jag läser; psykolog blir man för att man vill reda ut sina egna problem, inte andras.
Gretas man och dotter försvinner under en dagstur till ön vid stugan på landet. Vad har hänt? Det ena underliga efter det andra verkar ha hänt, fram tills nu och drömmar blandas med fantasier och händelser som inte alls hör ihop. Men ett är säkert, Alex är gift men inte med Greta. Greta är en kvinna med stort behov av bekräftelse sedan hennes pappa dog och världen ställdes på ända. Psykologbesök efter psykologbesök avlöser varandra utan särskild verkan och en dag träffar hon på Alex, som ser henne, verkligen ser henne. Han talar också tydligt om att hon inte kan leva utan honom. Gretas mamma är en stark kvinna och stöttar många andra kvinnor i utsatta situationer, men sig själv eller Greta är det svårt med.
En djävulsk man med djävulska metoder att bryta ner kvinnor. Man inser väl ganska tidigt i boken åt vilket håll det lutar men boken överraskar ändå mot slutet. Utsatta kvinnor borde försöka berätta för andra. Känns det fel, är det troligen fel och någon måste få veta. Bra flyt i språket och mycket känns självupplevt.
3:a // Maria E

I morgon är allt som vanligt av Lina Stoltz, Rabén&Sjögren, 2014
Att ha en mamma som dricker för mycket och för ofta är något som Lilian skäms otroligt mycket för samtidigt som hon oroar sig för hur det är med mamman. När hon blir vald till Lucia blir det jobbigt. Tänk om mamma inte kommer, vad skall alla säga då? Tänk om mamma kommer och är full, vad skall alla säga då? Storasyrran har gett upp och slutat bry sig, storebrorsan har flyttat hemifrån och nån måste ju bry sig, eller…? Kulmen blir den dag Lilian hittar sin mamma i snödrivan utanför huset och inte orkar få upp henne. Hon ringer storebror som kommer, direkt, med sin flickvän och det känns som om det är Lilian han bryr sig om, inte mamman och det känns bra.
Tänk om alla alkoholister visste vilken skada de gör på alla runtomkring. Tänk om de förstod att de bara lurar sig själv genom att hitta på ursäkter. Tänk om de förstod att barn lätt genomskådar och tappar förtroendet för men aldrig hoppet om att få tillbaka den nyktra föräldern. Då hade det aldrig funnits några alkoholister.
En bra berättad historia som inte har någon lösning på problemet men som löser många av Lilians problem med bla kompisen Nina, och kanske för många i samma situation.
Passar att läsa högt eller enskilt från 10 år
3:a // Maria E

Stjärnfall av Lars Wilderäng, Massolit förlag, 2015
Nu har det gått 10 år sedan nedsläckningen och Wilderäng tar upp trådarna från förra boken, Stjärnklart. Det är bland andra barnmorskan Lena, krigaren Joakim som kommer ”hem” från Afghanistan, Gustaf Silverbane som numera är landshövding och lite av en diktator och Anna Ljungberg, forskaren. Livet går vidare och någon form av normalitet har uppstått även om alla är långt ifrån nöjda. Vi rör oss i en liten del av Västsverige och en eftermiddag ser Lena ett ljus som hon saknat, elektricitet. När hon närmar sig blir hon brutalt nedslagen och vaknar upp, naken, i fångenskap.
Gustaf inser samtidigt att någonting är på gång och sammankallar de trupper han kan, för att ge sig ut i krig. Men vad det är som de möter, har de ingen aning om. Jocke är en av krigarna, vad annat kan han göra och det blir ett dödande utan dess like, ingen går säker.
Jag var lite spänd på denna del men känner just nu samma besvikelse som när man såg Gremlins 2- The new batch. Det blev bara too much. Lena blir under sin fångsttid smittad av ”fienden” och vänds emot de sina med en vansinnig lust att para sig och att suga blod och på så sätt föra sin smitta vidare. Fienden fäller stjärnstoft som dödar alla och allt som andas in detta damm. Sen återuppstår de som Zombies och dödar, i sin tur, alla som kommer i deras väg. Varulvar och zombier…Filip Stenvik till och med skämtar om det tills han inser att det inte är något skämt och tvingas fly. Scener ur The walking dead utspelar sig för mitt inre. Lika som i förra boken är det mycket militärsnack men jag tycker mig märka att de liksom själva tröttnat något, eller glömt kanske, för det är inte lika intensivt. Kan bero på att all elektronik är utslagen och samtalen måste föras öga mot öga.
Detta skall bli en trilogi och vad den sista delen kan tänkas handla om är kanske någon form av återtagande. Hoppet står till Anna Ljungberg och Filip Stenvik som det verkar just nu. Kanske man kan få ett lyckligt slut á la Rosemarys baby, det blir en fullständig integration och strömmen slås sedan på med hjälp av Stjärnkraft.
2:a, inget mer… // Maria E

0.4- It´s a brave new world av Mike Lancaster, Egmont, 2011
I den lilla amerikanska byn pågår en marknad och en av killarna där skall göra en hypnosshow. När Kyle, och de fyra andra, vaknar ur hypnosen är alla totalt förändrade. Hotfullt vill de att dessa fyra skall anmäla sig i silon eller dras med dit men Klye förstår att något gått snett och flyr. Tillsammans med de tre andra försöker de förstå. Samtidigt ser de hur de övriga i byn samlas på ängen och de liksom ” kopplar ihop sig” med tentakler och efter det är det som att kyle och de tre andra inte finns. De kan se de andra men inte interagera, inte röra, inte förstå. Till slut förstår de att alla andra har blivit uppdaterade till 1.0 och de själva är kvar 0.4. Kyle talar in hela historien på gamla kassettband som många år senare hittas och det är dessa band vi får ta del av.
Lätt engelska om att inte höra till fast ändå finnas. Nya programvaran verkar inte bättre, tycker Kyle, men är det bättre att inte höra till? Fick lite känslan av Interstellar och biten där man lever parallellt fast i olika dimensioner och dessa kan ibland komma i kontakt med varandra, fast bara lite. Undrar vilken programvara jag är, 0.1?
Gillade den faktiskt, 3:a // Maria E

Var det bra så? Av Lena Andersson, Natur och Kultur, 2007
Skriven 1999, av den då 29 år gamla Lena Andersson, och jag vill gärna leka med titeln och betona lite olika exempel:
Var det bra så?- Nä, det var det inte- vart var alla vuxna som skulle förklara, svara på frågor och stötta ungdomarna i sina vidare val? Gjorde verkligen SYO-n så?
Var det bra så?- Nä, klimatet i skolan var nog ganska lika dåligt oavsett om man bodde i Tensta eller Torpgärdan. De olika typerna som Andersson beskriver fanns i min klass också.
Var det bra så?- Som frågan i charken då man begärt två hekto skinka. Nä, de var inte bra så, jag vill ha lite grillad kyckling också. Jag vill veta mer. Liksom i Lill-Tarzan och jag, där får man reda på mer om hur det gick och hur jävla dåligt det egentligen var, fast man som barn inte förstod var eller vems felet var.
Var det bra så?- Bra och bra…jag var nog lik Lotta som inte riktigt deltar aktivt men som heller aldrig är utanför. Tog aldrig ställning för eller emot och kunde vara på båda sidorna samtidigt, märkligt, varken snäll eller elak…eller både ock.
Jag tycker nog att boken borde ha bättre uppföljning. Förstå behöver jag inte,  men vad hände med Åsa, Pia och Jocke?
Nja, 3:a

Inte vatten värd av Ulrika Lidbo, Alfabeta, 2012
Vi följer hela tiden Ediths tankar och observationer då hon går i år 8. Sommaren innan åttan har deras familj tagit emot en jämnårig flicka, Sigga, som behövde komma från sin familj ett tag, tills mamman ordnat upp livet med den nya babyn. Edits bästis är i USA och det blir att Edith och Sigga är tillsammans hela sommaren. Sen börjar skolan och, ve och fasa, Sigga börjar i deras klass efter jul. Bästisen Lucinda är värsta psykopaten som manipulerar alla och allt till det sämre. Boken varvas med nutid och ångesten över att de mörkat att Sigga inte kom tillbaka, efter orienteringen, på klassresan, och alla lämnade ön utan henne samt dåtid då vi lär känna Lucinda och Edith.
Detta är ungefär som att läsa Tusen gånger starkare och där Sigga är Saga och Edith är Signe. Det är som skönt att allt kretsar kring Lucinda och Edith, precis som det tror att allt gör och Sigga gör sig inte ens besväret att prata med dem. För de är inte vatten värda.
En bra bok som kan leda till många diskussioner i klassen, många tankeställare väcks, vem skall hålla koll på vem och vad? När skall man säga ifrån, inte följa med, inte bara hålla med och när tar man eget ansvar? För den som tiger samtycker. Korta kapitel och bra text gör att boken går lätt att läsa och jag vill nästan ge Lucinda en smäll för att hon är så genomjävlig. Varför är hon det? Det kapitlet saknas i boken, tycker jag.
4:a // Maria E