Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj, Ersatz, 2012
Dena bok kom ut första gången 1984 i en censurerad version och denna nyutgåva skall vara kompletterad med det som ”försvann”. Vad kan man säga…trots att jag inte varit med om krig kan jag känna igen mig…vem skall man berätta för, som förstår? Hur skall man kunna berätta så att människor förstår? Jag förstår att kvinnorna började tiga när de kom hem från kriget där de i många fall stridit längst fram och i andra fall tvättat eller tagit hand om sårade. Riktiga hjältedåd har de utfört. Väl hemma ansågs ofta som ”inga riktiga kvinnor” och blev kallade ”fälthoror” och ”lögnare”.
Flickorna var mellan 14 och 21 då andra världskriget bröt ut och de ljög om sin ålder för att få fara till fronten…det fanns ju inga pappor och pojkar kvar att skicka…
Många kvinnor var signalister, i bland mot sin vilja då ”man inte kunde döda fienden med en telefonlur”. En armé utan signalist är som en människa utan blod, förklarade generalen och då var det ok, fast helst hade de flesta velat bli skyttesoldat.
Mycket tankvärd bok och det som gör mig mest beklämd är tiden efter kriget då soldater och befäl fängslades och sattes i fångläger ( av den egna sidan) för att de inte tog livet av sig då de blev tillfångatagna under kriget. När de överlevt fiendens fångenskap, lyckats fly och kommit tillbaka ansågs de som spioner och förrädare och internerades i bästa fall, annars dödade, schysst.
Jag kan som officer känna samma sak då; jag kom hem från en tvåveckorsövning och var fylld med berättelser- vem skulle jag berätta dem för? Inte ens mina kollegor verkar ha varit på ”samma”övnig som jag, kunde man tro då vi satt i fikarummet och pratade.
Klar 4:a // Maria E
Vill i detta sammanhang slå ett slag för Stridens skönhet och sorg av Peter Englund, Atlantis, 2008.
I 212 korta kapitel får vi följa nitton personer under första världskriget. Och presis som i Aleksijevitjs bok handlar det inte om kriget utan om människoödena under kriget. Här finns män men också kvinnor som stred och det är inte säkert att man alltid vet varför man strider. En mycket bra bok. Klar 4: den också
Hobbybibliotekarien 