Stjärnklart av Lars Wilderäng, Massolit förlag, 2014
Första delen. Det är den 25 juli då boken börjar och dammet med nanomiter sprider sig och ”smittar” all elektronik. De sprids och förökar sig likt ett virus. Alla har mobiltelefoner och datorer och på ”vårdcentralen” dit man för all elektronik som gått sönder förs ”smittan” vidare. Inom loppet av en månad kraschar all elektronik och samhället lamslås. Förnekelsen till att det är en attack, av något slag, är total och alla väntar på att någon skall slå på strömmen igen. Kommande månad handlar om överlevnad och acceptans. Vissa tar sig friheter att bestämma över andras liv till förmån för eget. Andra bryr sig om, men utan vatten och avlopp förvärras situationen snabbt inne i städerna och när läkemedel och pengar inte finns att tillgå ökar dödsiffrorna. På landet är bönderna stora mål där ”levande” mat finns att tillgå.
Vi får, parallellt, följa ett tiotal personer och deras val eller brist på val under nedsläckningen. Precis som i Fallvatten av Mikael Niemi blir några av de drabbade totalt egoistiska och mordiska i stället för hjälpsamma och kanske är det så vi blir?
Jag hoppas dock att vår förmåga att hjälpa varandra så gott vi kan kommer att öka. Jag hoppas också att det går fortare att organisera samhället så att människor inte skiter och pissar överallt och lägger döda på gatan. Att sjukdomar sprids då, i snabbare takt än nanomiterna är väl uppenbart. Att bo på landet skulle vara bättre än att bo i stan kanske är sant om man gör som i boken och hjälps åt och återgår till byteshandel.
Hur ser det ut i resten av världen finns det inte så mycket om, mer än att en soldat från sista Afghanistan missionen kommer hem efter tio år och berättar vad han sett på sin färd tillbaka till Sverige.
Ja, kanske skulle det kunna bli så här och ja, vi är alldeles för oförberedda på ett samhälle utan ström och elektronik och ja, vi tar allt för mycket för givet men skall vi börja vidta åtgärder och bunkra mat? Nja…
Bra tempo, kanske lite många människor att hålla reda på. Bra med korta kapitel.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 