Kategoriarkiv: Okategoriserade

En helt vanlig familj

En helt vanlig familj 001.jpg

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson, Forum, 2018

”En roman om ett brott” står det också på omslaget och boken börjar med: ”Vi var en helt vanlig familj. Vi hade intressanta, välbetalda arbeten, ett stort socialt umgänge och en aktiv fritid med plats för både idrott och kultur.” Intressant, tänker jag och läser vidare. Dottern, Stella, som fyller 19 skall uppvaktas på restaurang och får en Vespa i present. Blir missnöjd då hon hade önskat sig pengar och föräldrarna blir lite störda över dålig uppskattning. Senare på natten kommer Stella hem och deras liv kommer att bli allt annat än vanligt.

Jag läser vidare…Boken varvas med pappans, mammans och dotterns berättelse om vad de upplevt i sin ”vanliga” familj. Vad gör man för sitt barn, ljuger man hur mycket som helst för att skydda det? Jag läser vidare. Familjen som anser sig vara en vanlig familj är långt ifrån vad jag skulle kalla en ”normal” familj. Varningsklockor ringer efter bara några kapitel, men det är svårt att sätta fingret på vad det är. Stackars Stella, ja, för det är nog henne det är mest synd om, tycker jag. Ett mord har begåtts och ett vittne har sett Stella vid platsen då mordet begicks. Pappan ger henne ett alibi och mamman bränner upp blusen. Stella häktas och föräldrarna får inte träffa henne, det blir liten kris hemma…Pappan försöker, i sitt ämbete som präst, hitta mördaren, för det kan ju inte vara Stella. Han blir mer och mer creepy i sina försök att fråga ut folk.

Lättläst spänningsroman som har ett bra och konsekvent språk med ett brottsupplägg som inte är helt självklart. Familjen har nog levt i förnekelse under nitton år om de fortfarande kallar sig vanlig familj. Prästpappa, advokatmamma och idrottsdotter; vad kan gå fel??

3:a / Maria

Annonser

Björnstad

björnstad_pocket

Björnstad av Fredrik Backman, Månpocket, 2018

När jag läser denna bok känns det som om jag redan läst den…småstaden, lagandan, våldtäkten på festen då alla var fulla, anklagande och ångest och kärlek. Allt finns där fast i en annan tappning och jag gillar Backmans språk. En man som heter Ove var skriven på samma sätt, känsligt och närvarande. I en liten ort där alla känner alla är det inte lätt att bryta rutiner, alla vet ju vem man är och vad man är, eller?

Det handlar om fd proffset Peter som flyttat hem för att bygga upp sin gamla klubb, hustrun Mira som inte tycker att livet i skogen alltid är så kul, dottern Maya och sonen Leo. Klubbens hjälte Kevin och hans kompis Benij, men hur bra känner de varandra? Om Amat som verkligen vill spela och som verkligen får det. Men också om oväntade relationer och styrkan att stå upp för sina vänner. Boken är lättsam men med djup. Både i handling och i relationer där mycket ligger dolt under ytan.

Visst blir det film, det var som att läsa ett manus.

4:a // Maria E

 

1793

1793_pocket

1793 av Niklas Natt och Dag, Månpocket, 2018

Äckligt bra i vedervärdig miljö. Kräkfärdig känner jag mig emellanåt då jag läser boken, inte för att det är blodigt och mord, utanför att beskrivningarna av det sunkiga Stockholm är så förskräckliga…och säkert var det ändå värre om man hade varit där.

Palten Mickel Cardell får hjälpa till med att ta upp ett lik ur fatburen, ett lik olikt alla andra lik på den tiden. Cardell har ett förflutet som soldat där han förlorade en arm vilket blir till nytta då han hjälper Cecil Winge i att hitta mördaren, men framför att ge den döde ett namn, ty inget finns som kan identifiera den döde, Karl Johan blir arbetsnamnet. Winge och Cardell blir förtrogna på ett underligt sätt och håller varandra vid liv, trots alkoholen och lungsoten. Vi stiftar bekantskap med Kristoffer Blix som kommer att utföra gräsliga handlingar trots sina unga år och vi möter Anna Stina Knapp som anklagas för hor och sätts på spinnhuset, övervakad av paltar. Hon tvingas göra val hon aldrig trott sig om. Allas öden och berättelser vävs ihop på ett vedervärdigt sätt och bara det grova och vulgära språket gör att man känner sig nästan på plats.

Mecenat har jag läst för andra gången i böcker nu…första var i boken Nevermoor.

En mycket överraskande bok som föll mig väl på läppen.

Klar 4:a // Maria E

Mareld

Mareld 001

Mareld av Camilla och Viveca Sten Bonnier Carlsen, 2018

Tredje delen i serien om havsfolket och vi träffar på Tuva och hennes familj. Det är snart jul och kompisen Rasmus skall fira jul ute på ön tillsammans med sin familj. De har ju bara träffats då och då, sedan skolan började efter sommaren. Men strax innan de skall ut till ön händer olyckan som får hela skärgården att rysa. Waxholmsbåten fryser fast i isen och krossas och sjunker, alla ombord dör. Hur är det möjligt att isen kan bli så tjock så fort? Tuva tror att det är magin som drar in ibland öarna. På skolan blir plötsligt alla så konstiga av lite musik och för att stoppa allt utlöser Isabelle brandlarmet så att all sprinklers slår till och Tuva kan överrösta de magiska tonerna.

Det är henne de vill åt. Bäckahästen vill ha hjälp. I vattnet är sjörået uppgivet och vill stänga av Golfströmmen och skapa ny istid i norden för att bli av med allt folk som bara förstör och hon är stark, men det är Tuva också. Hon vet vad hon kan och har tränat upp sina färdigheter men en mareld har hon aldrig stött på. Rasmus vill hjälpa till och hur skall han kunna göra det utan att ta skada?

Ännu en bra bok om oväntade allierade och vänskap. Pappan har släppt ölburkarna och lovar att aldrig mer dricka…Tuva är skeptisk, men vill samtidigt tro honom, han som var hennes hjälte då hon var liten. Kunskapen om magin finns hos de gamla men vad är sant och vad är svammel, inte så lätt att fatta. Stenarna skriver bra och jag gillar språket men denna gång var boken lite för lång, samtidigt är det så fint med den unga kärleken som kanske inte riktigt vet vad den är. Denna liksom de andra i serien tar upp nedskräpningen av havet och hur dålig Östersjön är. Mycket tänkvärda och bra tips finns i slutet av boken.

3:a // Maria E

Vikingablot

vikingablot_pocket

Vikingablot av Catharina Ingelman-Sundberg, Månpocket, 2017

En storslagen historisk roman om Birka, står att läsa på framsidan men jag kan inte hålla med om det, populistisk och lättsam roman om Birka är mera rätt, tycker jag. Året är 830 och Erik är på väg hem efter en mycket lyckad resa som varade i tre år istället för det utlovade ett. Jorun har visserligen inte slutat hoppas men det har hennes far, som ser till att hon gifter sig med Eriks bror Harald. Eriks skepp är tungt lastat då han skall på sista rutten mot Birka. Han gör dock det dåliga valet att ta med Ansgar med följe och två kistor ombord. Munken Ansgar skall kristna folket och erbjuda dem en Gud istället för flera. Erik förstår inte vitsen med det. Båten rammas, allt går förlorat och de räddas iland och tvingas gå sista sträckan till Birka. På vägen dit träffat de unga Estrid som erbjuder dem härbärge.

Och så vidare. Jorun och Erik älskar varandra, Ansgar älskar Gud men visst är Estrid skön, Harald älskar inte Jorun men hatar sin bror, Estrids föräldrar har gått på Ansgars lära och förkastar Estrid då hon visar sig vara gravid. Erik tycker om Estrid och låter henne bo hos honom och så vidare. Boken spänner om två år och vi får ta del av vikingavåld, kärlek och svek, lurendrejeri och mord.

Lättsam läsning som skulle kunna vara en bra upptakt till historielektioner på skolan på högstadiet. Verklig eller ej, så kan det ha gått till, eller inte men författaren målar upp bra bilder och fina/fula människor beskrivs på ett trovärdigt sätt. Tufft för många kvinnor som blev lämnad hemma med barn då mannen drog på Vikingafärd under oviss tid. Här kan man också läsa Dick Harrisons bok Gud Vill det! Om hur vi svenskar dödade och krigade för att kristna folk, allt i Guds namn. Inte lika lättläst dock. Eller varför inte ge sig på Frans G Bengtssons Röde Orm

3:a // Maria E

Nevermoor: Morrigan Crows magiska förbannelse

Nevermore 001

Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend, Semic, 2018

Detta är första boken i serien om Nevermoor och jag lockades för att recensenten Steven Ekholm skrev att detta är en bok för de som saknar Harry Potter och jag tillhör dem och högg till direkt. Morrigan är född med en förbannelse vilande över henne. Allt dåligt som händer är hennes fel och hennes liv kommer att ta slut på hennes 11-årsdag, det vet alla, fast ingen i Morrigans familj verkar bry sig att hon skall dö. Alla andra barn skall vara med på Budgivningsdagen där olika personer lägger bud på barn som de vill utbilda i sitt skrå, typ. Morrigans pappa, kansler Crow, tar med Morrigan dit, för att bli mer populär, men plötsligt får Morrigan bud på sig…fast hon skall dö…märkligt. Det är Jupiter North från Wundersamfundet som lägger bud. Jupiter tar med henne från en säker död och skall vara hennes mecenat genom intagningsproven, frågan är om Morrigan kan lita på honom.

I Nevermoor finns ett fantastiskt hotell och ingen dag är hotellet sig likt. Det finns också en kille, Hawthorne, jättekatten Fenestra och många andra barn som också vill in i Wundersamfundet. Absolut kan man hitta likheter med Harry Potter och hans värld, men det gör inget. Jag har läst om många olika världar med inspiration från Tolkiens värld och Jules Verne mf.

Det som är bra, tycker jag, är att det inte finns någon begränsande karta. Vissa världar har en karta och då undrar jag ofta vad finns vid sidan om. Det är drygt 20 år sedan första Harry Potter-boken kom ut och jag tror att detta försök till att fylla hans fantasy-hål fungerar. Det är nästan en ny generation som skall läsa om Nevermoor och att jämföra med Harry Potter är lönlöst. Denna bok står själv och jag ser framemot del 2.

Klar 3:a // Maria E

Berget offrar

Berget offrar 001

Berget offrar av Madeleine Bäck, Natur & Kultur, 2018

Tredje delen och nu känner man genast att någonting är på gång. Vi möter åter Gunhild, hennes sonson Krister och hennes son Gustav som nu verkar acceptera vad han har och kan. Tillsammans med sin son Krister häver de en hjärtinfarkt. Men fortfarande kan far-son förhållandet bli bättre. Beata känner att någon/något kallar på henne och stenen ligger fortfarande kvar hos henne, fast hon sagt att hon slängt den i Östersjön.

Channakk tänker Krister, ja, kanske, ja…och visst är det så, den första på 150 år. Han lär sig väktarrollen. Både Krister och pappan läser den gamla dagboken om bergsmännen.

Jenny har gjort sitt bästa i att gömma sig från Harta och hans gäng, men så en dag dyker Robin upp. En kille från det ”förflutna” som faktiskt vill hjälpa henne. Harta är inte den enda som vill åt henne, Gunhild söker henne också, men av helt andra skäl. Men Jenny förstår att hon och Beata kan skipa ”rättvisa” och de sätter igång.

Bäck är underbart bra på att beskriva miljöer och känslor utan att jag känner att hon lägger orden i min mun. Bara hur de pratar gör att man förstår vilken generation eller grupp de tillhör. Bra sistadel, men inte lika överraskande som de två första.

Och heter det verkligen ”har inte nänts säga att…” ? Heter det inte ”nämnts säga”? Jag bara undrar, enda hanguppet jag hittade på sid 144. Efter lite letande kan det faktiskt heta både ock.

4:a // Maria E

Läs även: Vattnet drar och Jorden vaknar