Skinn

Skinn av Sara Strömberg, Modernista, 2023

Efter att läst både Sly och Skred med stor behållning kändes det som ett måste att läsa denna tredje bok med Vera Bergström i huvudrollen.

Inte mycket händer på lokalredaktionen och nu vill man locka läsare genom att försöka sig på att vinkla ett trippelmord från 1995 så pass att nya saker kanske kan komma upp. Vera tycker det är en bra idé och börjar leta bland intervjuade vittnen och efterlevande. Tull, polis, räddningstjänst, vänner och bekanta till de mördade men också till bekantas bekanta. Sakta blir det en spricka i byafasaden och nya vinklar skymtas; otrohet, jaktbrott, våldtäkter och lögner. Vera får reda på att en man med blåslampa har bränt och våldtagit en kvinna och när ett ännu äldre dödsfall med brännmärken kommer upp blir hon klar över att något finns där. Kapitlen varvas mellan Vera, Frank (en av de döda) och Roya. Lite långsökta sammankopplingar kan tyckas, men bäst är ändå storyn om Vera och Thomas. Hur svårt skall det vara att bli älskad av någon? Lika svårt som att säga att man älskar någon och Vera kämpar på och emot sig själv och sina känslor, kan inte riktigt ta in att någon kan älska just henne. Men Thomas gör det, har alltid gjort det, kommer alltid att göra det, bara hon låter honom göra det.

Men visst gör Vera som alla andra, åker själv till en skum person för att intervjua…

Strömberg skriver adjektivtfullt och känslosamt då hon beskriver människor, omgivningar och händelser, hon målar upp scenerna snarare än skriver dem och jag gillar det. Vera är kärv men samtidigt väldigt kärleksfull men har inte orden för att förklara det för Thomas så det blir bara att hon tystnar och gråter i sin ensamhet. Att komma under skinnet på någon annan är svårt och att låta någon komma under ens eget skinn är svårare. Men mycket hade kunnat undvikas om man pratade högt om händelserna istället för att tiga som muren och skämmas.

Klar 4:a, denna håller lika hög klass som tidigare. // Maria E