Ett hov av vingar och undergång

Ett hov av vingar och undergång av Sarah.J.Maas, Modernista, 2020

Tredje delen och självklart var jag tvungen att läsa den. 728 sidor…ungefär 200 sidor för mycket. Jag har ärligt talat lite svårt att hålla isär allting. Kungen av Hybern har kitteln och därför all makt, men då Feyres systrar kastades ner där i blev kitteln av med del av sin kraft och Nesta och Elain fick den istället. När de båda systrarna förstår vad de har för förmågor blir de också mål för kungen av Hybern. Krig skall det bli och muren kommer att falla och människorna dö. Människorna är försvarslösa och kommer att dö men Ryhs öppnar upp Valeris för dem som vill och nu måste de skapa allianser, heliga och oheliga för att vinna över kungen. Alla medel är tillåtna. ”Hyberns armé sträckte sig så långt ögat nådde och marscherade för att förinta allt i sin väg”. Det jag ser framför mig är bilden av orcher ur Sagan om ringen. Det krigas hit och dit, helare läker alla sår, monster släpps fria mot att de är på rätt sida och kitteln hämtas, förstörs och lagas och förs bort…som sagt 200 sidor för lång. Slutet skall jag inte förstöra, det gjorde det av sig självt, genom att fortsätta efter sid 696.

Maas skriver med ett fascinerande flyt och det är roligt att läsa, välj hellre böckerna om Glastronen, de är mycket bättre.

Men jag har fått lära mig skillnaden på en illyrier och en seraf. Båda har vingar men serafens vingar har fjädrar.

3:a // Maria E

Vänta på vind

Vänta på vind av Oskar Kroon, Brombergs, 2019

Augustpristagare 2019. Jag kan förstå varför. Jaget, Vinga, tillbringar somrarna på ön med morfar. Denna sommar var det lite annars då föräldrarna separerat och livet inte är som förr. Pö om pö släpps man som läsare in i Vingas tankar om just det. Frustration över att hon skall tycka det är jobbigt att mamman är ensam, ångest över att inte gilla nya lillebrodern men också kärleken till sin morfar och enkelheten på ön, hon vill bli som morfar. Inte förrän jag kom till sidan 60 förstod jag att Vinga var en hon, varför gjorde jag det, jo mamman ringde…”lilla gumman, jag vill att du kommer hem”.

Man vänjer sig vid allt, utom en sten i skon, säger morfar tröstande men Vinga vill inte vänja sig, hon vill inte ha något syskon, inte ha nytt rum, inte börja ny klass, inte ha ny familj, bara ha pappa och mamma och få vara ifred. På ön får Vinga en liten snipa av sin morfar och efter mycket putsande sker jungfruturen, att vänta på vind tog för lång tid så de fick ro tillbaka. Vinga älskar det. Rut hatar det, vattnet alltså. Rut är barnbarn till tanten i affären och väldigt olik Vinga. Det känns som om de är fångna på ön tillsammans och måste liksom lära känna varandra på gott och ont. Mest gott tycker Vinga som får ont i magen då Rut inte dyker upp en dag.

Fin bok om kärlek och vänskap mellan generationer och mellan barn som kanske inte riktigt vet om man kan vara kär i en tjej om man är tjej. Boken är blandad med fakta om ålar från Sargasso till strandade delfiner och om att exkluderas och osynliggöras men också om förlåt. Språket flyter på bra och jag bara älskar morfar som är i sin lilla värld, behöver inte säga så mycket.

Stark 3:a // Maria E

Där kräftorna sjunger

Där kräftorna sjunger av Delia Owens, Forum, 2020

Årets mest sålda bok i USA 2019 står det på omslaget och det kan jag mycket väl tro. Det är en verkligt bra bok och det känns självupplevt även om den allvetande berättaren berättar på ett nästan filmmanusmässigt sätt. Bilderna som målas upp är så fyllda med innehåll att det är svårt att inte ta till sig Kyas liv.

Hela berättelsen utspelar sig mellan 1952 och 1970 och Owens lotsar oss fram och tillbaka mellan åren på ett naturligt sätt och den 30 oktober 1969 hittas Chase Andrews kropp i träsket av två pojkar. Kya ”träskflickan” får skulden… men utredningen ger vid känna en helt annan bild av Kya än den ortsborna har. 1952 är Kya kanske 5 år, hon lever med sina föräldrar och fyra syskon inklämda som kaniner i skjulet i våtmarken och just denna dag lämnar mamman dem. Den våldsamma pappan är omöjlig att tas med så en efter en lämnar de hemmet, och Kya. Pappan är borta ofta och länge och då han kommer hem är han full och våldsam. Kya förstår ingenting men lär sig efter hand, till och med att köra båten. Granngrabben Tate är en god vän som lär Kya läsa och räkna då hennes första och enda dag i skolan var en katastrof. Jumpin´är en svart man som har en handelsbod där Kya köper mat och bensin genom att byta musslor bland annat. Junpins fru ser till att de svartas kyrka skänker lite kläder allt eftersom hon växer och att hon får det stöd med kvinnosaker som kommer.

Tate hjälper också till att kontakta en biolog om de kunskaper om vårmarken Kya besitter och den förmåga att beskriva den. Men vad har mordet på Chase med det hela att göra…en kombo av att utnyttja en utsatt person samt att den personen inte har den sociala erfarenheten att se felen.

4:a // Maria E, en mycket bra bok som berör starkt, framför allt de år Kya får klara sig själv, med mycket lite hjälp av några goda vuxna.

Ett hov av dimma ock vrede

Ett hov av dimma och vrede av Sarah J. Maas, Modernista, 2018

I första delen om Feyre, tvingas hon till Prythian efter att tagit straffet och skonat sin familj då hon dödat en av Vårhovets män. Hon har tagit sig levande ur Amaranthas våld och gjort en dyrbar förhandling med Natthovets höglord, Rhysand, allt för att fria Tamlin och Vårhovets förbannelse.

I denna del, del två, försöker Fayre leva ett så vanligt liv som möjligt i Vårhovet men Tamlins kärlek(?) kväver henne och då Rhysand hämtar henne till sig, enligt överenskommelsen, upplever hon något som hon inte trodde, kärlek. Rhysand lär henne läsa och visar henne alternativ till det liv hon lever. De rymmer. Tamlin blir vansinnig. Rhys och hans närmaste är Illyrier (typ änglar) och de hjälper Feyre att bemästra alla sina krafter hon fick när alla höglorderna återuppväckte henne. Nu hotas de dödliga och bara Feyre kan stoppa detta och försöka få drottningarna till förhandlingsbordet. I sitt gamla hem och då måste systrarna vidtalas.

Jag kan inte hjälpa att jag gillar denna serie också, fast den påminner lite om Önskemånglarens dotter serien med änglar, portal och ung kvinna. Serien har fler sensuella inslag än Glastronen och jag tror boken klarat sig utan dem, men Feyre är en kärlekstörstande ung kvinna…Precis som i förra delen känner man likheter från Harry Potter, bland annat nagor och slungning. På kort tid har jag stött på ordet gossamer, kom igen översättare, Gossamer?! Spindelvävs tunn eller tunn, nästan genomskinlig spets.

Denna del var lite för lång även om språket är bra och följsamt blir det lite för mycket utsvävningar man klarat sig utan.

Stark 3:a // Maria E

Blod i gruset

Blod i gruset av Mats Jonsson, Alfabeta, 2019

Kan man skämmas så mycket att hjärnan tvingar en att glömma? Det är en fråga som Mats ställer sig då han blir påmind om en händelse då han var fem år. Men innan dess…I ett skolarbete skall Mats intervjua en äldre person om nått som hände förr. Han tänker sig en händelse under andra världskriget…men inga han träffar har något riktigt intressant att berätta, tycker Mats. Men hos Ing-Mari och Lasse händer en sak som gör Mats rädd. Den demente Lasse skriker plötsligt ”BLOD I GRUSET!” flera gånger tills Ing-Mari lugnat ner honom. Varför? Vad har hänt? Klasskompisen Arlene, som verkar konstig blir en del i det pussel Mats försöker lägga med hjälp av Gunvor och hennes bibliotek. Vad hände den där dagen i Ådalen 1931?

Parallellt med att historien om strejk, demonstration, svartfötter, poliser och militärer spelas upp i det lilla Lunde är det också mobbing som pågår i klassen i nutid. Det torde vara på 70-talet eller kanske tidigt 80-tal, inte viktigt egentligen. Arlene som försöker passa in för bok om alla i klassen i ett försök att förstå, men boken hamnar i Mats händer och han utpressar henne på hjälp. Men då han skall lämna över boken …är den borta och hamnar i orätta händer. Arlene är allt annat än nöjd.

Boken är en jättebra start för att läsa in historien om ett nästan glömt kapitel av en mörk historia i Sverige. Många var med och skämdes men även de som inte var med skämdes för att de inte var med. Det finns bra illustrationer av författaren som jag faktiskt tycker gör nytta. Språket är bra, lite torrt, men det känns 70-tal.

3:a // Maria E

Mellan djävulen och havet

Mellan djävulen och havet av Maria Adolfsson, Wahlström & Widstrand, 2020

Tredje boken om det fiktiva Doggerland och polisen Karen Eiken Hornby. Denna gång är det en världsartist som väljer just Doggerland för att i hemlighet spela in en skiva. Artisten Luna har hållit sig borta från rampljusen i 10 år och detta skall bli första skivan sen dess. Karens inneboende, Leo, var god vän med denna Luna då de växte upp tillsammans just på Doggerland och Karen kan inte låta bli att känna avund och avsky för denna unga vackra kvinna. På ön är det flera kvinnor som blir överfallna och ihjälslagna, samtidigt som Luna försvinner och samtidigt som Karen tror sig vara i klimakteriet fast det visar sig att hon är gravid…pappan är Leo. Utredningarna pågår parallellt, som vanligt, och bägge går mot klockan, skall de hinna före nästa överfall. Luna hör av sig med ett SMS men allt verkar inte ok då Karen skrapar lite på ytan.

Som vanligt är det den allvetande berättaren som håller i historien som jag följer som publik på en teater. Scenerna spelas upp framför mig och jag vänjer efter ett tag av berättarrösten. De båda fallen har inget med varandra att göra och det är liksom slumpen som gör att gärningsmannen blir fast, liksom hemligheten från Lunas barndom som inte ens Leo visste. Hur har de kunnat hållas hemligt på en ö…Boken är bra och jag får det jag vill ha, dessvärre är det lite för lika plottar i böckerna. Jag anar ett mönster som jag inte vill tro på men som besannas och det är lite surt.

3:a // Maria E

Inte längre min

Inte längre min av Ann-Helén Laestadius, rabén&sjögren, 2018

Fristående fortsättning på Tio över ett och Mia går i nian och mycket händer i Mias liv. Hennes hus skall inte rivas utan bara flyttas, varför kan de inte flytta tillbaka dit, då? Julia, som lovat flytta tillbaka till sin pappa i Kiruna, gör inte det. Albin som inte vill ligga utan bara vara med Mia. Morfar får en stroke, men vill inte inse hur illa det är. Och sen är det Aurora, hon som bara vill vara här och nu, ha skoj, inte grubbla för mycket, ser hon inte lite för mycket på Albin?

Jag gillade förra boken av Laestadius också, här flyter språket bra, det känns äkta. det enda jag inte riktigt köper är att 15-åringar tror det är något fel, för att man inte har sex. Albin säger ifrån och det kändes bra. Problemen i vardagen blandas med stadsflytten, inflyttade gruvarbetar barn och surdegen mellan de båda hockeylagen i Kiruna AIF och Kiruna IF. Men också avstånden för ambulansen då morfar får stroke. Visst känns sorgen i Mia då hon inser att Julia inte längre är hennes bästa vän. Det kommer aldrig att bli det samma, fast Alva är en juste kompis i den nya klassen på gymnasiet.

Klar 3:a // Maria E

Mitt storslagna liv

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, rabén&sjögren 2019

Det var länge sedan jag läste en bra och rolig bok för 10-13 åringar. Men nu har jag det. Jaget, Sigge, och hans mamma och två syskon har flyttat från Stockholm till landet, hem till mormor i Skärblacka. Sigge ser ljust på detta, nu skall han förnya sig själv, bli populär och hitta kompisar innan skolan börjar och det är om 59 dagar. Kan man det??

Sigge skelar och bär därför ofta solglasögon, annars hänger luggen för ögat. Avundsjukt ser han hur syrran Majken snabbt hitta kompisar och funderar bara mer och mer. Hos mormor på pensionatet är det bra, mycket att se och en gäst som är kul, Krille. Tankarna i boken flyger precis hursomhelst och det är nog så sant, Sigge, och när skridskorna lades på hyllan för att han blev retad har han nu inlines. De skall gå extra fort och om han kopplar fast hunden, tar Krille till hjälp och lockar den med korv. Allt slutar i en supervurpa in i en häck där en tjej i turkost hår fotograferar allt och lägger ut på nätet. OMG!!! Journalist på Blacka News, säger hon, med två tusen följare. I frustration och ilska tar Sigge med sig en trädgårdstomte innan han haltar hem. Jorå, han finns på Blacka News och som hämnd skapar Sigge en egen sida där tomten rymmer hemifrån…succé!

Juno heter journalisten och det visar sig att de skall börja i samma klass till hösten. Juno vet inget om Sigge och tomtens planer och Sigge vet heller inte hur han skall göra då Juno verkar vara en juste kompis, som har sin beskärda del av jobbighet. Det uppdagas en dag på badstranden. Givetvis kommer sanningen om tomten fram och alla lögner också.

Jag tycker jättemycket om denna bok om hur viktig en mormor kan vara. Sigge är glad, ledsen, fundersam, förbannad, hjälpsam, fyndig men samtidigt ärlig om lögnerna och det är viktigt. Jägerfeld skriver fantastiskt enligt mig och jag tycker att språket, talat som tänkt fungerar bra, jag har inte tråkigt en sekund under dessa 59 dagar. Kan vara en toppenbok att läsa högt.

Klar 4:a // Maria E

Daghus Natthus

Daghus, Natthus av Olga Tokarczuks, Albert Bonniers förlag

Detta är Tokarczuks andra bok på svenska och hon fick även Nobelpris 2018, om denna bok var en merit så har jag läst bättre. Jag har svårt att få grepp om vad det är jag läser. Genreöverskridande står det på baksidan, jo kanske, men det är en salig röra där jaget och Marta, granne och perukmakare i byn Piento, på något sätt berättar eller får berättat om sån´t som hände för länge sedan och mycket länge sedan i just detta område. Jag blir heller inte klok på om det är berättelser som är återberättade, kopierade eller bara påhittade och som blandats med olika svamprecept. Några med dödlig utgång.

En berättelse som är lång är om munken Paschalis som tecknar St Kummernis levnadsöde och själv vill bli kvinna, en annan om kvinnan som drömmer om Amos och sedan ger sig ut för att leta upp honom, eller om Marek Marek som blir slagen av sin far och inte får ett bra liv…

Inte så imponerad måste jag säga. Jag brukar gilla att det skall finnas en röd tråd och försöka hitta flyt i språket men nu stör jag mig på att R aldrig får ett namn och att Den och den aldrig får ett ansikte. Det tog tid men ännu en Nobelpristagare att bocka för . 2:a // Maria E

Ett hov av taggar och rosor

Ett hov av taggar och rosor av Sarah J. Maas, Modernista, 2018

Författaren till serien Glastronen har här startat en ny fantasyserie som verkar lovande. Feyre lever med sin pappa och två äldre systrar. I åtta år har de levt i armod och den som oftast ser till att det finna mat på bordet är 19-åriga Feyre. Boken börjar med att hon sitter i skogen på pass och får syn på en hjort samtidigt som en varg också får det. Hon dödar vargen och hjorten, flår vargen och tar med hjorten hem och det blir uppståndelse då pälsen visas upp. Hon hinner precis sälja pälsen då en varelse sparkar in dörren och skriker: ”Vem dödade honom?” Feyre erkänner och straffet blir att hon får korsa gränsen och leva i Prythian, ett ställe som bara fanns i sagorna. Ett liv för ett liv. Pappan vädjar; följ med och kom aldrig tillbaka.

Prythian är inget av vad Feyre trodde. Den fattigdom hon levt under saknas helt och överflöd på mat råder och efter ett tag har hon ätit upp sig och funnit sig till rätta, men något är inte som det skall vara. Och var är det för byte hon gjort och varför har alla masker för ansiktet, som om det vore maskerad?  Prythian består av sju hov där Tamlin styr över vår-hovet. Söder om muren lever de dödliga. Den otäcka varelsen Tamiln med sitt hov är mer civiliserat är det mesta i Feyres hemby och hon börjar gilla dem men något hotar deras tillvaro och döden lurar runt knutarna och när Tamlin blir bortförd och Feyre hemkörd måste hon agera och tar sig djup in i berget för att hjälpa att bryta förtrollningen.

Ännu en girlpowerbok av Maas och jag gillar denna med. Jag tycker mig känna igen en del varelser från Harry Potter berättelser, kanske har de inspirerats av samma källa eller av varandra, hur som helst har hon ett bra flyt och är bra på att beskriva människor och väsen, inifrån och ut. Klart att jag kommer att läsa del två.

4:a // Maria E