Pax 9- Maran

Maran 001

Maran av Åsa Larsson och Ingela Korsell, Bonnier Carlsen, 2017

Nionde delen i Pax-serien och nu är det jobbigt. Boken börjar där Vitormen slutade, på julaftonen, och de bägge bröderna måste rädda Iris från Maggan-Migrän. Det blir att slå sig in på skolan och ta sig till skolsköterskemottagningen, tina upp Iris och skydda biblioteket från svarthäxan. Larmet går och polisen kommer men de lyckas undkomma med en hårsmån och en hund med amorösa tankar.

Iris skall lära dem magi och det visar sig att Viggo verkar vara telekinetisk och Alrik en hydrant och det är i ett handfat med vatten som han ser en pojkes ångest för Maran i väggen, då han skall sova..Mardrömmar har väl alla haft? Julhelgen är över och Hej-Henry skall begravas och träslöjds-Tomas ungar är tykna i kyrkan och där blir Estrid trött eller förhäxad och faller i sömn. Hon måste räddas från Maran och det blir Viggo och Alrik som, med Iris hjälp, följer med henne i drömmen för att släppa loss drömvaktaren.

Återigen en spännande bok i ett snabbt tempo med korta kapitel och ett grepp som aldrig släpper. Men skall de aldrig få det lugnt, de två grabbarna? Skitsnack om mamman är ett känsligt kapitel och i en ”nästandröm” ser Viggo sin mamma bli kallad alla möjliga saker av sin kille och det kan inte vara kul, men Hej-Henry hjälper honom tillbaka och det blir Viggos tur att hjälpa Alrik som gått vilse i Estrids dröm. Men nu har polisen sett videoupptagning från inbrottet och till träslöjds-Tomas stora glädje är det Viggo och Alrik som syns på bilden…åtgärder måste vidtas, och fosterhemsfolk och polis inkallas.

En bok kvar, hur skall detta ordna upp sig?

5:a // Maria E

Annonser

Morfars hemlighet- Dexter Olsson 1

Morfars hemlighet 001

Morfars hemlighet– Dexter Olssons adventures 1 av Michael Wiander, Visto förlag, 2017

Inte sedan jag läst Harry Potter böckerna har jag läst en barnbok på över 600 sidor, och de lästes snabbt. Bra text och bra typsnitt, korta kapitel med ett fantastiskt innehåll. Svalbard, Björnön och en talande apa, vad mer kan man önska sig av ett äventyr oavsett man är vuxen eller barn?
Denna bok var en mycket positiv överraskning för inte en enda gång tyckte jag att den var tråkig. Fylld av fantasi och roliga händelser tar berättelsen med mig till Arktis och om man måste likna den vid en Harry Potter story så är det nog bara Dexter som är likheten. Dexter är lika osynlig för sin mamma som Harry var i sin fosterfamilj och inte förrän han är borta, saknar hon honom. Dexter har sin morfar som är allt för Dexter, morfar har tid, morfar ger tid, morfar ser Dexter men morfar har också annat för sig som gör att Dexter hamnar på ett underbart/otäckt/spännande äventyr. Logiskt eller ej, allt finns med för en fantastisk story, framtiden skall räddas.

Det finns inbyggt en del förklarande fakta och ett tag tyckte jag det var too much, men det är ok i alla fall. Jag tyckte nog att uträkningen i början var krånglig, men rätt. Och varför kalla ”Pingvinerna” på Björnön för Guillemot pingviner då de oftare kallas Spetsbergsgrisslor. Och hur kom benämningen ”paltkoma” in i sammanhanget utan att man ätit Pitepalt?

Som vuxen kunde jag fastna vid sådana småsaker men inget är felaktigt utan helt rätt och allt känns genuint och genialt. Wianders språk är lättsamt, men inte barnsligt, förklarande utan att bli ”besserwissigt”, och han tar barn på allvar. Att vara ärlig och uppriktig är något som barn förstår, lika mycket som om de blir lurade och itutade att de är för små för att förstå.

Jag skulle önska en sådan bok till alla mor-och farföräldrar att läsa högt för barnbarnen då de hälsar på. En bok som skulle kunna passa bra att läsa i klassen i en 3:a, 4:a eller 5:a, för det är rolig, spännande och lärorik utan att bli töntig och det finns mycket man kan diskutera om efter varje kapitel.

Författaren, själv, Michael Wiander gav ett ärligt intryck på bokmässan där jag mötte honom. Det är viktigt, ingen vill känna sig lurad eller dum efter att man läst en bok och det gör man inte, Wiander ingav ett stort förtroende för att  vara en kämpe för fantasin.

Klar 5:a och mycket lämplig för alla från 8 år // Maria E

Ta mig härifrån

Ta mig härifrån av Emma Ahlqvist, Syster förlag, 2017

Många önskar sig bort, andra önskar sig till, några blir kvar. Jag är en sådan som blev kvar, visst, Boden är inte den minsta hålan jag varit i men för många av mina kamrater var den för liten eller för innehållslös. Jag tyckte jag hade allt där och längtade alltid hem då jag var borta. Ahlqvist seriebok skildrar dessa, önska bort- och önska till känslor på ett bra sätt. Jessika som bor i en ”håla”, jobbar på affären men bloggar och fotograferar och visar upp en sida av sig själv som inte finns. Hon blir så bra på det, att hon ser inte allt bra och fint som finns alldeles bredvid henne. Liknande herden i Alkemisten som vill hitta lyckan, strävar Jessika att komma bort för allt måste vara bättre än hemma. Mmmm….

Drömmen om Amerika finns i en liten håla i Sverige och det är mambon Sven som drömmer och sedan träffar vi Fotbollsflickorna och Projektet, mannen som flyttade med sin fru till fruns föräldrahem och när frun dog blev mannen kvar och är numera skumma gubben i skogen.

Jag tycker att Ahlqvists skildring av glesbygden är trovärdig och känslorna som Jessika har är det säkert många som delar, men alla får inte tummen ur röven och verkligen vågar se efter om gräset är grönare någon annanstans eller om det är bättre att vattna gräset där man är.

3:a // Maria E

Norrland- Essäer & Reportage

Norrland 001

Norrland- Essäer och reportage av Po Tidhom, TEG publishing, 2014

”Norrland är maktens namn på norra Sverige, ett namn norrlänningen själv sällan använder. Ändå finns det ett gemensamt öde och en linje att följa från 1600-talets koloniala stormaktsdrömmar till samtidens avfolkningsproblematik och exotiska norrlandsbilder; genom folkhemsbygget, råvaruexploateringarna, dagens turistsatsningar och Sverigedemokraternas framryckning i den en gång så röda provinsen.” Det var denna text på bokens baksida som lockade mig till köp. 

För jag vill förstå den landsända som utgör 60% av Sveriges yta, men sällan skildras på ett vettigt sätt. För visst är det sant, det Tidholm skriver och alldeles för ocensurerat många gånger som då han beskriver en norrländsk inlandskommun och Umeå som den enda ort som har tillväxt och om hur det norrländska samhället är uppbyggt kring arbete och mobilitet. När andra europeiska stater skaffade sig kolonier i syd- och Nordamerika, Asien och Afrika fick Sverige hålla tillgodo med Norrland, för det var vad man hade råd med.

Malmen, skogen, vattnet vad är egentligen lönsamt? Skall vi ha skog och avverka samt plantera på ett bra sätt eller skall vi låta skogen stå kvar till förmån för turistnäring…Sveaskog får en hel del kritik i boken för sitt ställningstagande. Jag gillar exemplen i boken och det känns ibland som om man passerar floden Styx då man åker norrut över Dalälven och träder in i Hades.

Hösten 2014 återutgavs Norrland i en reviderad upplaga i storpocketformat med över 100 sidor ny text. Nya utgåvan innehåller nya texter om gruvnäringen, den svenska kolonialismen, om Sverigedemokraternas framfart i norra Sverige, mjölkböndernas kris, reportage om Jan Johansson och Kerstin Ekman, med mera

Väcker en hel del ilska och irritation över hur godtrogna norrlänningar lurades av giriga män från storstaden med fina löften och alkohol och sedan kallades dumjävlar bakom deras rygg.

3:a // Maria E

Mannen som sökte sin skugga

Mannen som sökte sin skugga 001

Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz, Norstedts, 2017

Ja, vad gör man? Klart jag måste läsa en till i ”Millenniumserien”. Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander är huvudpersoner men jag upplever att här fungerar storyn utan alla tillbakablickar bättre än förra boken, kanske har Lagercrantz hittat tonen bättre här? Jag tycker nog det. Här hade det nästan kunnat vara vilka två andra ”huvudpersoner” som helst och det hade fungerat. Lisbet sitter i fängelse och är inte med på ”ledarens” noter, snarare tvärtom, hade någon trott annat? Lisbet tar ställning för Faria,en ung kvinna från Bangladesh, som sägs ha mördat sin bror. Holger Palmgren har hittat nya dokument rörande Lisbets barndom och Leo Mannheimer visar sig inte vara vänsterhänt längre? Alla dessa personer hänger ihop och Lisbeth och Mikael hjälper varandra att ta fram fakta i fallen, tyvärr blir det så att gamle Holger dör på kuppen då det visar sig att han hittat fakta rörande tester på tvillingar som separerats för att se var som är arv och vad som är miljö. Ibland visste föräldrarna vad som hänt, men aldrig barnen.

Jag tycker att denna bok är betydligt bättre än den förra och allt sker givetvis för barnens eget bästa. Släktforskning är en annan sak som är inne nu och Leo blir kallad tattare, varför? Och precis som i många andra kriminalfall är det samtalet som leder till att man kan gräva vidare, i Leos fall Ljudöverkänslighet. Farias story blir till ett hedersrelaterat våldsbrott där Lisbeth hamnar mitt i en av brödernas hat och nästan slås ihjäl. Kan tyckas som en bistory, då hon därefter, halvdöd, skall hämnas på den kvinna som dödade Holger. Hade kanske blivit för enkelt annars…

En helt OK deckare! 3:a // Maria E

 

Ett oemotståndligt begär

Ett oemotståndligt begär 001

Ett oemotståndligt begär av Meg Cabot, B Wahlström, 2008

Första boken av Cabot som jag läser, men vem skriver hon för? Heather Wells, en före detta sångerska, som inte fick sjunga egna texter och därför slutade sjunga, är numera snart trettio år och jobbar på ett elevhem i New York där barnen är runt 18 år. Misslyckad popstjärna är ett sätt att beskriva henne, eller så kan man använda sig av Karlsson på takets beskrivning av sig själv: En genomgod och klok och lagom tjock person i sina bästa år (ja, nått sånt var det). För det är hon och rolig dessutom, bitter javisst, men hon är sig själv och tror på sig själv och vill alla väl, verkar det som. Nu delar hon husrum med ex pojkvännens bror och det är han som hjälper henne då det börjar falla ner elever i hisschaktet och dö. Ryktet säger att flickorna ”hiss-surfat”, då de krupit upp på hisstaken och hoppar över till den andra hissen då den passerar. Detta är det oftast killar som gör och samtidigt filmar och att det nu på kort tid hittas två ”mesiga” tjejer på botten i hisschaktet gör Heather fundersam och snart befinner hon sig i livsfara.

Detta är som att läsa en Kittybok fast med lite mer utlagd text. Heathers ex kille kan inte heller släppa henne helt fast han har en ny och själv vet hon inte vad hon skall tycka om den snygga brorsan. Men tillbaka till frågan, vem skriver hon för? Är det unga vuxna som vill läsa om en 30-åring som jobbar på ett elevhem? Eller är det 30 åringar som vill läsa om en avdankad popstjärna? Eller är det 54 åriga tanter, typ jag, som vill läsa detta? Jag vet inte…jag tyckte den var ganska kul att läsa trots att jag inte kunde känna igen mig i varken henne, miljön eller eleverna. Så ja, kanske skriver hon för mig och kanske läser jag en bok till om Heather Wells…vem vet?

3:a // Maria E

Leona- utan mänskligt värde

Leona utan mänskligt värde 001

Leona- Utan mänskligt värde av Jenny Rogneby, Wahlström &Widstrand, 2017

Tredje boken om Leona och fortfarande är hon något obegriplig. Efter misshandeln i förra boken har hon åter börjat jobba och blir inkopplad i ett ärende där en kvinna hittas på spåret vid Karlbergs station. Kvinnan klarar sig precis men två fötter färre. Dessutom verkar hon genomgått en operation nyligt. Det visar sig att hon saknar en njure. En kort tid senare hittas en blodig man irrande vid Sergels torg och det visar sig att han saknar bägge ögonen och ytterligare en tid senare hittar Leona en kvinna utanför sin lägenhet som också har blivit av med en njure. Alla tre offer är personer som ingen skulle lyfta ett finger för, om två väktare förde bort dem. Organhandel handlar det om. Samtidigt blir Leona ombedd att söka chefsprogrammet vilket gör hennes chef något irriterad och hon börjar nysta i bankrånet och den polis som dömdes för det, samt Arlanda rånet. Något är skumt, tänker Alexandra, och börjar skugga Leona för att se vart hon tar vägen för hon jobbar ju helst själv…

Jag känner att Leona blivit lite med utåtagerande och behöver heller inte ta hänsyn till sin familj nu när hon skilt sig. Pengar är ett ständigt gissel och vid en husrannsakan stoppar hon, utan att blinka, alla pengarna i egen ficka. Att lita på medkumpaner är inget hon vill göra igen, nu kör hon själv. David, en av polisens tjallare, känner hon starkt för men han vill sluta med brott och hon vill begå dem…ingen bra kombo. Denna bok lämnar allt för många trådar så visst måste det komma en till bok men nu börjar det bli lite segt och lite har hon också stagnerat i sin roll. Jag gillar språket och blandningen av den allvetande berättaren och jaget i Leona. Hur mycket kan Rogneby skruva till karaktären, kan man undra? Men visst är det spännande och aktuellt.

3:a // Maria E