Den blixten tar

Den blixten tar av Therese Henriksson, Opal, 2021                

Vem mår sämst; den som blir kallad patetisk, stammande jävla idiot eller den som säger det?

Eloise flyttar med mamman när föräldrarna separerar med anledning av pappans drickande. Till Ö-vik flyttar hon och där skall hon börja ett nytt liv, utan Bastian och utan farmor. Det går väl ganska okej, tills farmor dör och hon skall på begravning. Då möts de igen, Bastian och hon, i ett ganska tafatt möte. Under begravningen drar ett åskoväder in och vid ett tillfälle slår blixten ned i Bastian och Eloise tror att han skall dö. Efter det är inget sig likt. Och när Eloise kille, Liam, från Ö-vik kommer och hälsar på helt plötsligt blir det kaos i henne. Hade han inte ändrat sig, han verkade ju schysst nu, eller? Till slut förstår Eloise att hon måste välja. Pappan har lovat att sluta dricka, för han har ju, som Bastians mamma säger, ett eget val. Han väljer Eloise. Bastian då, han öppnas för andevärlden och det är inte lätt att mästra…

Jag gillar denna story. Ungdomens metamorfos gör underverk med en del, kan vara ”ny” kropp som man växer in i, kan vara kontaktlinser, kan vara ny frisyr eller nytt tal. Bastian är stor och snäll och skulle kunnat ge Liam en smäll men ser att Liam också är ett offer för drickande föräldrar. Språket flyter obehindrat på och känns rätt. Jag är inte helt såld på ”skattjakten”, men den är ok.

3:a blir det // Maria E

Spring eller dö

Spring eller dö av Maria Adolfsson, Wahlström och Widstrand pocket, 2022

Fjärde boken och jag tycker nog att denna var lite bättre än den förra. Doggerland är sig likt och Kriminalaren Karen Eiken Hornby besöker Doggerlands första Pridefestival då någon skjuter in bland folket, Karen slänger sig i skydd och undgår att träffas. Gärningsmannen hittas död, då polisen kommer till stället, överdos. Redan nu börjar jag tänka att: det är nog inte rätt gärningsman…men läser vidare, så enkelt kan det väl inte vara. Änkan till den döde gärningsmannen har levt i en bubbla och inte förstått att hennes make varit utan jobb en längre tid, att han ogillat hennes släkt är känt men på senare tid har han gjort uppror mot att resa dit. Då de dödas namn publiceras, blir änkan fundersam och kontaktar Karen som försöker hitta ett motiv. Änkan i sin tur blir varse att släkten är värst, här gäller det att springa eller dö. Karen besväras ständigt av den stora magen och jag har lite svårt att förstå varför hon inte slappnar av, lite. Hon och Leo får ju hjälp med att fixa huset samt klara av minnen från förr. Det blir lite för plottrigt ett tag då Karens bror är med i ett kriminellt nätverk som hotar människor (inga snälla sådana) till tystnad och vad skulle polisen tycka om det? Samtidigt som värkarna sätter igång ska hon bara…ja, ni förstår.

Jag gillar Karen. Lagom kärv, svårt med sin historia, svårt med nya relationer, svårt att erkänna att hon snart skall föda, svårt med känslor, men en fan så bra polis, som hennes chef skulle säga.

Inte mer än 3:a denna gång // Maria E

Försvararen

Försvararen av Anna Karolina, Bokfabriken, 2020

En av tvillingarna Moretti mördas på julaftonen, den andra anklagas för mordet. Så börjar boken och på polisstationen finns en åklagare tillgänglig, Angela Köhler. Hon letar upp Ebba Tapper, en uppsagd polis, för att stötta henne med grovgörat. Ebba i sin tur har problem med spriten, tilliten och omdöme och vid flera gånger tvingas hon möta sina tidigare kollegor då varken Angela eller Ebba kör alltid ”by the book”. Utredningen fortgår och det är många trådar att nysta i för utom brodern; Stalkern, Fyllot, Tomten, Hyresvärden och en ännu okänd och allt leder tillbaka till familjen Moretti, där ingen verkar må bra; droger, spelskulder, nakenfotoutpressning, pedofili samt förnekelse och skam. Angela själv verkar osannolik som person hon stjäl, ljuger mm. Stackars Polis-Simon som verkligen försöker sköta allt bra.

Nä, detta var ingen toppenläsning, ännu en destruktiv kvinnlig polis i en händelseutveckling som var tidsmässigt kort men osannolik, vill jag tro, under jul och nyårshelgen. Ebba greppar jag inte riktigt, kanske får man veta mer i kommande böcker? Troligtvis beror drickandet på något djupare än att hon fått sparken av en tafsande chef och att ett ”fall” ledde till självmord där Ebba känner sig skyldig.

Detta var första boken om Ebba Tapper, det blir inga fler för mig

Det blir fart ibland men ändå inte. Ett stavfel hittade jag, inande, borde stå ilande, på sid: 158

”Med frustrationen inande som en ettrig mygga i bröstet går hon iväg mot köket”

2:a  // Maria E

Vardagsskrock

Vardagsskrock, från Abrakadabra till önskebrunn av Fredrik Skott, Polaris Fakta, 2021

Superkul att ha en författare i släkten, som jag vet av. Fredrik är min småkusin, eller tremänning som en del säger. I boken tar han upp mycket av det vi säger och gör, nästan av hävd, fast vet vi varför? Tillfällighet, tur, öde, slump eller kanske skrock? Jag tror att allt hänger ihop och så vill vi att det skall vara för att slippa förklara vad som egentligen hände och varför, när vi inte riktigt vet. Men Skott är inne på det i inledningen av boken då slumpen nämns flertalet gånger, liksom symboler som med tiden inte längre betyder samma sak i betraktarens ögon. Jag vill minnas att extremhögerrörelsen ofta viftade med svenska flaggan som sin symbol, men det känns som om folket tagit den tillbaka nu.

Att många symboler för exempelvis bönderna inte funkar längre beror på effektivisering men också på glömska. Förr fanns Bondepraktikan, där stod allt en bonde behövde veta för bästa resultat, nu förlitar man sig mer på Internet, tror jag.

Under F, som i fiske, berättar Skott om en tid i Säivis. Eva är troligtvis min mormor och jag minns att hon spottade på masken. I exakt samma Säivis var jag och min man och fiskade, han fick napp på napp men jag fick intet. Han säger då: ”Du måste tänka som fisken, ge mig spöt skall jag visa”. Napp direkt!! Jag byter drag men utan önskat resultat och hör strax kommentaren: ”Du gör ju inte som jag säger; Tänk som fisken! Hit med spöt igen skall jag visa!” Han får napp på nytt och jag slutar fiska. Var det en tillfällighet eller hade han tur eller var han skicklig?

Under T, som i Tretton, och F som i Fredagen den 13:e, finns mycket att tolka. Vissa hotell jag varit på saknar våning 13. Skrock??

Men åter till slumpen. Att en sak händer för att en annan just hänt med anledning av att strömmen gått kan ju lätt bli skrock eller så var det ödet…Läs gärna Cederqvists bok Slumpen är ingen tillfällighet.

Boken är lätt att läsa och upplagd från A-Ö. Gammalt skrock förklaras, tolkas och visar på att mycket har vi i oss ännu idag. Språket är klanderfritt och innehållet riktigt kul.

Klar 4:a // Maria E

Polcirkeln

Polcirkeln av Liza Marklund, Piratförlaget, 2021

Det var ett tag sedan jag läste Liza Marklund och jag vet inte varför jag tog denna bok? Undermedvetet kanske; jag hade just avslutat ett skolbibliotek och på väg hem var jag in på Ö&B för billigt snabbkaffe och tog just denna bok också. Nu ser jag att det står BIBLIOTEK på framsidan, så undermedvetet kanske men jag blev positivt överraskad.

Helt ny berättarstil, tycker jag. Vi följer fem tjejer i bokcirkeln Polcirkeln som startade på fritt valt arbete på högstadiet men som övergick till månadsmöten under gymnasiet. Men så försvinner plötsligt en av dem, helt spårlöst. 2019, fyrtio år senare hittas kroppen av en ung kvinna i ett brofundament som skall repareras, bara huvudet saknas. Wiking, alla skolflickors älskling på 80-talet är nu polisen som skall utreda av vem och varför det skett, men kan han göra det på ett objektivt sätt? Kanske är han den skyldige, för vad hände med hans fru egentligen?

Alla kapitlen börjar med bokcirkeln 1980 och de böcker tjejerna valt och sedan kopplas man in på 2019 och vilken roll alla hade och nu har. Livet blev inte som tänkt för nästan någon. Marklund har ett drag av Wilderäng i sitt sätt att produktplacera märken hit och märken dit som även jag känner igen. Enda gången jag saknade ett namn var efter kakmaskaran…min hette Pierre Robert och man spottade på den, äckligt va?

Byn Stenträsk, känns som vilken by som helst i Norrbotten på 80-talet. Men visst väcker boken minnen till liv. Detta skall bli en trilogi och Marklund bjuder oss på en cliffhanger som kommer drabba Wiking på många sätt.

Klar 3:a // Maria E

Lång Rockad

Lång Rockad av Michael Wiander, Idus Förlag 2021

Första boken, av tre, om Schackklubben Draken där vi, i del ett, får följa Parkskolans spänningsfyllda och dramatiska resa till Schackfyranfinalen i Globen. Det är barnen Leo, vars pappa är före detta schackmästare, Albin, Anna och Sara det mesta kretsar kring. Skolan, schack, vänskap, funktionshinder men också, fusk, mobbing och oärlighet. Leos pappa startar en schackklubb i sin sons skolklass har han ingen aning om vad som väntar och när barnen möter elever från Centralskolan blir han förskräckt över vad han får höra? Hur skall de kunna vinna mot dem?

Jag är själv inte duktig på schack men jag kan spela och vet hur pjäserna får flytta och jag blir lite överraskad över hur hög nivå jag tycker de har på 7-10 åringar. Boken börjar i åk 1 och slutar i åk 4 och jag får en blandning av Karate Kid och Beth i The Queens Gambit när jag läser, för visst är det de onda mot de goda, fair play mot fusk men det funkar. Alla kan spela schack, inte bara nördar och så är det. Tycker också att det är bra att barn kan träna barn. Inte alla barn kan lyssna på andra barn och det behövs mer av det, likaså att föräldrarna ofta är det största problemet, vid sidan av planen. De förstår inte att barnen spelar för att lära, inte alltid för att vinna.

Wiander själv är Stockholmsmästare i schack, och jag förstår hans engagemang.

Kanske inte så rafflande att läsa men intressant vinkel och vågat att skriva om just schack, ingen fartgren precis.

Ett stavfel hittades: sid 209 översta raden, står ber borde vara ser…

Denna serie får jag följa !!

3:a // Maria E

Det svarta regnet/Den svarta staden

Det svarta regnet av Stina Nilsson, Bonnier Carlsen, 2020, 190 sidor

Den svarta staden av Stina Nilsson, Bonnier Carlsen, 2021, 290 sidor

Detta är del ett och två i en trilogi om en dystopisk framtid. Oklart vilken framtid men många, nästan alla har dött i någon form av sjukdom. Förloppet är lite likt pesten, men innan man dör blir man aggressiv och i Liv och Fridas värld är pappan svårt sjuk och de får inte gå in till honom. Till slut gör mamman det en sista gång. Vännen Sam och hans familj ger sig av mot havet. – Inte kan de väl lämna allt detta, säger mamman, när Liv vill att de följer med. Sedan blir mamman sjuk och Liv får då börja jaga, först med kniven sedan med geväret och slutligen tar Liv det svåra beslutet när mamman blir galen. Sedan ger de sig av.

Jag tänkte på den döda isbjörnen på ev av öarna kring Svalbard, då jag läste detta. Det var en ung björn som inte hade lärt sig att finns ingen mat måste den simma till en annan ö. Denna björn hade troligen blivit för svag för att simma vidare och svultit ihjäl. Men när går man? Liv och Frida går då allt är slut, när inget kan bli sämre. För allt är dåligt, vädret, maten, vattnet, naturen, allt är täckt av svart sörja som verkar vara farligt.

Del två fortsätter där del ett slutar. Det blir lite likt Sofia Nordins böcker En sekund i taget. Liv och Frida kämpar på med Monster, en hund de fått med sig. Parallellt följer vi Jeri och Hanis som bott länge i en bunker med alla bekvämligheter tills den gick sönder. Självklart möts dessa och mötet blir lite kaosartat. Liv och Frida som levt i skogen vet om det livet, Jeri och Hanis har en tro om att allt i staden är bra och det är dit de skall. Trollet får de också på halsen, därför behövdes nog 100 sidor till

Jag gillade verkligen detta. Nilsson har hållit det hela på en bra nivå och man märker att barnen inte varit på ett tivoli eller ens vet vad det är för något. Bilden som målas upp liknar de bilder som visas från Tjernobyls nöjespark. Tåg och räls verkar också vara okänt för Liv och Frida. Så kanske är det 20 år sedan katastrofen? Dialogen är rapp och trovärdig och jag känner hur både Jeri och Liv håller på att explodera av den andres kunskaper, inbillade och sanna. Kapitlen är lagom långa och sidorna satta på ett smakfullt sätt. Jag kommer att läsa del tre som troligen kommer i år.

Två mycket bra och spännande böcker som kan läsas från 10 år tycker jag.

Klara 4:or // Maria E

Slukhål

Slukhål av Tove Alsterdal, Lind&Co, 2021

Vi möter polisassistent Eira Sjödin igen och denna gång för att utreda ett fall i Malmberget där polisen av en ren slump har hittat en man i ett övergivet hus, inlåst i källaren, lämnad att dö. Man har nästan samtidigt hittat en död man i ett ödehus i Ångermanland- ihjälsvulten. Snart kommer det att drabba Eira, hon vet det inte ännu men kommer att göra allt för att hitta mannen. Men vad är det för gemensam nämnare för dessa? För givetvis är det så och nu börjar Eira lägga pussel, ett pussel som täcker hela Norrland och går långt tillbaka i tiden.

Privat brottas Eira med sin dementa mor som alltid undrar var Magnus är och om han inte kommer snart. Magnus är Eiras bror som erkänt ett brott han inte begått. Mycket annat snurrar i Eiras privatliv samtidigt och det är svårt att bortse från kollegan GG betydelse då han plötsligt försvinner.

Alsterdal är fantastisk på att väva ihop geografin med norrländska problemområden som exempel avstånd till sjukhus och BB. Höga kusten blir man sugen på att besöka igen. Språket är fantastiskt och avskalat trots sin fyllighet och alla de 330 sidorna behövs. Detta är en bok man inte kan lägga ifrån sig då man parallellt får följa en man i fångenskap, lämnad att dö.

Klar 4:a // Maria E

Detta är uppföljaren till succén Rotvälta – utsedd till årets bästa deckare 2020 

Fädernas missgärningar

Fädernas missgärningar av Åsa Larsson, Albert Bonniers förlag, 2021

Sista boken om Rebecka Martinsson, denna bok kan ingen ha missat då det skrivits och talats om i alla medier. Som jag längtat. Dryga 550 sidor bara svischar förbi och så är den slut. Förutom att vi får återuppta bekantskapen med Rebecka Martinsson, Anna-Maria Mella och rättsläkaren Lars Pohjanen träffar vi Ragnhild, som inte vill leva längre och Börje som inte vill boxas längre.

Lars är döende och Rebecka är slutkörd, ser ut som ett nödår enligt Lars men nu har lik hittats och det är inte nymördats, jo det ena ganska nyss men det andra för länge sedan…och inte vilka lik som helst, utan Rebeckas morbror och Börjes pappa. Hur fan kan detta hänga ihop, tänker jag. Det är som mycket annat i Tornedalen, man pratar inte om det som varit, det är inte lönt. Men Rebeckas egna familjehemligheter kommer i dagen och gamla synder och oförrätter blottas och många klargöranden sker samt fler döingar skall hittas.
Nutid varvas med dåtid och jag älskar Larssons sätt att hantera alla karaktärer. Nyrkin-Jussi, Sisu-Sikke, gamla polare från boxartiden visar sig vara mer är polare, till och med Carl von Post är sympatisk. Men precis som andra spänningsromaner måste ju vissa ”dumheter” ske, annars blir det ju inget spännande och när man kan blanda in kokain, trafficking och maffiametoder i Kiruna med omnejd så är det bra.

Ett värdigt avslut: 5:a // Maria E

Kristallgrottan

Kristallgrottan av Åsa Rosén, Rabén&Sjögren, 2021

Andra delen i Trilogin om Viskornas dal och nu har det gått ett halvt år sedan Iza kröntes till väktarinna och hon är inte helt bekväm med titeln.

Boken Viskornas dal, som hon borde läsa noga blir liggande och besöken hos Paul som skall hjälpa henne översätta blir färre. Annat kommer emellan, skola, killar, körsång. Killar, ja, vad känner hon för Tom och var är Varkjaur vars kristall hänger runt halsen? Men så hittas en bergskristall och en girig gruventreprenör vill provborra i Kaulinpää. Vivra vill träffa Iza men Iza har inte tid och när hon har tid är Vivra borta och hittas svårt sargad och måste ha hjälp.

Men då är boken borta. En sierska (liknande Saida från Boden) beskriver platsen där boken finns och nu skall den tas tillbaka. Enok och Tom hjälper till och mitt i allt detta ber Iza Skrindviskorna om hjälp. Varkjsur måste kunna göra något.

Det blir spännande då provborrningen får avbrytas med anledning av sabotage och fällor gillras men fel person går där i. Iza skäms för att hon inte läst boken ännu och säger inte alltid sanningen. Alldeles i slutet av boken tänker Iza: ”Fan, vad hon hatar att hon aldrig visste” och så är det ofta, antaganden om olika saker gör att missförstånden hopar sig och gör saker värre. Börja prata med varandra…

Denna bok, liksom den första, är spännande. Vad vet man vilken kraft man släpper lös med gammal magi? Här gäller det att bemästra sin egen också och det får Iza prova på. Rosén har ett bra språk men jag undrar verkligen om ungdomar i Tornedalen svär på det sätt som görs i boken? Nå, det spelar mindre roll och jag kan känna likheter till protesterna i Kallak och provborrningarna där. Och nä, jag skall inte jämföra samer med viskor utan bara scenarier, för visst finns likheter.

Bra bok som tyvärr var lite för lång, bra med korta kapitel, lämplig från 10 år

3:a // Maria E

Läs om första boken: Väktarinnan