Hobbybibliotekarien

Ett spöke på köpet av Sheila Turnage, Rabén & Sjögren, 2014
Detta är andra boken om Desperadodetektiverna, Mo och Dale. Nu börjar de sjätte klass och får en ny klasskamrat, Harm. Harm är förtegen om det mesta och vill inte berätta var han bor och det verkar lite misstänkt, tycker Mo och Dale och följer efter honom en dag och hamnar då hos surkarten Red.
Miss Lana bjuder på en auktion och tillsammans med mormor miss Lacy och vinner hon hela värdshuset som inkluderar ett spöke. Mo och Dale råkar ut för spöket ganska snabbt och beslutar att starta en paranormal avdelning och lovar dessutom att intervjua en gamling i ett skolarbete och de tar då spöket som måste vara gammalt. Allt går inte som tänkt och den rika mormor miss Lacy visar sig inte vara så rik så det gäller att skrapa ihop stålar för att betala köpet. Red är arg och mystisk och Mo och Dale blir vän med Harm som visar sig attrahera spöket.
Jag gillar plotten och tycker att översättaren, Cecilia Falk, gjort ett bra jobb med att behålla en del titlar som gör att sydstatskänslan infinner sig. Men boken är för lång…Redigeraren skulle kunnat ta bort 100 sidor, enkelt, som varken gör till eller från utan bara känns sega.

Rekomenderas från 10 år
Det blir en 2:a denna gång // Maria E

Röda spår av Katarina Genar, Bonnier Carlsen, 2014
En mysrysare om en kille som inte får följa med kompisarna på seglarsemester under sommarlovet utan ”tvingas” vara kvar i stan. På konsums anslagstavla får han syn på en annons om ett hus att hyra på landet och föräldrarna nappar på det. Pappan kan ju jobba därifrån lika väl.
Lite underligt är huset och knakar det inte lite mycket ibland och vem pratar? Gubben Eskil verkar ha svar på en del frågor men är inte särskilt talför. Vad har hänt där i huset, i skogen vid sjön?
Lagom pirrig och spännande, text i stil med Lasse & Maja-böckerna. Samuel är en kille som kan vara själv men som saknar sina kompisar, hitta nya kompisar på landet är det inte tal om. Men han ger sig inte om Eskil. Passar bra från 9 år.
3:a // Maria

Stjärnklart av Lars Wilderäng, Massolit förlag, 2014
Första delen. Det är den 25 juli då boken börjar och dammet med nanomiter sprider sig och ”smittar” all elektronik. De sprids och förökar sig likt ett virus. Alla har mobiltelefoner och datorer och på ”vårdcentralen” dit man för all elektronik som gått sönder förs ”smittan” vidare. Inom loppet av en månad kraschar all elektronik och samhället lamslås. Förnekelsen till att det är en attack, av något slag, är total och alla väntar på att någon skall slå på strömmen igen. Kommande månad handlar om överlevnad och acceptans. Vissa tar sig friheter att bestämma över andras liv till förmån för eget. Andra bryr sig om, men utan vatten och avlopp förvärras situationen snabbt inne i städerna och när läkemedel och pengar inte finns att tillgå ökar dödsiffrorna. På landet är bönderna stora mål där ”levande” mat finns att tillgå.

Vi får, parallellt, följa ett tiotal personer och deras val eller brist på val under nedsläckningen. Precis som i Fallvatten av Mikael Niemi blir några av de drabbade totalt egoistiska och mordiska i stället för hjälpsamma och kanske är det så vi blir?

Jag hoppas dock att vår förmåga att hjälpa varandra så gott vi kan kommer att öka. Jag hoppas också att det går fortare att organisera samhället så att människor inte skiter och pissar överallt och lägger döda på gatan. Att sjukdomar sprids då, i snabbare takt än nanomiterna är väl uppenbart. Att bo på landet skulle vara bättre än att bo i stan kanske är sant om man gör som i boken och hjälps åt och återgår till byteshandel.
Hur ser det ut i resten av världen finns det inte så mycket om, mer än att en soldat från sista Afghanistan missionen kommer hem efter tio år och berättar vad han sett på sin färd tillbaka till Sverige.
Ja, kanske skulle det kunna bli så här och ja, vi är alldeles för oförberedda på ett samhälle utan ström och elektronik och ja, vi tar allt för mycket för givet men skall vi börja vidta åtgärder och bunkra mat? Nja…
Bra tempo, kanske lite många människor att hålla reda på. Bra med korta kapitel.
3:a // Maria E

Nidstången av Åsa Larsson och Ingela Korsell med bilder av Henrik Jonsson, Bonnier Carlsen, 2014
Nidstången är första delen, av tio delar, i serien PAX som handlar om de två bröderna Alrik och Viggo som fosterhemsplacerats hos Anders och Laylah i Mariefred. Alrik går i 6:an och Viggo i 4:an och redan första dagen hamnar de i trubbel då skolans ”king” fuskar i just spelet King och det kan inte Viggo tåla. Kingens pappa är dessutom lärare på skolan så det blir samtal med rektor, skolsköterska och läraren/pappan Thomas samt de inblandade barnen och det slutar med att Alrik sticker. Han är så arg att han inte ser vart han springer och när han stannar upp och kastar stenar på det stora hus han har framför sig blir han gripen.
Så börjar det och pojkarna blir indragna i ett äventyr med fornnordisk touch. Nidstången förhäxar den vars djurhuvud är riktat mot och otäcka saker kan hända. Pojkarna sätts på prov.
Spännande och riktigt bra bok, kryddad med Jonssons fantastiska bilder. Fornnordiska sägner och svensk folktro ligger till grund för alla böckerna och vävs in bra i handlingen som utspelar sig i nutid. Jag har dock lite svårt för pojkarnas ålder, tio respektive tolv, de skulle kunna vara 13 och 15 i stället. Språket flyter bra och känns naturligt, likaså skolgårdsscenen skulle kunna vara sann och de båda pojkarnas bakgrund alltför sann för många.
Klar 4:a // Maria E

Flyt som en fjäril, stick som ett bi av Elin Nilsson, Alfabeta, 2013
Miranda är 14 år, går i 8:an och tränar simning nio gånger i veckan och får ingen  förståelse för de stora matportionerna och hur ofta hon är i simhallen av sina kompisar. Att hinna med dem och skola och simning och familjeliv är inte lätt och det första som får stryka på foten är skolarbetet när familjelivet kraschar. Kompisen Johanna är ett stort stöd och många nätter tillbringar Miranda där. När Johanna träffar en kille blir Miranda inte glad utan anklagande och arg och tycker att Johanna sviker henne. Ingen att göra läxor med och betygen sjunker, många F blir det.
Föräldrarna har fullt upp med att försöka få storebror ut ur rummet där han spelar 24-7. Miranda har nästan dödförklarat och begravt honom men önskar att han var som förut, en brorsa. Familjen kraschar, mamman bryter ihop, brodern spelar och pappan bara är. Kompisarna försvinner och i skolan är det svårt att hänga med.

Till slut är det bara simningen kvar. Tränarna Mario och Emma blir det vuxenstöd som Miranda saknar och när ungdoms SM är på tal skall Miranda få simma fjärilsim i medley stafetten. De ser, stöttar och bekräftar henne.
Jag blir så tagen av Miranda som, trots att hon bara är 14 år, inser att hon inte kan ta ansvar för hela sin familj, hon måste hjälpa sig själv, och de andra får hjälpa sig. Föräldrarna ser bara brodern och skuldbelägger sig själva. Miranda inser också att hon inte var så juste mot Johanna men trots förlåt blir det inte bra. Men simma kan hon och det gör hon bra!
Klar 3:a // Maria E

Blod & Stjärnstoft av Laini Taylor, Bazar, 2014
Del två i serien om Önskemånglarens dotter och denna gång var det segt, ovanligt segt, det tog mig nästan 14 dagar att läsa denna bok och för det mesta kändes det som om detta är ett mellanspel till tredje delen, som kanske är slutet.

Karou och Akiva lever bägge i tron att den andre är död fast ingen riktigt tror det. Karou återuppväcker kimärkrigare för att de skall kunna hämnas, det är därför hon fortfarande lever. Karou fylls med lögner om hur viktig hon är och krigarna utanför fylls med lögner om vilken förrädare hon är och stämningen är tryckt. Blodet flödar och oskyldiga slaktas på bägge sidorna och både Akiva och Karou mår dåligt av detta och känner att det måste få ett slut…hur, och vem skall man lita på?
Människovännerna Zuzanne och Mik hittar henne i öknen i Marocko, och blir kvar där en tid, oklart syfte med att ha med dem, för att en ung kimär skall få se kärlek?
Bla, bla, bla och så slutar allt med att Akiva sträcker ut en trevande hand, fråga, till kimärledaren: ”Följ med oss?” Det han inte vet är att Karou också smider laner och kimärledaren är inte den han tror.
Tveksam och mycket sämre än förra delen.
2:a // Maria E

Measle Stubbs och vredesmunken av Ian Ogilvy, Bonnier Carlsen, 2005”

Denna recension hittade jag i boken och låter er ta del av den, recensenten är okänd.

”Jag har läst Measle Stubbs & vredesmunken av Ian Ogilvy

Den handlar om Measle en pojke på tio och ett halvf år.Han bor hos sin förmyndare Basil i ett obehagligt och smutsigt hus.Basil är den mäst vidriga typ du kan tänka dig.Det ända som är lite trevligt med huset är att det finns ett fantastisk modeljärnväg på vinden.Men Measle är absolut förbjuden att vara ensam där.Det är först den dag som Measle bli påkommen med att leka där uppe själv,som han förstår exakt hur Basil har byggt sin värld.Han har krympt riktiga människor! Och eftersom Basil hatar Measle så krymper han honom också!! Sen får vi följa Measle och hans nya vänner i deras kamp att bli stora och besegra Basil men dom får passa sig för det skräckinjagande varelsen i taket…sen får ni läsa rästen själv!
Jag tycker den är jätte bra! Jag jer den full pått!”

Bra va!? // Maria E

Evig natt av Michelle Paver, Månpocket, 2012
Michelle Paver känner jag bäst som författaren till Vargbröder- och Bronsdolkenböckerna. Detta är en spökroman och jag kan känna demonerna som tagna ur en av vargbröderböckerna. Nåväl historien utspelar sig 1937, kriget och depressionen har gjort Jack föräldralös, tvingats ge upp sina studier och jobbar nu på ett företag som gör skrivpapper. Inga vänner har han och nu har han fått ett erbjudande att åka med till Arktis som radiooperatör. Lite på trots åker han med, vad har han att förlora? Redan innan start bryter en kille benet och tvingas hoppa av. Väl på plats, på Svalbard, blir en annan sjuk och tar med den tredje till sjukan i Longyearbyen. Nu är Jack själv med hundarna och polarnatten lägger sig över lägret, som visar sig vara hemsökt. Var det därför Gus blev sjuk?
Jack blir mer och mer desperat, tyr sig till hundarna, ser, hör och inbillar sig en massa och förstår till sin fasa att både Algie och Gus sett och hört samma saker fast inget sagt. En avlägsen granne kommer förbi och berättar storyn om Gruhuken, där de har sitt läger.
Gus och Algie blir ytterligare försenade och när hundarna en dag är borta blir Jack rädd, på riktigt.
Vidskepelse, mörker, månljus, kyla och norrsken kan få vem som helst att se syner, vad som är sant går heller inte att reda ut. Men att Jack blev kär i Gus där på Svalbard är säkert och att han inte väljer att skriva ner dem i dagboken visar på att han vet att det inte är ok och kanske inte ens besvarat. Trots det är det Gus som räddar livet på Jack. En ganska enkel bok som trots sin enkelhet får mig att vilja läsa klart på en gång.
3:a får den // Mara E

Rasande stjärna av Miora Young, Rabén&Sjögren, 2014
Tredje delen i serien Dustlands och Saba, Lugh och Emmi håller ihop,Saba träffar Jack bara i smyg i tron att det är bättre de andra tror han är död. Men hennes nattliga äventyr tär på krafterna och bristen på sömn gör henne sårbar.  ”Diktatorn” De Malo förför henne med vackra ord och ljuva visioner och Saba vet  länge varken ut eller in och lögnerna tär på henne mer och mer.
Kan man bygga en vision på bara arbete och utan kärlek? I De Malos värld jobbar de vuxna med att bruka jorden på bästa sätt. Barnen föds på barnstuga och sätts ut i skogen första natten, inga svaga barn tillåts. De barn som överlever får fortsätta leva i barnkolonier utan föräldrar eller vetskap om sina eventuella syskon. Mödrarna får gå tillbaka till jobbet…kan detta verkligen vara rätt?

Saba blir mer och mer säker på att kärleken gör en mer stark än svag, hur skulle hon annars hittat Lugh? Hon börjar också få nog av dödande och vid nästa räd får alla lämna sina vapnen hemma. Det visar sig att Saba har rätt, inte ens De Malos eget folk är kärlekslösa och de saknar sin släkt men vågar inte göra något. Sprickan i grunden öppnar sig.

Återigen följer vi Saba genom henne men denna gång är även andra berättare med, kursiverat. Det är något som sker utan att Saba vet om det. Talspråket känns mer och mer hemtamt, ja, nästa självklart och jag har haft två visioner under min läsning. Den ena är Shin Dong-huyk, som föddes i arbetslägret 1982 i Nordkorea, och hans bild av lägret jämfört med den bild av världen som De Malo skapar. Snarlik, kan jag tycka. Den andra är bilden av Mad Max filmerna som hela tiden flimrar förbi i den värld där handlingen utspelar sig i. Karg, sandig, ond och hård. Allt har ett pris, även livet, vad vill man betala?
Det blir en 4:a även denna gång // Maria E

Främlingsleguanen av Martina Montelius, Atlas, 2013
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna bok, bara att den fanns på barn/ungdomshyllan i bokhandeln verkar fel för någon barnbok är det definitivt inte. Den handlar om ett barn men där slutar det.

Barnet ledsnar på dagis och går därifrån, går hem till sin leguan. Upphovsmännen (mamman och pappan får man anta) är ständigt frånvarande och ingen från dagis verkar bry sig. Barnet hankar sig fram genom att låtsas vara någon annans barn eller tillhöra ett sällskap med barn och på så sätt får barnet tillträde till ex badhuset. Grannen, Ammi, är heller inte riktigt klar i knoppen och har stora problem med sig själv och sitt boende. Barnet och leguanen hälsar på ibland och viss vänskap uppstår. Vid en tid så kommer flyttkarlarna för att tömma lägenheten och då hittas barnet och förs till BUP…jag ni hör.
Jag blir inte klok på barnet och stör mig lite på att jag inte vet om det är en kille eller tjej, fast det inte borde spela någon roll. Barnet har en underbar iakttagelseförmåga och ett fantastiskt ordförråd och jag kan föreställa mig att det är upphovsmännen (kanske något äldre akademiker) som fyllt barnet med orden.
Vill Montelius visa på att det finns barn som faller mellan stolarna och kan befinna sig i limbo länge innan något händer, så är detta ett sätt. Men någon lösning förefaller inte i sikte då jag slår ihop boken. Då känns det mest tungt och synd om upphovsmännen som verkar ha fått barnet mot sin vilja och inte alls är intresserad. Stackars barn som inte fått välja sina upphovsmän. Ingen glad-bok och språket gjorde att den var svår att läsa och det tog lång tid, hittade aldrig flytet i denna allt annat än dussinbok.
2:a // Maria E