Evig natt

Evig natt av Michelle Paver, Månpocket, 2012
Michelle Paver känner jag bäst som författaren till Vargbröder- och Bronsdolkenböckerna. Detta är en spökroman och jag kan känna demonerna som tagna ur en av vargbröderböckerna. Nåväl historien utspelar sig 1937, kriget och depressionen har gjort Jack föräldralös, tvingats ge upp sina studier och jobbar nu på ett företag som gör skrivpapper. Inga vänner har han och nu har han fått ett erbjudande att åka med till Arktis som radiooperatör. Lite på trots åker han med, vad har han att förlora? Redan innan start bryter en kille benet och tvingas hoppa av. Väl på plats, på Svalbard, blir en annan sjuk och tar med den tredje till sjukan i Longyearbyen. Nu är Jack själv med hundarna och polarnatten lägger sig över lägret, som visar sig vara hemsökt. Var det därför Gus blev sjuk?
Jack blir mer och mer desperat, tyr sig till hundarna, ser, hör och inbillar sig en massa och förstår till sin fasa att både Algie och Gus sett och hört samma saker fast inget sagt. En avlägsen granne kommer förbi och berättar storyn om Gruhuken, där de har sitt läger.
Gus och Algie blir ytterligare försenade och när hundarna en dag är borta blir Jack rädd, på riktigt.
Vidskepelse, mörker, månljus, kyla och norrsken kan få vem som helst att se syner, vad som är sant går heller inte att reda ut. Men att Jack blev kär i Gus där på Svalbard är säkert och att han inte väljer att skriva ner dem i dagboken visar på att han vet att det inte är ok och kanske inte ens besvarat. Trots det är det Gus som räddar livet på Jack. En ganska enkel bok som trots sin enkelhet får mig att vilja läsa klart på en gång.
3:a får den // Mara E