Hobbybibliotekarien

Under Ytan av Cecilia Lidbeck, 2004, Rabén & Sjögren

En varannat kapitel kärleksbok (typ) som trots att den har några år på nacken alltid är aktuell.

Henke lever tillsammans med sin alkoholiserade mamma och sin lillebror vilka han älskar högt. Pappan har lämnat dem och och för att hålla hoppet uppe hos sin bror skriver han brev till dem från pappan med glada budskap.

Henke träffar Suss som kommer från den till synes perfekta familjen. Både Suss och Henke bär på svåra hemligheter. Utifrån sett är de båda verkligen olika, Henhe är tuff och skränig, Suss är ganska vanlig och städad, ingen är utanför egentligen fast båda är ensamma på sitt sätt, i sina liv.

Lidbeck beskriver Henkes våndor mycket bra, liksom hur Suss står i skuggan av sin perfekta döda syster som hon inte kan konkurrera med. Suss och Henke som gått i samma klass i flera år upptäcker plötsligt varandra på en fest där Suss slitit ner en kanonfull Henke från balkongräcket. Väl nere på det kalla betonggolvet kysser han henne och hon ser hur fantastiskt blå hans ögon är. Hon sliter sig loss och springer därifrån men hon kan inte sluta tänka på honom.

Kan man ångra något man sagt? En dag kommer de samtidigt försent till skolan och det skall vara prov i matte…

En 3:a bara för att det inte snackas så mycket i boken och för att allt inte är hopplöst. / Maria

Vickis vintage butik, Iasbel Wolff, Bonnierförlagen 2010

Så har jag då läst en vanlig roman…köpte ett”hemligt” paket ur en bokklubb och denna bok kom. I orginal heter den A Vintage Affair och det är lite mer rätt titel än den svenska översättningen ger sken av. Detta är en bok som förvånar mig till det positiva och trots det lama omslaget och den dåliga översättningen av titeln är det en trevlig bok att läsa. Persongalleriet hade kunnat vara lite djupare i karaktärerna men ändå känns de äkta. Bäst gillar jag Dan, livsglad och bekymmersfri. Vicki själv har dåligt samvete för att hon blev i hop med sin bästa väns kille, fast det inte var så och att bästisen sedan gick och dog gjorde inte saken bättre. Mrs Bell skall flytta och vill att Vicki skall ta hand om hennes kläder och sälja dem. Vänskap uppstår och mrs Bell berättar en aldrig tidigare berättad historia från WW2. Vicki hittar kärleken igen, tror hon, men vet inte riktigt hur mannen vill ha det då 16 åriga dottern gör livet till ett helvete för honom. De många sammanhängande berättelserna blir till slut ett slut och känns lite tamt. Fast man anar vartåt det lutar.

Vintage= märkesloppis. Dvs gamla orginalkläder/väskor/skor i ett begagnat men bra skick.

Trevlig bok som omväxling, klar 3:a / Maria

Minnen av Torgny Lindgren, Norsteds, 2010

Aldrig trodde jag att jag skulle få säga något negativt om Torgny Lindgren, min favvo författare, men dessa minnen skulle han hållit för sig själv. När jag läst tidigare böcker av Lindgren, och jag har läst många, har jag alltid liksom hört hans röst inom mig. Jag har sett de landskap han målar och de människor han beskriver som för min inre syn men allt detta saknas i Minnen. Jag blir mest trött och tänker när skall detta sluta, varför berättar han detta om det inte ens är ett minne? Något krystad känns hela boken, liksom utskiten på tvång. Hoppas att Lindgren återkommer som hembygdsskildrare och berättare och att han lägger dessa minnen bakom sig, långt bakom sig.

1:a/ Maria E

Namnet på boken är HEMLIGT av Pseudonymous Bosch, Rabén & Sjögren, 2008.

En något udda bok som fångade mitt intresse. Vaddå hemligt? Den måste ju läsas…Cassandra, 11år, en mycket praktisk tjej som alltid är redo för ett äventyr eller katastrof. Ryggsäcken är hennes livlina och fylld med allt som kan vara bra att ha. De flesta tycker nog att hon är lite udda men då man får möta Max-Ernst framstår Cass som nästan normal. Max Ernst, också 11 år, går i samma skola och det är där de träffas första gången. Vänskap uppstår inte först men efter ett tag inser bägge att de kompletterar varandra och när Cassandras ”låtsas” morfar Larry får en ”Doft av Symfonier” efter en död trollkarl börjar det hända saker. Barn med ovanliga talanger/gåvor blir kidnappade och det tar ganska lång tid innan man får klart för sig varför då ingen av barnen har liknande talanger.

Boken är lättläst och spännande och Max-Ernst mamma och pappa får man gåshud av. Att han trots dem blivit något så när ”normal” är ju konstigt. Boken  är fylld med tips och idéer på olika saker man kan göra i de situationer barnen hamnar i. Hela boken är något annorlunda men ändå lockades jag hela tiden att fortsätta läsa.

Svag 4/ Maria

Mats Wänblad, Rättvisans riddare, Tysons Tänkeböcker del 1,                                2007, Tiden förlag

Tyson är 11 år och ganska ny i klassen. Hans mamma fick sparken från sitt jobb efter att sagt ”sitt hjärtas röst” till chefen, då flyttade de till samma hus där mormor och morfar bor.

Tyson saknar sin pappa som han aldrig träffat men han vet, eller tror sig veta, att han är en boxare från USA. I klassen finns jobbiga Mona som vet allt, störiga Simon som aldrig kan vara tyst, tysta Meilo som är kär i Siri och många fler. Vad gör man med alla orättvisor som man se? Hur skaffar man sig nya vänner? Hur pratar man med tjejer som vet allt?

Tyson skriver i sin tänkebok och dialogen med sig själv känns naturlig och lillgammal (precis som om han vuxit upp själv med mamma och morföräldrar, vilket han har.) Hur skapar man svartsjuka? Tyson får underbara råd av sin morfar, men det går inte alls som planerat, fast bra ändå, kanske.

Röda tråden utanför klassen är Tysons letande efter pappan och mammans oförståelse för detta. ”Tids nog skall jag berätta” säger hon ständigt. Att Tyson själv är brun med krulligt svart hår gör ju att några boxare kan väljas bort.

En jätterolig bok med korta och bra kapitel. Lättläst för ca 10-14 år

Jag tror att den lockat fler läsare om omslaget varit annorlunda.

4:a får den av mig / Maria

Abrahams, Peter  I Mörka skogen, 2008, Bonnier Carlsen

Tredje boken om Echo Falls, de båda tidigare heter Spela död och Bakom Ridån

Ingrid, som är döpt efter Ingrid Bergman, älskar teater och är med i en teateruppsättning som skall spela ”Hans och Greta”. Utöver detta älskar hon Sherlock Holmes, deckaren.

Ingrid bor tillsammans med storebror Ty, hunden Nigel, mamma och pappa. Farfar bor en bit därifrån.

En snöig dag kommer vännen Joey med en present till Ingrid. Ett par röda snöskor och de bestämmer sig för att gå den gamla indianstigen som går över farfars mark. Väl inne på på stigen ser de något som ligger i snön och Ingrid tror att det är farfar som fallit, han är ju ändå 79 år. Det visar sig vara miljöinspektör Harry Thatcher som varit försvunnen sedan några dagar. Han visar sig blivit skjuten av ett prickskyttegevär som användes under WW2 och som Ingrids farfar aldrig riktigt kunnat redogöra för, fanns det kvar eller var det borta? Nu börjar Ingrid samla data och ställer frågor här och där och så småningom ser hon ett mönster och motivet är inte miljöbrott utan är helt klart något som hänt i stilla havet under WW2.

Samtidigt strular pappan med grannfrun, Joey får inte prata med Ingrid för hans pappa är polischef, och då det kan bli fel. Nigel försvinner och en slemmig typ i en mörk bil åker runt på gatorna och tar bilder.

Ingrid är som vilken 13 åring som helst och jag kan känna igen replikerna: ”Varför kan inte Ty göra det?” då hon får en uppgift hemma. Samlandet av fakta och de små iakttagelserna gör detta till en ganska trovärdig bok. Spännande.

Bra deckare för 10-15 åringar,  Klar 3:a  / Maria E

Lappskatteland av Annica Wennström, W&W,2006   – klicka på släktträdet-

Man behöver inte vara same för att tycka att boken är bra. Man kan säga att den lite liknar Svinalängorna där Lena själv förträngt sin barndom för att överleva så har berättajaget i Lappskatteland fått sin historia förträngd. Nu letar hon med ljus och lykta över halva Lappland för att få klarhet i varför alla andra är så tysta. Wennström väver varmt och säkert år 1861 ihop med 1909 och 1953 och slutligen 2002 där berättarjaget finns. Wennström målar upp en vacker men skamfull berättelse om kärlek och svek och hur skammen finns kvar som en seg kola över hennes historia.

Ristin, Njenna, Ristin, Nils, Karin, Berättaren i rakt nedåt stigande led. Men mest handlar boken om Njenna, hennes dotter Ristin och barnbarnet Karin, varför heter Karin Karin och inte Ingrid? Att det inte är/var lätt att vara annorlunda vet vi nog alla men de blå ögonen som följt neråt i leden har alltid burit en tyngd av skam fast ingen uttalat det.

Att känna sin historia gör att man känner sig hel.

Boken var lättläst och en klar 4 på lapplandshimlen. / Maria E

                                                                                                 Ursäkta att man vill bli lite älskad, Johanna Thydell, Alfabeta 2010

Nora söker bekräftelse på olika sätt, bland tjejerna genom att hitta på att hon har en kille och  bland killarna genom att bryta arm och snacka fotboll. Nora har en äldre bror som har en kompis som blir kär i Nora men det blir aldrig ömsesidigt. Noras kompis, Lisa, har en kille som heter Jack och när Lisa ”strular runt” med sin killkompis är det Nors som ”tröstar” Jack på en fest. Sedan är kompisskapet mellan Nora och Lisa slut och det är som det hela boken handlar om. Hur skall man vara för att bli älskad och bekräftad, av både killar och kompisar och föräldrar?

 Nora kämpar på. Lång och otymplig, försöker hon på olika sätt att få Lisa tillbaka. Det är väl inte bara mitt fel, inget hände ju, säger Nora, eller gjorde det, tänker hon, och vad var det som hände på balkongen?  Det är väl Jacks fel som har dig som flickvän, om han är med mig på balkongen, jag pratade ju bara med han…

Det är inte lätt att vara tonåring nu och det var det inte på min tid heller, skillnaden är; att det känns verkligen som om det är Nora som skriver och inte en vuxen åskådare. Språket känns ungt och modernt och det är lätt att läsa och följa med i Noras liv och det är en skön känsla, och lite igenkännande.

Min dotter på 12 år tyckte boken var jätte bra och rekommenderar den och det gör jag med.

Klar 4:a / Maria E

Kadefors, Sara, Borta Bäst, 2009, Pirat förlaget.                                                              Tidigare böcker: Fågelbovägen 32 och Sandor Slash Ida (ungdomsbok)

Varför är den stora frågan rakt igenom boken och trots att jag inte kan lägga ifrån mig den så känns det tomt efteråt. Det börjar med att man får träffa Sylvia som bor i sin bil i en dunge utanför IKEA. Hon tvättar sig på deras toaletter och fikar gratis och äter lämnad mat och vilar på sängarna. Varför? Något hemskt har hänt… Vadå???

Sylvia är väldigt noga med att se proper ut, medelålders, alltid hel och ren och förhållandevis snygg. Ingen skulle kunna ana att hon inte har en krona och lever i sin bil. Varför? Sylvia tvingas ta beslut och tar beslut hon aldrig annars skulle ha gjort. Hon kommer i lag med Lisbet, en knarkande knarkförsäljare, som hon tycker är ganska ofräsch men får trots all bo hos henne och vänskap uppstår. Stöldturnéer och drogförsäljning gör att både Lisbet och Sylvia hamnar i finkan. Här kommer Sylvias man och hämtar henne och där träffar vi honom för första gången. Han frågar också varför? Men inte heller han får något svar.

Jag får aldrig riktigt kläm på Sylvia, var allt det materiella så viktigt att hon stal dotterns arv? Var det så viktigt att ha och upprätthålla en snygg fasad? Ja, tydligen. Inte ens att dottern flyttar hem till en kompis och tar avstånd från Sylvia med samma ytliga metod hon troligtvis själv alltid använt verkar hon vakna upp.

Så när hon är ärlig och berättar för alla vad hon gjort tror de att hon ljuger, för det kan ju inte vara sant, bo hos knarkare…

Jag känner kanske mot slutet, då Sylvia bjuder alla hon känner, gamla vänner, nya vänner ja, alla, på en grillfest ”hemma”, att allt kommer att urarta men inte ens det gör det. Allt är så himla bra, eller…näe, det är inte det. På sista sidan slutar hon plötsligt att ljuga för sig själv. Varför??

Jag förstår inte och kan inte identifiera mig med Sylvia. Ett fall för Lyxfällan hade nog varit på sin plats.

Svag 2:a, för att jag i alla fall lockades att läsa klart.    / Maria E

 Kiki Strike- Skuggornas stad, Kirsten Miller, Damm förlag, 2007

Ananka Fishbein går på ett ”lite finare” högstadium där den obligatoriska ”tuffatjejklickens” ledaren består av en avsatt monark, Prinsessan Sidonia från Prokordien. En lördag morgon rasar parken in i Anankas kvarter och ett stort hål är resultatet. Medan hon står och tittar klättrar det upp en figur ur hålet och vinkar åt henne. Ananka klär sig snabbt och springer ut för att utforska det hon just sett och det är början på ”Skuggornas stad”.

Kommunen skottar igen hålet och livet går vidare.

En dag noterar Ananka en ny tjej på skolan, liten med vitt hår, hon påminner om någon. Ananka bestämmer sig för att följa efter och det är början på en trevande och osäker vänskap.

Kiki Strike tar med Ananka till olika scoutklubbar för att titta på tjejer med olika kvaliteér och till slut kallar hon alla som hon spanat in till möte:

Oona – kan dyrka lås och förfalska intyg mm, Dee Dee – mästare på sprängämnen och kemi, Betty – bäst på förklädnad och skrädderi, Luz – suverän på mekanik och teknik, Ananka – modig, nyfiken med stort bibliotek men främst för att hon såg/hittade Kiki.

Dessa sex udda tjejer bildar Irregulars. Tillsammans utforskat de en dold ”stad” under New York som användes av smugglare och banditer på 1800-talet. De till och med kartlägger den.

Kiki är inte 100% ärlig då hon berättar om uppdraget som hon vill ha hjälp med och en förtroende kris uppstår då en av tjejerna nästan stryker med och guldet försvinner och det gör Kiki också.

Det tar lång innan de träffas igen och då kallas Irregulars in för att hjälpa till igen, något motvilligare. Det blir spännande och inte alldeles förutsägbart, många råttor och skelett. Det blir bal med oväntat slut.

Ananka är jaget och berättaren och det gör hon bra. Många sidor med fakta gör att boken blir mer som en fördjupad dagbok ibland men det känns okej. Lite för långa kapitel för min smak. Boken passar för 10-15 år

Klar 3:a- kortare kapitel hade gett högre betyg   / Maria E

Kiki Strike- Kejsarinnans gravkammare, Kirsten Miller, B Wahlströms förlag, 2008

Här kommer den fristående fortsättningen, denna gång inte så mycket under jorden utan mer på ytan. Men det är under jorden det hela börjar igen då de hittar en pojke från Taiwan under en låda som försöker gömma sig för alla aggressiva råttor i tunnlarna.

Tjejerna i Irregulars träffas och Oona vill berätta…men något kommer mellan. Kiki är borta, stora ekorrar härjar i New York och någon har varit ner i Skuggornas stad. Oona kommer aldrig till skott med sitt ärende.

Ananka riskerar att bli ivägskickad till ett avlägset internat, lögnerna och skolket får hennes föräldrar att se rött, ja de till och med låser in henne, försöker i alla fall. Kikis liv är (som alltid) i fara och Verushka är förgiftad. Betty verkar ha fallit för fel kille men det är  egentligen Oona, som är mest illa ute av dem alla. Lester Liu, Oonas pappa och ökänd smugglare och ledare för Fu-Tsang-gänget, söker upp henne i förhoppning om att det ska blidka spöket efter hennes döda mamma. Han skickar henne dyrbara gåvor och ber henne om hjälp att ordna en utställning på museet över en kinesisk kejsarinnas mumie han har i sin ägo. Blir Oona blidkad? Är Oona är med på pappans det hela eller spelar hon ett farligt dubbelspel? Snart är tjejerna indragna i en härva av hemligheter, fler och farligare än de någonsin stött på tidigare och de vet inte vem de kan lita på. Iris har en större plats denna gång och henne kan man lite på.

Boken skulle bli bättre om det inte var så långa kapitel och så himla många sidospår. Alla hänger ihop i en röd tråd, till slut, men det blir lite för spretigt när det kommer in psykologer som observerar speciella bara, sextåiga katter och exotisk mat, konstförfalskning, barnsmuggling samt Anankas egna bekymmer med sin skolgång eller brist på den.För att inte tala om Howard,  en vuxen man som rymt hemifrån för att han trodde att hans familj hatade honom sedan han gjort av med alla pengarna, helt onödigt sidospår.

Ananka är rolig att lyssna till hon är stor del av behållningen.

3:a denna gång också- inte lika stark / Maria E