Kadefors, Sara, Borta Bäst, 2009, Pirat förlaget. Tidigare böcker: Fågelbovägen 32 och Sandor Slash Ida (ungdomsbok)
Varför är den stora frågan rakt igenom boken och trots att jag inte kan lägga ifrån mig den så känns det tomt efteråt. Det börjar med att man får träffa Sylvia som bor i sin bil i en dunge utanför IKEA. Hon tvättar sig på deras toaletter och fikar gratis och äter lämnad mat och vilar på sängarna. Varför? Något hemskt har hänt… Vadå???
Sylvia är väldigt noga med att se proper ut, medelålders, alltid hel och ren och förhållandevis snygg. Ingen skulle kunna ana att hon inte har en krona och lever i sin bil. Varför? Sylvia tvingas ta beslut och tar beslut hon aldrig annars skulle ha gjort. Hon kommer i lag med Lisbet, en knarkande knarkförsäljare, som hon tycker är ganska ofräsch men får trots all bo hos henne och vänskap uppstår. Stöldturnéer och drogförsäljning gör att både Lisbet och Sylvia hamnar i finkan. Här kommer Sylvias man och hämtar henne och där träffar vi honom för första gången. Han frågar också varför? Men inte heller han får något svar.
Jag får aldrig riktigt kläm på Sylvia, var allt det materiella så viktigt att hon stal dotterns arv? Var det så viktigt att ha och upprätthålla en snygg fasad? Ja, tydligen. Inte ens att dottern flyttar hem till en kompis och tar avstånd från Sylvia med samma ytliga metod hon troligtvis själv alltid använt verkar hon vakna upp.
Så när hon är ärlig och berättar för alla vad hon gjort tror de att hon ljuger, för det kan ju inte vara sant, bo hos knarkare…
Jag känner kanske mot slutet, då Sylvia bjuder alla hon känner, gamla vänner, nya vänner ja, alla, på en grillfest ”hemma”, att allt kommer att urarta men inte ens det gör det. Allt är så himla bra, eller…näe, det är inte det. På sista sidan slutar hon plötsligt att ljuga för sig själv. Varför??
Jag förstår inte och kan inte identifiera mig med Sylvia. Ett fall för Lyxfällan hade nog varit på sin plats.
Svag 2:a, för att jag i alla fall lockades att läsa klart. / Maria E
Hobbybibliotekarien 