Otroligt högt och extremt djupt av Annelie Pompe, Bonnier Fakta, 2015
I en bok med fantastiska bilder presenterar Annelie Pompe sitt liv, som äventyrare, för läsaren. Boken börjar med planeringen av att bestiga Mount Everest och sedan själva bestigningen. Det som berör mig mest är känslan av tomhet då hon kom ner, vilket inte alla gjorde. Några blev kvar på berget i sin dröm men Annelie kom ner, fysiskt, men det tog henne två år att komma ner psykiskt och ta farväl av berget. Nästa prestation som berättas om, är att fridyka sig till ett världsrekord, vilket hon gjorde 2010, 126 m.
Hon har provocerat många med sitt sätt att leva; att riskera livet istället för att vara rädd om det. Men nyfikenheten leder till ständigt nya äventyr. Är hon aldrig rädd? Jo, ofta, men det gäller att hitta strategier mot rädsla, träna sig mot rädsla, prata med andra om rädsla, var med de som inte är rädd för det du är rädd för mm. Rent generellt är vi alla för rädda för mångt och mycket. ”Kan man verkligen leva fullt ut om man är rädd för att dö?”
Många bra tips till att våga leva mer finns i denna bok, psykiska utmaningar lika väl som fysiska utmaningar. 24 vardagsutmaningar, inget är omöjliga, inte ens för en otränad. Andningsutmaningar, tystnadsutmaningar, yogautmaningar men det viktigaste är att lyssna på kroppen, verkligen lyssna.
Jag läste denna bok med stor behållning och får en bra känsla av mindfulness.
Härlig bok 4:a // Maria E
1997 lyssnade jag på Göran Kropp* som föreläste om sin bestigning av Mount Everest, 1996. Hans planering, hans äventyr och hans bedrift, köpte också boken Göran Kropp av David Lagerkrantz.
Också en härlig bok men på ett annat plan och bara fokuserad på dessa två mål att nå toppen och komma ner.
Klar 3:a // Maria E
*Göran Kropp, född 1966, död 2002:
Hans mest kända bedrift var att han den 23 maj 1996 utan syrgastuber besteg Mount Everest, efter att ha cyklat dit från Stockholm. När han klättrat ner igen så cyklade han hem tillsammans med Renata Chlumska. Kvinnor var förbjudna att cykla i Iran och de fick inget visum i Ryssland. Då tog de tåget från Almaty i Kazakstan till Moskva. De cyklade sedan vidare till St. Petersburg, fortsatte genom Finland och den 16 oktober 1996 kom de till Stadskajen i Stockholm.
Hobbybibliotekarien 