Hoppet

Hoppet av Moni Nilsson, Natur &Kultur, 2007

Titeln syftar både på hopp man gör och hopp man har. Azad, som är 12 år, lever i Kurdistan med kriget runt hörnet, men det är hans liv. Han har en storebror, Tigris, och föräldrarna. Där finns grannpojken Hussein, som ständigt mobbar,  hans söta lillasystern Såma och deras föräldrar, men han kan klara av allt detta för han kan ”flyga”(hoppa). Azad har sett på TV, OS, Kajsa Bergqvist flyga över ribban i höjdhopp och blir förälskad i henne och sporten redan vid 6 års ålder. Tigris hjälpte Azad att släpa lådan med täcken och kuddar ut på ängen där de tränar då bomberna börjar falla. Pojkarna tar skydd i lådan och är en hårsmån från döden. Det var Tigris fel…och han slutar prata.

Pappan är författare och har gett ut böcker i Tyskland med sin brors hjälp och snaran krig honom krymper och när grannfamiljen får hjälp att bli smugglade till ”Kajsaland” tvingar föräldrarna Azad och Tigris att följa med dem för att sedan tas emot av farbrodern i Berlin- allt hopp finns med barnen. Grannen lovar hjälpa pojkarna att resa vidare till Berlin men väl på Arlanda har läget förändrats. Azad fick lämna bort sin mobil, saknar pengar och inser att de är lurade när grannfamiljen går iväg åt annat håll. I ren desperation skriker Azad ”pappa”, och de får följa med grannen och bli ”deras barn”. Det var Azads fel…och de hatas av ”nya familjen” för det.

SFI, ny ”värld” och väntan på uppehållstillstånd; här gäller det att fixa språket, tänker Azad, för ingen kommer att hjälpa oss till Tyskland, det måste vi fixa själv. Azad hatar sina föräldrar för detta beslut att skicka iväg dem att allt är som det är och de är i fel land. Det är föräldrarnas fel…

Medan Tigris är stum och lider i det tysta söker Azad vänner och kontakter. Inte lätt då man är där illegalt och grannen sa att han vara 9 år och inte 12, pappa är inte hans pappa osv. Lögnerna gör att Azad upplevs opålitlig då han säger olika saker. Att gå i trean i stället för sexan är inget kul. Men Azad lyckas fixa vänner med förälder som tror både på honom och på det hopp han skall göra, för Sverige.

Boken är relativt lätt att läsa, inget krångel, och de partier då killarna Azad, Marcus och Anton sitter och pratar känns verkliga. Många gör fel i denna bok och skulden ligger tung på unga axlar då man inte egentligen vet varför det var fel.  Det fina med boken är att Azad, han ger inte upp, han tappar aldrig hoppet. Marcus och Anton är små hjältar i vardagen, som gör skillnad.

Rekommenderad från 10 år.

3:a / Maria E