Finnes: Agnes Önskas: BÄSTIS

Finnes: Agnes Önskas: Bästis av Thomas Halling, Alfabeta, 2008

Detta är del två i en serie av tre där ettan heter Finnes: Agnes Önskas: Hund och trean heter Finnes: Agnes Önskas: Kille.

Här går Agnes i femman och bästa vännen Cilla skall flytta. Agnes som hade planerat att nu när hon också hade hund skulle de båda kunna göra mycket tillsammans med hundarna, men så blir det inte alltså. Några tjejer i klassen retas över detta och det blir samtal med lärare och alla inblandade för att reda ut allt…

Cilla flyttar och Moa vill vara Agnes bästis men det vill inte Agnes. Under ett klassarbete upptäcker hon Adam och han vill vara bästis med Agnes men Agnes förstår inte riktigt från början vad han vill men när Adam blir ihop med Moa blir allt fel…

Lättläst och ganska vanlig bok om ”livet” i en femteklass. Passar från 9 år.

3:a / Maria E

Martin Widmark x 2

     

Här har Widmark skrivit fantasy som faktiskt är riktigt bra. Målgruppen är nog från 10-12 år. Det finns delar man utan problem skulle kunna ta bort utan att storyn ändras men, men. Av de två första delarna är tvåan bäst.

Den dansande djävulen av Martin Widmark, Bonnier Carlsen, 2011

Detta är första delen i en trilogi där de andra delarna heter Fyrtornet i Son-Li och Polyhymnias guld. I den första delen får vi följa den 13-årige Tyko Flores kamp i gruvan långt under jord. Hur han får uppdraget att leta stenar i Westins schakt. Det förmannen inte vet är att Tyko bryter igenom raset och hittar en annan värld. Han har i smyg, en natt tillsammans med Julius, presenterats för den dansande djävulen via ett kikhål i en vägg och tycker att allt är horribelt. Alla verkar rädda för djävulen och djävulen själv verkar psykotisk. Till slut överlistar de förmannen…

Denna bok känns mer ungdomsinriktad än Kabinettets hemlighet. Det är fina illustrationer i boken men dessa kan man helt klara sig utan då fantasin målar bättre.      Svag 3:a / Maria E

Fyrtornet i Son-Li av Martin Widmark, Bonnier Carlsen, 2011

Detta är andra delen om Tyko Flores äventyr och den tar vid där första boken slutar. Tyko och Julius har precis stängt luckan bakom sig och befinner sig i en bubbla av glas. Hur de skall komma ut ur den är något att fundera över men Tykos tankar är någon helt annanstans.

I denna del får man reda på varför Tyko är nere i gruvan och Waldemars roll. Tyko och Julius får tillsammans träffa ett gäng gycklare som de redan träffat fast i andra gestalter och med dem övar de upp trix och konster för att kunna uppträda utan att väcka uppmärksamhet.

Den dansande djävulen är en mycket sjuk man och folket lever i skräck. Nu måste de ut på havet. Och är förresten; är världen rund?

Lite av en transportsträcka som ändå klarar ut vissa delar. Illustrationerna är fina men helt onödiga. Lättläst och passar bra från 10 år.      3:a  / Maria E

Två lättlästa Fantasyböcker

Två lättlästa serier av Jo Salmson, Bonnier Carlsen ”Mer att läsa”, 2010 och 2008

Serierna heter Alamandrarnas Återkomst och är illustrerad av Peter Bergting och Drakriddare illustrerad av Åsa Ekström.

Jag har läst Tam i Drakarnas stad(som är fjärde delen av sex)2010 och tycker att den är mera som ett kapitel i en större bok. Här handlar det om drakar som håller på att dö, men ny-draken måste hittas först.  Många korta kapitel med stor text och många fina illustrationer, i manga stil, gör boken lättläst även för nybörjare och jag fattade snabbt tycke för personerna. Boken har både karta och ett persongalleri om man missat någon del. Rekommenderad från ca 7 år

Jag har läst Silveramuletten(som är andra delen av fem) 2008 och precis som i Drakarnas stad finns många korta kapitel och stor text. Karta och persongalleri är också en gemensam sak. Illustrationerna här är betydligt taffligare och nästa amatörmässiga och det stör mig något. Serien handlar om ett folk som fanns för, alver eller något sådant. Rian, som är tio år och lever med sin farfar, skall hjälpa den att lämna skuggvärlden.  Almandern Elien har visat honom vägen till deras värld. Där har han hittat en amulett som kan förändra livet för han och hans farfar. Rekommenderad från ca 7 år

Jag ger båda böckerna /serierna en 3:a för att jag tror dessa kan locka barn att läsa mer då de är spännande men inte för svåra och långa. / Maria E

Dustlands- Blodröd väg

DUSTLANDS, Blodröd väg, av Moira Young, Raben&Sjögren, 2011

Jamen dra på trissor!! En bok på 525 sidor på nästan talspråk. Jag trodde jag skulle bryta ihop i början. Men jag gav inte upp efter första stycket utan läste vidare, vilket var väldigt tur.

Det är svårt att säga om boken är i farmtiden eller i dåtiden.  Men vid ett tillfälle visas en bild på Ludvig IV, Solkungen, och då berättas att han varit död i många hundra år.

Saba, Lugh, Emmi och deras pappa lever avskilt och sköter sig själv men sjön sinar och det blir svarare och svårare att överleva. På våren då Saba och Lugh skall fylla 18 kommer plötsligt fem män och tar honom med sig. Allt berättat ur Sabas synvinkel…man är liksom inne i hennes huvud och ser allt genom hennes ögon.

Livet rämnar, Saba lovar att leta rätt på honom och tar Emmi med till närmsta granne ( En veckas fotmarsch bort). Emmi smiter därifrån och hinner i kapp Saba och tillsammans skall de hitta Lugh. Det är nu det blir spännande, Saba blir tillfångatagen och får slåss i burkamper mot andra unga kvinnor. Emmi slavar på hos de som äger Saba. Hela tiden smider de planer på att fly.

Saba har alltid fått lita till sig själv, men nu måste hon lita på andra, vilket är svårt. Hon träffar på Jack och av någon anledning räddar hon honom från att dö. Nu är de tre och skaran byggs på under färden mot räddandet av Lugh.

Mycket bra och spännande Fantasy passanade från 15 år, jag vet inte om den vunnit på att vara skriven med korrekt språk, kanske. Jag hade lite jobbigt att hitta rytmen.

4:a / Maria E

Pojken som sprang bort

Pojken som sprang bort av John Boyne, B Wahlström förlag, 2011

Det som inte syns finns inte måste Noah, som är 8 år, ha tänkt då han en morgon före frukost ger sig av hemifrån. Så småning om blir han hungrig och tänker ta ett äpple men det vill inte trädet. Han kommer till en by och där finns en leksaksaffär, och nu får jag känslan av Alice som faller ner i underjorden då Noah går in i affären. Allt är mycket underligt. Gubben i affären är gammal och oerhört duktig på att snida leksaker.  Under en okänd tid samtalar dem om sina liv och en säregen historia växer fram om vilken pojke det egentligen var som sprang bort.

Boken hade tjänat på ett annat typsnitt och bredare marginaler. Jag kände att det var lite jobbigt att läsa boken.

4:a får den trots allt, för det underfundiga och braiga slutet.

/ Maria E

Pojkarna

Pojkarna av Jessica Schiefauer, Bonnier Carlsen, 2011

Tre helt vanlig flickor i åttonde klass, 14-år och på gränsen till unga kvinnor med allt vad kroppslig utveckling innebär. På skolan är de osynliga utom för killarna som hånar dem, tar på dem, visslar efter dem och med falsk vänlighet pratar med dem för att sekunden senare kalla dem fittor och spotta efter dem. Inom flickorna växer föraktet för killarna men även för deras egen svaghet.

Bella har ett växthus dit de går och kan vara sig själva. Momo föreslår maskerad och där bakom maskerna kan de agera ut och ha roligt. I växthuset växer en ovanlig växt och en kväll knyter de en pakt och dricker nektar från denna växt och sedan är inget sig likt. De förvandlas till pojkar.

Som pojkar blir de sedda av andra pojkar utan förakt i blicken, som pojkar är de starka. De röker, dricker öl och de provar knark och gör inbrott. Bella och Momo drar sig ur detta ganska snabbt och inser att killarna är idioter. Men Kim fortsätter…och som kille blir hon kär i Tony och känner att det nästan är besvarat.

Det jag inte förstår är varför skall man dras till de värsta killarna om man nu skulle bli kille, varför blir man då inte en schyst kille som helt saknas i denna bok? Det stör mig, men de schysta killarna är ju heller inte lika spännande, eller?

Augustpris? Tveksamt, om jag fick välja.

Max 2:a för denna bok och det är bara för beskrivningarna av flickornas frustration över att bli unga kvinnor fast de ännu är barn.

/ Maria E

Eldprovet

VILDHÄXA- Eldprovet av Lene Kaaberbøl, Rabén&Sjögren, 2011

Eldprovet är den första delen i en ny serie skriven av just Lene Kaaberbøl.  Clara lever med sin mamma som är frilansjournalist. Clara själv går i femman och är något försenad då hon stöter ihop med en katt som är lika stor som en labrador, och katten anfaller och river henne i ansiktet. Efter det är inget sig likt. Claras mamma blir chockad men inte förvånad och de måste resa till moster Isa för att reda ut saker och ting. Flera underliga saker händer och Clara blir tvungen att stanna hos Isa och gå i skola för hon är en Vildhäxa vare sig  hon vill eller inte, så det är lika bra att lära henne det säger moster  Isa.

Kimera är en ond häxa som utsätter Clara för våld och bara om Clara kan göra eldprovet kan hon frikännas. Men Kimera spelar inte rent.

Lättläst och spännande bok med ett bra typsnitt. Känns trovärdig och samtidigt lite föråldrad med häxor, bara namnen på dem kan jag haka upp mig på. Nåväl, rekommenderad från 9 år. Klar 3:a.

Blade x 2

Spela död och Komma Nära av Tim Bowler, B Wahlströms förlag, 2010

Del 1 och 2 om den 14-årige Blade som lever på gatan, fast ändå inte. Han har kommit på ett sätt att bo i hus eller lägenheter när människorna är bortresta. Han är en mästare på att dölja sina spår och han är en mästare på att hantera kniven, därav hans namn. Vad han heter på riktigt får vi aldrig veta och heller inte vad som hänt honom för tre år sedan då Becky dog. Tryggisarna, Maktisarna, Äcklen och Troll är några av de namn han använder sig av för att beskriva olika människor. I Spela Död träffar han Mary som tar sig an honom efter att han blivit misshandlad och förnedrad av Troll som tycker att han är fånig som låtsas vara en uteliggare- han ser för bra ut för det- och det skall han få för. I Komma nära träffar han Becky och Jaz som gör att allt inte kretsar kring honom själv bara.

Detta är böcker med killar som målgrupp men kan med fördel läsas av tjejer också. Det är Blade vi följer hela tiden, hans tankar och hans samtal med ”Ögat”. Otäckta skildringar om unga vuxna och barns gäng och utsatthet i utkanten och utanför det tillåtna. Blade är hård men han har känslor och vad som hänt med honom i hans barndom får man bara en hint om i hans monolog. Det gäller att bli bäst på något för att överleva…Blade kan hantera knivar därför lever han.

Det finns 6 delar utgivna hittills.

3:a, hade boken haft annat typsnitt hade den varit lättare att läsa / Maria E

Alfahannen

Alfahannen av Katarina Wennstam, Albert Bonnier förlag, 2010

Ja, vad säger man om en sådan så kallad spänningsroman? Suck, inget nytt under solen och inte alls spännande. Superkänd skådis som alla vill vara med och som gärna låter sig fyllas av honom och synas med honom. Följa med honom hem i tron att det skall bli lite kärlek men istället blir det nästan våldtäkt och ingen vågar polisanmäla för då kommer ju ord stå mot ord och hon följde ju med frivilligt hem till honom… Precis så är det.

Till slut är det en av kvinnorna som sticker en flaska i magen på honom för att värja sig. Då är det många som ställer sig bakom henne men alla faller på att det var väl ingen som tvingade er till hans hus eller…?

Ganska intetsägande, med en tunn polisutredning och domstolsförhavande som också känns tunt och något förutsägbart- gissa vem som hamnar i finkan?

Vad vill Wennstam säga med boken? Akta er för rika män? Eller bli inte för full om ni är kvinna? Eller?

Nåväl en 2:a för att jag läste ut den i alla fall. / Maria E

För alltid…

För alltid… av Ingelin Angerborn, Tiden, 2009

Nora skall tillbringa hela sommarlovet på landet, hos sin mammas kompis Vanja. Det kan bara inte bli kul 10 långa veckor utan kompisar och framförallt utan Sebastian. Väl hos Vanja hinner det inte gå lång stund innan det börjar hända underliga saker, mystiska SMS, ljud på natten, saker som flyttar sig och så är det det öde huset med någon som heter Aron ( Nora baklänges)…

Nora tycker sig känna igen både huset och interiören av någon konstig anledning. Boken är bra skriven och jag gillar Angerborns språk, det känns naturligt och lagomt spökigt.

3:a  / Maria E