Alfahannen av Katarina Wennstam, Albert Bonnier förlag, 2010
Ja, vad säger man om en sådan så kallad spänningsroman? Suck, inget nytt under solen och inte alls spännande. Superkänd skådis som alla vill vara med och som gärna låter sig fyllas av honom och synas med honom. Följa med honom hem i tron att det skall bli lite kärlek men istället blir det nästan våldtäkt och ingen vågar polisanmäla för då kommer ju ord stå mot ord och hon följde ju med frivilligt hem till honom… Precis så är det.
Till slut är det en av kvinnorna som sticker en flaska i magen på honom för att värja sig. Då är det många som ställer sig bakom henne men alla faller på att det var väl ingen som tvingade er till hans hus eller…?
Ganska intetsägande, med en tunn polisutredning och domstolsförhavande som också känns tunt och något förutsägbart- gissa vem som hamnar i finkan?
Vad vill Wennstam säga med boken? Akta er för rika män? Eller bli inte för full om ni är kvinna? Eller?
Nåväl en 2:a för att jag läste ut den i alla fall. / Maria E
Hobbybibliotekarien 