Kategoriarkiv: Uncategorized

Svart nåd av Dennis Lehane, Albert Bonnier, 2003

Thriller och en ganska bra sådan. Det var trögt i början då berättarsättet är lite ovant. Den är helt berättad i ”Jag-form” och det som händer, händer bara då huvudpersonen Patrick är med. Det kändes ovant att inte kunna ta del av vad andra karaktärer känner/tänker eller att vara med en nästan allvetande berättare.

Tre gånger fick jag börja på boken innan jag blev bekväm med berättarsättet.

Handlingen rör sig kring privatdeckaren Patrick Kenzie och hans självpåtagna uppdrag att utreda en ung kvinnas självmord. Kvinnan, Karen, hade tidigare sökt upp honom i ett ärende rörande ofredande. Kenzie hade hjälpt henne då och när hon sedan hittas död strax efter ett samtal som Kenzie ignorerat börjar han ana oråd. Han vill då, för att döva sitt dåliga samvete efter att inte ringt upp henne, utreda varför hon hoppat. Till sin hjälp har han Angie, en gammal flickvän och Bubba, en obalanserad kille som dyrkar Patrick.

Det hela visar sig inte vara någon slump utan ett mycket grymt sätt att komma åt en helt annan person och förstöra dennes liv. Kenzie själv ligger risigt till emellan åt men låter sig inte hindars att nå sanningen. Jag ser lite likhet med Mel Gibsons roll i Dödligt vapen, lite fräck, odödlig och obrydd i vissa lägen.

Klar 3:a- men behöver inte läsas igen. Vuxenbok

Jävla Lucia av Mårten Melin, Eriksson & Lindgren 2007

Jävla Lucia lockade mig för att det är en kille i huvudrollen och en tjej i titeln.Boken utspelar sig nästan enbart i skolmiljö och i hemarbetsmiljö(läxor)Man kommer i kontakt med klasskamraterna först och sedan kommer Martin( huvudrollsinnehavaren) in i bilden.

Lucia, ny tjej i klassen, får alla gällande ”regler” i klassen att rasa.

Martin, som tillhör de i klassen som varken syns eller hörs och ej heller så ofta utsätts för spott och spe, börjar plötsligt prata i helklass och ta ställning och ifrågasätta.

Martin är kär i Lena och med Lucia i klassen börjar alla bete sig annorlunda…Lena blir kär i Martin…råttor i maten…någon kissar i byxan…fönster krossas…är det Lena som Martin är kär i?…Jävla Lucia!!!

Melins uppbyggnad av klasskompisar får mig att tänka på Pelle Svanslös (Martin), Elaka Måns med Bill och Bull finns där liksom Maja Gräddnos. Slutet får mig mer att tänka på Rosemarys Baby.

Boken tycker jag är bra skriven för målgruppen ( 11-13 år) och språket flyter fint, det är lätt att följa med i boken som både killar och tjejer kan läsa…fast jag tror den lockar killar mer. Min son på 12 år tyckte att boken var bra.

/ Maria E

Internetsökningens didaktik av Annbritt Enochsson

Det som inte syns finns inte. Och det som är stort har också mycket innehåll…eller?  Barn är helt underbara när de berättar att en stor dator ger bättre information än en liten dator.

Den fjärde basfärdigheten skulle vara ”förmågan att hantera det stora informationsflödet”. Det är nog ganska rätt, och ju större vår förmåga blir desto större krav ställs det på tekniken. Åtta S, säger Stig-Roland Rask när han beskriver färdigheten, Söka och Samla, Sålla och Sovra, Sortera och Strukturera samt Systematisera och Sammanställa, på sid 11, (Detta fick mig att tänka på vad vi inom det militära kallar ”7S” då vi skall rapportera något vi sett: Stund, Ställe, Styrka, Slag, Sysselsättning, Symbol och Sagesman.) Men jag skulle vilja lägga till två S. Satisfikation och Sluta. Jag vet inte om satisfikation finns på svenska, men det lät bra.

Boken som helhet var ganska intressant och jag håller med om att många äldre tror att ungdomar kan mycket men det är inte alltid så. Jo, visst kan de hantera tangenter och pilar snabbare än oss (kanske) men många har långt ifrån någon djupare kunskap. Vem som helst kan slå i en bok och vem som helst kan leta på Internet, men vad man skall göra med det man hittar i/på boken/Internet det är där vi kommer in som stöd.

Det viktiga är att vi ”äldre” inte fjärmar oss från detta, och tror att det är en ungdomsgrej, utan hugger in på steken med kniv och gaffel, det gör väl inget om inte all sås kommer med, den kan ungdomarna sörpla i sig. Det bjuder jag på.

Det viktigaste tycker jag är kapitel 10 som visar utvecklig hela tiden i form av en spiral. Det börjar på Kunskap om språk och sedan spinner det på. Ju mer man kan, desto mer vill man kunna…Reflektion är också viktigt speciellt som Internet inte bara är av godo och inte heller kan förbjudas eller censureras i all oändlighet, så måste vi prata om det ”dåliga” med barnen.

Då var det dags att bita in i handledningskakan…

 / Maria E

Sebastian Darke- Slaget om Keladon

Av Philip Caveney, Bokförlaget Semic, 2009

” Humor, action och äventyr! Den nya supersuccén som har allt!!”

Detta står att läsa på bokens framsida och sådant gör mig genast lite skeptisk…

Sebastian Darke, halvalv, är son till en mycket berömd Narr och när pappan dör skall Sebastian självklart fortsätta i det yrket. Men ingen skrattar åt honom, pauserna ligger fel och allt blir tok. Sebastian ger sig av med pappans kärra och den gamle buffilopen Max. Mot Keladon styr de kosan, där skall han söka jobb på slottet och bli hovnarr.

På vägen dit träffar han på Cornelius, Prinsessan, banditer, lupar och bedragare.

Jo, visst, kan man dra på munnen åt en del, men inte har boken allt…långt ifrån. Men vad den har är bra personbeskrivningar. Det är lätt att se framför sig hur personerna ser ut och hur omgivningen ter sig. Den är också typografiskt trevlig, det är lätt att läsa texten på sidorna och boken är relativt lättläst.

Rekommenderas från 10 år.

Faktaboken som pedagogisk resurs av Elsa Gómez

Nu har jag det!

Äntligen har jag fått en förklaring till varför killar aldrig läser en instruktionsbok innan de använder en ny pryl. De har under hela sin skolgång tvingats till att läsa och skriva fiktion, sagor, berättelser, dagbok å sån`t, och aldrig lärt sig läsa bra, av rent ointresse.  Killar skall ju lära sig att läsa faktaböcker redan från starten då lär de sig både att läsa, skriva och förstå text på ett bättre sätt (gäller dock inte alla killar)

Detta är en fri tolkning av kapitel 4, delen om pojkar och flickor, på sid 80-82.

Jag undrar också om Elsa Gómez är sponsrad av något förlag? Jag har inte kollat upp vilka förlag som är representerade, för det stod inget om det i boken. Jag tycker däremot att det är helt rätt. Vi borde använda faktaböcker mera i skolan.

Jag har bla tittat på Kristin Dahls böcker om Matematik och fått några positiva aha-upplevelser. Ett exempel är Pytagoras sats och varför det är som det är.

Det framgår ju med tydlighet att vi är dåliga på att läsa/prata matte i Sverige och med hjälp av dessa böcker finner, i alla fall, jag förklaring till mycket som man bara lärde sig förut. Detta gäller Matte med mening som riktar sig till lite äldre barn.

Jag har också kollat lite genusperspektiv i några olika faktaböcker och i just nämnda plus Skall vi leka matte? hittar jag inget som riktar sig mer till något av könen. De bör helt enkelt tilltala den som är lite intresserad av att lära mer om matte.

Faktaböckerna som presenteras/rekommenderas är jättebra, har själv köpt in många av dem till Biblioteket men visst saknas några speciellt inom ex historia.

/ Maria E

Informationssökning på Internet av Lars Våge, Hercules Dalianis och Lars Iselid

Boken innehåller ett stort antal tips för oss Internetanvändare om hur man kan förenkla sitt sökande på nätet. Boken vill också få oss att förstå de bakomliggande processerna till de sökmotorer vi använder oss av.

Det är mycket i denna bok som är nice to know men inte så mycket som är neccesary to know.

Nice är det att veta det som behandlas i kapitel 6, Praktiska söktips. Det är bokens viktigaste sidor och de jag kommer att använda mig mycket av och nessecary är underkapitlet som handlar om hur man slutar att söka.

För övrigt tycker jag nog att boken kanske går lite väl djupt in i vissa delar av söktjänsterna vilket kan passa bra om man skall jobba med att lägga upp egna sökfunktioner på egna hemsidor så att besökaren av sidan får rätt svar på sina frågor.

The Wayback Machine (som nämns på sid 41och 243) tycker jag är en kul grej där man bara kan söka på gamla webbadresser.

 Vad sägs om följande citat, sid 143:

”Vektorrymdsmodellen används även för att implementera automatisk klustring just för att det är lätt att beräkna likhet mellan dokument”, ”kan även kompletteras med boolesk sökning” och ”kan även kombineras med termviktning för att förbättra sökresultatet”

Underbart!!

 Trots att jag är en ganska van datoranvändare och faktiskt har ett ECDL kort blir jag förvånad över att det är så mycket jag inte hade en aaaning om. Jag förvånas också över hur många söktjänster man missar då man i stort sätt alltid använder Google. Kapitel 11 beskriver en historik över söktjänster där de flesta bara är ett minne blott.

Jag kommer att besöka några av de andra aktiva sökmotorerna bara för att jämföra. Rapport kommer senare.

 Hej så länge!

Maria E

Den förlorade liljan av Sarah Singelton B Wahlström, 2008

Huvudpersonerna i boken lever i slutet av 1800-talet. Det är Jacinth, ung brännskadad flicka som lever ett mycket instängt liv i skogen. Det är Miranda, ung flicka vars far är död och modern ”galen”, som blir placerad hos farföräldrarna men senare kidnappad för att sammanföras med Jacinth. Den tredje personen är Maslin en gammal man med stora bekymmer. Jack kommer också tidigt in i handlingen och blir Maslins följeslagare och vän.

Maslin, Jacinth och Miranda har alla förmågor som härstammar från tolv riddare och ett hemligt avtal som slöts på 1100-talet då riddare träffade på en ängel i öknen efter ett slag de just vunnit.

Förmågan är att kunna se framåt och bakåt i tiden. Tillsammans blir de starkare och onda personer vill att de hittar den förlorade ”liljan”, som riddarna fick sina förmågor ifrån, för att på så sätt kunna få makt över framtiden och styrkan i strider.

Boken var ganska rörig då den hoppar mellan århundraden och händelserna. Att de befinner sig på 1800-talet i grunden är svårt att ta till sig, visst de rider på hästar, but that´s it. För min del hade det lika gärna kunnat vara på 1970-talet eller tom nutid. Inga miljöer är särskilt detaljerat beskrivna utom grottan i öknen som jag, i alla fall, kunde se tydligt.

Man kommer ingen av personerna inpå livet utan det blir mest ytligt. Miranda kanske är den som framträder starkast men det är också hon som inte faller in i 1800-tals mönstret.

Kan rekommenderas från 12 år.

Informationssökningsprocessen av Kuhlthau är mycket bättre än vad det grafiska intryck ger.

 MÅLET ÄR INGENTING VÄGEN ÄR ALLT

   Redan efter att läst innehållsförteckningens fyra sidor inser man att denna bok kommer att vara mycket bra att använda som underlag inför genomförande och ett stöd i bibliotekariens samverkan med pedagogen i skolan.

   Boken handlar om processen med att leta information. För det är verkligen en process, ett utvecklingsförlopp. För att detta förlopp inte skall krascha innan man nått målet är det viktigt att man har en tidslinjal med en början men framförallt med ett slut. Återigen, tiden, använd den väl för den är begränsad.

   Alla kapitel inleds med att man har skapar tidslinjal. Här måste man nog styra processen som pedagog om man ser att det drar ut på tiden i någon form av oförmåga att sätta ner foten. Tilldelad tid skall räcka och därför måste ”sökaren” skapa tid i form av att avbryta sökprocessen när man tycker att det är tillräckligt bra, inledningsvis. Vissa saker kommer man att komma tillbaka till under letandets process, dvs processen med att välja bort det man inte behöver och fördjupa sig i andra delar.

   Den kreativa processen upphör då barnen går in i skolans miljö och styrs av pedagoger, tider och osynliga- och synliga regler. Detta att vara kreativ och öppen för idéer och förslag är något de måste lära sig igen. Konsten att vara konstruktiv och kreativ på ett framgångsrikt sätt är en process, det med. För vem har inte hört en elev säga:” Det här är tråkigt, kan vi inte göra nått annat?”

Men några kreativa förslag på annan verksamhet kommer inte ut lika lätt.

Vad göra??

   Överblicka ämnet för att sedan fokusera på målet. Ställ dig några frågor. Vad vill jag veta? Vad vill jag berätta/förmedla? Vill jag dra slutsatsen eller skall den man redovisar för lösa det själv?

När man sedan reflekterar över arbetet gäller det att ta fram sin loggbok och utvärdera de olika delarna i processen för att ta lärdom, man glömmer otroligt fort.

   Kuhlthau nämner, på sid 21, tre stora utmaningar som skolan står inför: Lära eleven abstrakt tänkande och kritiskt bedömande. Lära eleven formulera personliga perspektiv och sätta sig in i annans situation samt lära eleven vad det innebär att vara människa och förstå de problem vi kan ställas inför. Det är inga små utmaningar, det.

   Detta underbara citat måste jag också ta med från sid 21: ”Processmodellen är en modell för lärande som integrerar ämnesinnehåll med de färdigheter som behövs då man skall närma sig verkliga problem i verkliga sammanhang i en tid i en tid som präglas av ett överflöd av information”

Överflöd är ju bara förnamnet…det tar ju aldrig slut om man inte själv slutar.

   Jag älskar Robert Broberg och många av hans texter. En har jag lånat som rubrik, för visst är det väl så att egentligen lär man sig på vägen. Målet är ju bara en snabbrepetition av den väg man valde. Målet är vägen.

 / Maria E

Här nedan kommer hela texten:

MÅLET ÄR INGENTING VÄGEN ÄR ALLT

Text: Robert Broberg

 Målet är ingenting vägen är allt
Du känner väl indianen
han som satte sej ner
för att vänta på sin – själ!

Målet är ingenting vägen är allt
Om du sitter där på tåget
med biljetten 1 mm från näsan
missar du ju hela resan
alla dina medresenärer
och när du kommer fram sen
OM du nu gör det
kanske det visar sig att
du skulle bytt – i Bramaputtra
och då! – jag menar det att:

Målet är ingenting vägen är allt
– emellan Himmel och Jord

Målet … Är … Vägen!

Legenden om Sally Jones

Text och Bild: Jakob Wegelius, 2008

På baksidan kan man läsa:

”Detta är en historia om olösta brott i fjärran, dimhöljda städer. Det är en historia om slug ondska i feberheta djungler och om trofast vänskap på stormande oceaner. Det är en historia om längtan, hopp och grymma svek. Detta är legenden om Sally Jones”

Bara denna text hade varit nog för mig som nyfiken läsare men i samarbete med bilden på framsidan blev den oemotståndlig, jag köpte den direkt. Bilderna får mig att tänka på Jan Lööv och Tove Jansson i en blandning, och är helt fantastiska.

Det skär i hjärtat när Sally Jones blir sviken för fjärde gången och då av sin vän Baba.

Sally Jones har en märklig förmåga att hamna på de mest otänkbara ställen och träffa de mest underliga människor. Men den person som till slut vinner Sally Jones vänskap ger henne också vänskapen tillbaka och sviker inte.

Jag kan inte säga att detta är en barnbok för jag tycker den är lite otäck och bilderna är ganska dystra, hela boken ger ett ganska dystert intryck. Trots att Sally Jones värld är fylld av brott som dumma människor gör, eller låter henne göra finns ständigt en tro på att det kanske blir bra nu…men då kommer ännu ett svek.

Varför kan detta vara en barnbok?

Jo för att den slutar LYCKLIGT. Tycker jag.

Publicistiska arbetssätt i skolan av Dan Åkerlund

Skolan där ”mitt” skolbibliotek finns är en friskola med Reggio Emilia inspirerad pedagogik.
På skolan pratar vi ofta om att ”barn har hundra språk men berövas 99”. Målsättningen är att det skall finnas uttryckssätt för alla under alla typer av lektioner. Jag vet att barnen, under ledning av pedagog, planerar sina lektioner och hur långt de skall hinna. Forskning sker med datorers hjälp och sammanställs till fina redovisningar i form av byggen, målningar, berättelser och utställningar.
Veckoprogram skickas ut via mail och skolan har en fin hemsida. Säkerligen finns utvecklingspotential inom alla områden men det är precis som Åkerlund säger på sid 23 ”Men det är framförallt arbetstid som kostar. Får man ett ansvar för publicering som är större än det man normalt arbetar med, är det nödvändigt att detta finns med som en del av ens tjänst.”. Det går givetvis snabbare att arbeta på redan invanda sätt och nya sätt gör att man måste ta sig tid och det är tid från- ja från vad? Kan vi acceptera att några gamla metoder går i graven eller skall vi kräva både ock?

Jag skulle önska att det fanns mer tid för pedagoger och kanske fler pedagoger så att de själva kan känna att de hinner med och kan tycka att de gör ett bra arbete, för det gör de.

Historisk utvikning:
1988 fick jag min första bärbara dator och några enkla program för att lära mig grunder på själva datorn, Internet var det inget prat om då. 1992 kom jag i kontakt med datorn på jobbet och det ställdes krav att vi skulle redovisa veckobrev och dagsschema under bestämda mappar på vårat interna nät. Tidigare hade detta skett på papper för hand med karbonkopior för att få tre st. Vilket motstånd det blev…vi var fem st som delade på en dator som vi använde som skrivmaskin, nu slapp vi i alla fall tippex.
1997 kunde vi köpa hem förmånliga datorpaket via jobbet och kunde istället för att telefonera vara ute på Internet, och vilken tid det tog. Redan datorstress. 1999 fanns det några Internetdatorer på varje arbetsplats men inte nu förrän 2009 har vi fått möjligheten att kunna, på egna datorn, logga in på Internet. Det skulle vara helt otänkbart att vara utan dator idag. Mobilen börjar också bli ett måste. Däremot tror jag att armbandsur kommer att försvinna…

Jag tror att man som pedagog och förälder måste ha ett öppet sinne och som pedagog ställa sig frågan. Hur vill jag att ett elevarbete skall redovisas eller prövas? Sätten är oändliga men åter igen är det arbetstiden som begränsar möjligheterna. Jag kan känna att vi är på gång att ta steget till en arbetsform som blir mer och mer publicistisk. Det är bara att någon måste börja och öppna de första dörrarna och våga göra fel och stå för det och göra om och om igen så att näste som fortsätter inte behöver uppfinna hjulet ännu en gång. Vi måste bli bättre på att hjälpa varandra framåt och inte vara så tyngda av jantelagen. Vi kan mer än vi tror.
Jag håller också med Åkerblom då han talar om mobbning på nätet/mobiler med text och bilder och allt vad det innebär när personer blir smygfilmade/fotade i olika situationer och sedan utlagda på olika sidor i webvärlden, sid 83. Detta är bara ett nytt sätt att utöva makt och trakassera personer på. Dessvärre kan personer som aldrig kommer till tals i vanliga fall finna extrema uttryckssätt på nätet. Och tvärtom, det kan också locka tysta Anna att livligt delta i debatter på nätet där hon finner att man inte stammar lika lätt på tangentbordet som man skulle göra i en talad debatt.

Teknikerna att publicera på Internet bör inte utesluta de andra sätten utan kompletteras för att synliggöra för alla var som sker på skolan. Eller… Kan vi acceptera att elever inte kan skriva för hand, inte hålla en pensel för att måla, utan måste ha en dator, kamera eller mobiltelefon för att skriva en text eller göra en bild?

Slutligen vill jag nog bara sucka när jag inser att detta är bara början och det är lika bra att ta tag i det direkt. Vi kommer inte undan utvecklingens rasande tempo…för det är väl ingen som använder räknesticka längre eller skrivmaskin ( inte ens elektrisk) och snart har vi inga kontanter i plånboken, vad skall hända med Spargrisen??

/ Maria Einarsson