Kategoriarkiv: Uncategorized

Född fenomenal av Josephine Bornebusch, Bonnier Carlsen, 2014
Skriven i dagboksformat jämför jag med Berts dagböcker. Kan inte låta bli… Rut som är missnöjd med sitt namn men helt besatt av andra världskriget och i synnerhet Anne Frank. Rut anser sig själv som tråkig men smart och kan då leva med att klasskompisar köper snygga märkeskläder då men egentligen borde hjälpa andra. Men hon har inget emot att köpa märkeskläder själv under temat” hjälp dig själv först och hjälp sedan andra” ja, som syrgasmasken i flygplanet.

Då det blir tal om klassresa lyckas hon få med hela klassen till Amsterdam, utan att de genomskådar hennes planer för mycket. Att allt inte går som planerat är inte svårt att fatta men av med oskulden blir hon.
Nja, jag får inte den rätta feelingen av denna bok. Lex Bok var betydligt bättre och alla mail till/från sin frånvarande brorsa kunde ha strukits, utan att boken blivit sämre, de kändes mest som utfyllnad. Jag känner heller inte igen språket och/eller sättet att vara som tonåring, men jag är ju heller ingen tonåring längre.
Det blir en 2:a
// Maria E

Annas Himmel av Stian Hole, Alfabeta, 2013
Boken är helt fantastisk och bör inte ha en åldersstämpel. Vuxna och barn med sorg i hjärtat kan läsa den tillsammans. Anna är underbar då hon försöker få sin pappa att le sedan mamman gått bort och snart skall begravas. Man märker att Anna vill ha tillbaka sin, vad man förmodar, glada pappa och hjälper honom att se himlen, där mamman är nu, på sitt sätt och visst hjälper det. Underbara bilder som varken har början eller slut, upp eller ner.
Bokens vändpunkt, som jag ser det:
-Ser du, pappa? Det är ett hål i himlen. Kom så hoppar vi i!
Vart ska vi, Anna?
-Långt. Vi simmar till Marianergraven och sedan flyger vi genom Krabbnebulosan, till ett ställe där himlen står under vatten
-Jaså, säger pappa, han hänger inte riktigt med. Han tvekar, men sedan hoppar han efter

Denna bok bör finnas i stödgrupper av olika slag.
5:a // Maria E

Drömgångare av Samantha Shannon, Modernista, 2013
Nästan 500 sidor och det tar liksom aldrig fart. Jag får verkligen jobba mig igenom texten för flytet kommer aldrig. Trots ordlista längst bak, karta och tydlig indelning i klärvoajansens sju klasser känner jag mig vilsen. Jag får Flykten från läger fjorton i min tanke titt som tätt då Paige tänker på flykt.
Året är 2059, Paige är 19 år. Det är tvåhundra år sedan Scion inrättades i Storbritannien; som ett säkerhetssystem, för att rädda människorna från alla onormala (seende av olika sorter) men alla vet att det i själva verket är en ockupationsmakt, ett växande imperium. Paige tillfångatas efter att hon dödat en vakt i tunnelbanan och en drömgångare får inte gå fri.
Paiges förmåga är att bryta sig in i andras medvetande och med den gåvan har hon jobbat i Londons kriminella värld sedan hon var 16 år. Nu är hennes förmåga eftersökt av ockupationens ledare som vill döda henne och ta över förmågan.
Sin Väktare sköter om Paige i ”fånglägret”, tränar och vårdar henne och ömsesidig tillit skapas då båda vill ha förändring i rådande situation. Här är beskrivningarna bra och i dessa stunder lyfter boken lite.
Det är alldeles för många klärvoajansord som jag stakar mig igenom och jag har svårt att ta till mig tiden. Hur länge är hon fånge? Nja, osäker på vad jag tycker och att Samanta Shannon föjler i J.K Rowlings fotspår, som Daily mail skriver, håller jag inte med om. Kanske är jag fel generation och den passar en yngre läsare bättre…
2:a får det bli…ingen lättläst bok // Maria E

Michelle Paver, Vargbröder- Våldnadernas berg, del 6 (sista delen) 2010

Jaha, då har man ännu två hjältar att lägga bakom sig. För nog kommer jag att sakna Torak och Renn och deras äventyr. Micelle Pavers böcker är så fulla av adjektiv att 20% av boken skulle försvinna om dessa togs bort. Samtidigt är det just dessa adjektiv som på ett så målande sätt beskriver omgivningen för ca 6000 år sedan. Ibland känner man nästan lukten också.

Torak har besegrat själslukarna en efter en och nu är det bara en kvar, den ondaste av dem alla. Vi får följa Toraks färd till mitten av våldnadernas berg och tillbaka, för han är ju hjälte och dessa kan ju inte dö som tur är. Boken är lagomt sorgsen då det inte går så bra för alla men samtidigt lyckosam för en sorgsen liten person. Det är svårt att sluta läsa. Kanske har man större behållning om man läst de tidigare böckerna, men det är inte helt nödvändigt. Det förekommer ibland korta förklarande tillbakablickar.

Efter ca 3/4 av boken när det började skorpa till sig sa min son: ” Dör han nu, är detta världens sämsta bok”

Äventyrsbok i stil med ”landet innanför” av Maud Mangold fast i en annan tidsepok. En klar 4.

Trevlig Läsning!

/ Maria E

Fyrvaktaren av Camilla Läckberg, Bonnier 2009

Sällan har jag läst en bok som gjort mig så ledsen och nedstämd. Allt är hopplöst…barn dör innan de ens är födda, deppression, barn dödas av misstag, knark, misshandel, flykt och dessutom ett mord som sker därman aldrig får veta vad som händer med barnen eller förövaren.

TRAGIK på alla fronter. Den snälle blir skjuten och misstänks ha en knarkrelation och när föräldrarna får frågan om det är så, tar pappan livet av sig och mamman blir inlagd…ja, ni hör ju bara elände. Slutar den lyckligt då??

Näe. Ingen är glad eller nöjd vid slutet. Varför skriver man en sådan bok?? Inget kan locka mig att läsa en Läckberg igen.

Jag rekommenderar den inte.

/ Maria E

Håkan Nesser, och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla, 2002.

Tonårskärlek, död och mellanöl.

Jag vet inte vad jag väntade mig då jag tog mig an denna bok. Titeln låter ju inte direkt som en deckare. Boken börjar och slutar i nutid men mitten handlar om 1967 och 1968.

Maurits är 16 år, går i 1 ring på gymnasiet och det är snart sommarlov. Han och kamraten Elonsson har fått jobb på torvbacken där de tjänar ”grova ” pengar som de sedan slösar på LP-skivor, mellanöl och tobak. Mitt emot Maurits, som heter Målnberg i efternamn, bor Signhild. Signhilds familj flyttade dit för 6 år sedan och hon har sedan dess varit Maurits vän och numera stora kärlek. Alla tankar kretsar kring henne. Sommarjobb, tältsemester, ett brutalt mord och sexuell debut med Signhild. Mordet, Signhilds far blir halshuggen. Det visar sig sedan att Signhilds mor är gravid ( inte med Signhilds far) sedan 6 månader och allt tyder på ett triangeldrama.

Trots stora spaningar lyckas polisen aldrig gripa mördaren, ej heller hitta den som gjort Ester på smällen, Signhild flyttar in till Maurits familj för att få lugn och ro. Allt blir/är dock inte som man tror. Signhild flyttar i all hemlighet en dag och Ester förder en flicka och flyttar också hon. Livet går vidare i Kumla…

En 2 poängare, lätt att läsa, känslan av att vara med själv på 60-talet förstärks av all musik som beskrivs. För alla underbara beskrivningar av 60-talet och människorna i hans omgivning får han en 5 poängare.

/ Maria E

C.P Rosenthal I hästars ögon

Kortfattat innehåll- I hästars ögon:

Flicka – föräldrar – konflikt, Föräldrar skickar bort flicka, Flicka – morfar – vänskap – häst – frihetslängtan, Morfar – kunskap – flicka – glad – död mormor

Flicka – pojke – betuttad – problem, Kär flicka – dum pojke – ond bråd död, Skadad morfar – översvämning – strapats- morfar dör

Strapats – döda mormodern – häst – hem och vad man förmodar mot en bättre relation till föräldrarna

Längre recension av boken:

Elena har problem med allt och alla och vill bort. Elenas morfar har efter att mormodern dött ”flytt” till bergen och sina hästar. Elenas mamma gillar inte det men tycker att Elena kan bo där ett tag för att se hur det är ”när man flytt”. Kanske kan hon lära sig nått av honom.

Det är lite kyligt mellan Elena och morfadern inledningsvis men mormoderns häst blir den gemensamma länken och Elena visar sig ha en otrolig talang för ridning. När föräldrarna senare vill hämta hem henne vill hon i sin tur stanna ett tag till.

Ridturerna med morfadern runt i området leder dem till en öde gård med två hästskelett vid staketet. Så går det då man binder hästar under oväder, säger morfar och berättar när hela dalen svämmade över…och vad händer sedan…fast inte direkt.

Allt är bra och Elena tränar hästen, hon känner sig redo för att försöka tävla. DÅ kommer två killar på moped till denna avlägsna plats…Elena blir betuttad i den ena och morfar anar, med rätta, oråd när han ser tatueringarna på den andre. Hur varnar man en tonåring utan att denne säger, sluta, jag kan ta vara på mig själv??

Den äldre grabben är bara ute efter att döda dem och ta det som kan tas, den yngre vill gärna att Elena frivilligt skall följa med honom så han slipper ta så han verkar bry sig om hästen men Elenas häst visar bara agg. Elena menar att det är nog bara för att han är kille som hingsten inte gillar honom. Killen bjuder Elena till deras läger och dessvärre går Elena dit och får provköra en moped men fixar inte detta. Blir istället, av den äldre killen, nästan våldtagen utan att den yngre bryr sig, en känsla av …besvikelse…svårmod…försvarslöshet drabbar Elena. Morfadern har dock anat oråd och räddar henne.

Oväder, risk för översvämning, skottlossning, killarna är tillbaka och skadskjuter morfadern i benet. Nu är Elena beredd på vad som helst. Hon springer ut och skall släppa ut hästarna ur stallet (för ev översvämning). Konfrontation med den äldre killen i stallet resulterar i att hennes häst sparkar honom sönder och samman. Elena tar hans vapnet och går mot huset. Utan pardon skjuter hon sedan den yngre killen( jämförelse med en tjäder).

Flykt, morfadern blöder och översvämningen är ett faktum, båten är borta så det blir till att fly uppåt bergen med morfadern på ryggen.

Sorg, morfadern dör och Elena tvingas tillbringa några dygn själv i vildmarken. Hennes häst dyker då upp och visar henne till en grotta där hennes mormor tillbringar de sista dagarna. Hästen leder henne sedan hem dit även de oroliga föräldrarna hittat. Slutet gott…?

Vad har detta med titeln att göra? Om man såg vad hästar ser, ser man allt med hjärtat.

Var boken bra? Ja vars, men om man bytte Elena mot en kille, hästen mot en tiger och killarna på moppe till tjejer på häst. Så hade storyn också varit bra. Jag förstår inte hästens roll?

Milles citat stämmer bra- Elena byter snabbt ut häst och riddrömmar då pojken kommer farande och ber henne följa med:

”I denna traditionella men eggande tolkning är hästen ett sublimerat objekt för begäret efter en man. Så betraktades hästintresset när man närmade sig puberteten: som en övning. Och kanske är sammansmältandet med en annan varelse en sexuell upplevelse, men mycket större än så.”

/ Maria Einarsson i Boden

Jag har läst boken Tusen gånger starkare av Christina Herrström, 2006

Storartad Feministisk Nutidsberättelse.

Denna bok bokstavligen överraskade mig. Jag förargades, jag gladdes, jag sörjde, jag stördes och jag sträckläste.

Det går inte att släppa huvudpersonen, Signe, ur tankarna. Signe kryper under skinnet med sina introspektiva iakttagelser. Vi får, i början, möta Signe då allt redan har hänt. Hon har fått upp ögonen på hur orättvist det kan vara att vara tjej och reflekterar flera gånger över hur hon var som fem-sex åring och varför hon är som hon är nu som 15-åring.

Christina Herrström har skrivit denna ungdomsbok, som handlar om hur tjejers syn på sig själva och varandra förändras när de kommer upp i tonåren och hur styrda vi är i våra roller.

Handlingen utspelar sig till 90% i skolan och klassrummen. Vi får med stor och försiktig precision karaktärerna presenterade för oss. Det är med Signes ögon vi ser. Det är Signe som uppfattar allt som händer. Det är Signe som vet att den som tiger inte samtycker , men inte vågar säga något. Det är Signe som också vill berätta hur fel allt är, men som inte vågar.

Det gör däremot Saga. Hon kommer som ny elev och utmanar/ifrågasätter de skrivna och oskrivna reglerna i klassen och på skolan. Hon tar för sig. Hon tar plats, ger alla tysta tjejer, däribland Signe, en röst och utmanar hela etablissemanget med sina frågor och sitt beteende.

Tror man att Saga får beröm för att hon får tjejerna att ta mer plats? Ingen tackar henne, inte ens tjejerna, inte ens Signe vågar säga något förrän det är för sent.

Saga går rakryggad ifrån denna hycklande miljö och kommer inte tillbaka.

Vem läser denna bok??

Denna bok borde tilltalas av alla pedagoger i grundskolan och den borde dessutom ingå som en obligatorisk litteratur innan man får börja undervisa.

Den borde också tilltala alla tysta tjejer (och killar) som går på högstadiet.

Den borde också tilltala och läsas av alla nyblivna tonårsföräldrar som kanske inte besöker skolvärlden så ofta.

En reflektion måste bli:

Som vuxen får man inte lämna över ansvaret till barn att själva lösa konflikter/problem i en klass. Att kräva av tysta tjejer att ”ta mer plats” för då blir det bättre balans…jojo…

Helt oacceptabelt! Vilken tonåring vågar det? Se hur det gick för Saga, och hon är långt ifrån den enda tjej som tystats.

Det måste vara pedagogens skyldighet att ge dessa tjejer mer plats och givetvis på bekostnad av det utrymme killarna har.

Varje pedagog måste i alla klasskonstellationer klara ut vad som gäller oavsett om man är kille eller tjej. Alla måste vara lika värda och få ta lika mycket plats. I vissa klasser kan det vara en dominans av tjejer och då måste naturligtvis även killarna ges mera plats.

Denna bok tilltalar kanske inte den typ av killar som alltid tar plats och ser sig själv som viktigast.

Denna bok tilltalar kanske inte den typ av tjejer som alltid tar plats och ser sig själv som viktigast.

Denna bok tilltalar kanske inte pedagoger som tror att det är lätt att lära ut och vara pedagog.

/ Maria Einarsson

Det lysande ögat av Laura Trenter och Tony Manieri

För att det skall bli en deckare måste något utöver det vanliga hända och den som uppfattar detta bör reflektera varför och vara så pass nyfiken att önskan att titta efter vad det är överstiger känslan av att strunta i allt, för det rör inte mig.

I Det lysande ögat börjar plötsligt ljuset i den gamla kvarnen lysa och det har det inte gjort på länge. Den som ser detta är Nadja, som sover över hos bästa kompisen Charlie, när hon vaknar mitt i natten av att ett träd blåser mot fönstret.

När klasskompisen Jackie dessutom försvinner blir det riktigt spännande.

Det lyser rött i kvarnen, en sjöman dyker upp, gammal träbit hittas och en legend berättas. Mystiken tätnar.

Nadja och Charlie har en sund vänskap och det upplevs konstigt av Jackie som är kär i Charlie. Det uppfattas av Jackie att man inte sover över hos någon om man inte är ihop vilket både Nadja och Charlie förnekar.

Författarna tycker jag svävar lite i att ta kontakt med läsarna. Jag får ingen exakt uppfattning av hur gamla dessa ungdomar är…13-14 kanske och jag får heller ingen direkt uppfattning om deras liv. Nu är detta första boken om DuoDeckarna så det kanske klarnar. Föräldrar, syskon och kompisar och andra relationer flätas in under tidens gång och relationen i resp hem är inte särskilt djup utan den vuxne i boken representeras av Pizzabagaren Zoltan. Hos honom söker barnen råd och stöd.

Nadja lever med sin far som lyckats med att ge henne styrkan att vara sig själv som barn…inte specifikt tjej vilket är kul då Nadja reflekterar över vissa ”roller”.

Boken har milt våld, knuffar, fasthållande, inlåsning, munkavle och ögonbindel där ”dummisarna” är vuxna som försöker ta en gammal skatt. Den är långt ifrån nagelbitarböcker man läst som vuxen men håller en logisk och bra nivå för barn ( 10-14år).

/ Maria E

Mystiska Milla och spökskolan – den första sanningen

Av Unni Lindell och Fredrik Skavlan, Lilla Pirat förlaget, 2009

145 sidor och fullproppad med massa roliga och färgglada bilder gör att man blir glad av att läsa denna bok. Milla är lite ostyrig och precis som i så många andra böcker om starka och modiga flickor saknar även Milla sin mamma och sin pappa. Var de är vet inte Milla säkert men eftersom alla spökena bor på ett tyglager kan hon ju blivit en väska eller ett par byxor.

Milla blir ibland påmind av de andra spökbarnen att hon inte har föräldrar och en dag blir Milla så arg att hin knuffar Flinka Fiola över kanten…Fiola blir till en exklusiv väska och hamnar i Paris. Hur Milla, tillsammans med tygfabrikörens son Pinneus, lyckas få henne tillbaka är en fantastisk historia med underbara bilder.

Passar 8-12 åringar.

Mystiska Milla och sjustjärnan -den andra sanningen

Av Unni Lindell och Fredrik Skavlan, Lilla Pirat förlaget, 2009

Denna gång blev jag tyvärr besviken över boken. Trodde att den skulle följa samma tempo…men den blev alldeles för komplicerad att läsa. Det blev som en lektion i naturvetenskap eller liknande och efter ett tag tröttnade jag trots att bilderna är lika roliga som i den föregående boken. Två böcker räcker.

Hur Lundell skall få till 10 böcker i serien är lite oklart.

/ Maria E