Svart nåd av Dennis Lehane, Albert Bonnier, 2003
Thriller och en ganska bra sådan. Det var trögt i början då berättarsättet är lite ovant. Den är helt berättad i ”Jag-form” och det som händer, händer bara då huvudpersonen Patrick är med. Det kändes ovant att inte kunna ta del av vad andra karaktärer känner/tänker eller att vara med en nästan allvetande berättare.
Tre gånger fick jag börja på boken innan jag blev bekväm med berättarsättet.
Handlingen rör sig kring privatdeckaren Patrick Kenzie och hans självpåtagna uppdrag att utreda en ung kvinnas självmord. Kvinnan, Karen, hade tidigare sökt upp honom i ett ärende rörande ofredande. Kenzie hade hjälpt henne då och när hon sedan hittas död strax efter ett samtal som Kenzie ignorerat börjar han ana oråd. Han vill då, för att döva sitt dåliga samvete efter att inte ringt upp henne, utreda varför hon hoppat. Till sin hjälp har han Angie, en gammal flickvän och Bubba, en obalanserad kille som dyrkar Patrick.
Det hela visar sig inte vara någon slump utan ett mycket grymt sätt att komma åt en helt annan person och förstöra dennes liv. Kenzie själv ligger risigt till emellan åt men låter sig inte hindars att nå sanningen. Jag ser lite likhet med Mel Gibsons roll i Dödligt vapen, lite fräck, odödlig och obrydd i vissa lägen.
Klar 3:a- men behöver inte läsas igen. Vuxenbok