Informationssökningsprocessen

Informationssökningsprocessen av Kuhlthau är mycket bättre än vad det grafiska intryck ger.

 MÅLET ÄR INGENTING VÄGEN ÄR ALLT

   Redan efter att läst innehållsförteckningens fyra sidor inser man att denna bok kommer att vara mycket bra att använda som underlag inför genomförande och ett stöd i bibliotekariens samverkan med pedagogen i skolan.

   Boken handlar om processen med att leta information. För det är verkligen en process, ett utvecklingsförlopp. För att detta förlopp inte skall krascha innan man nått målet är det viktigt att man har en tidslinjal med en början men framförallt med ett slut. Återigen, tiden, använd den väl för den är begränsad.

   Alla kapitel inleds med att man har skapar tidslinjal. Här måste man nog styra processen som pedagog om man ser att det drar ut på tiden i någon form av oförmåga att sätta ner foten. Tilldelad tid skall räcka och därför måste ”sökaren” skapa tid i form av att avbryta sökprocessen när man tycker att det är tillräckligt bra, inledningsvis. Vissa saker kommer man att komma tillbaka till under letandets process, dvs processen med att välja bort det man inte behöver och fördjupa sig i andra delar.

   Den kreativa processen upphör då barnen går in i skolans miljö och styrs av pedagoger, tider och osynliga- och synliga regler. Detta att vara kreativ och öppen för idéer och förslag är något de måste lära sig igen. Konsten att vara konstruktiv och kreativ på ett framgångsrikt sätt är en process, det med. För vem har inte hört en elev säga:” Det här är tråkigt, kan vi inte göra nått annat?”

Men några kreativa förslag på annan verksamhet kommer inte ut lika lätt.

Vad göra??

   Överblicka ämnet för att sedan fokusera på målet. Ställ dig några frågor. Vad vill jag veta? Vad vill jag berätta/förmedla? Vill jag dra slutsatsen eller skall den man redovisar för lösa det själv?

När man sedan reflekterar över arbetet gäller det att ta fram sin loggbok och utvärdera de olika delarna i processen för att ta lärdom, man glömmer otroligt fort.

   Kuhlthau nämner, på sid 21, tre stora utmaningar som skolan står inför: Lära eleven abstrakt tänkande och kritiskt bedömande. Lära eleven formulera personliga perspektiv och sätta sig in i annans situation samt lära eleven vad det innebär att vara människa och förstå de problem vi kan ställas inför. Det är inga små utmaningar, det.

   Detta underbara citat måste jag också ta med från sid 21: ”Processmodellen är en modell för lärande som integrerar ämnesinnehåll med de färdigheter som behövs då man skall närma sig verkliga problem i verkliga sammanhang i en tid i en tid som präglas av ett överflöd av information”

Överflöd är ju bara förnamnet…det tar ju aldrig slut om man inte själv slutar.

   Jag älskar Robert Broberg och många av hans texter. En har jag lånat som rubrik, för visst är det väl så att egentligen lär man sig på vägen. Målet är ju bara en snabbrepetition av den väg man valde. Målet är vägen.

 / Maria E

Här nedan kommer hela texten:

MÅLET ÄR INGENTING VÄGEN ÄR ALLT

Text: Robert Broberg

 Målet är ingenting vägen är allt
Du känner väl indianen
han som satte sej ner
för att vänta på sin – själ!

Målet är ingenting vägen är allt
Om du sitter där på tåget
med biljetten 1 mm från näsan
missar du ju hela resan
alla dina medresenärer
och när du kommer fram sen
OM du nu gör det
kanske det visar sig att
du skulle bytt – i Bramaputtra
och då! – jag menar det att:

Målet är ingenting vägen är allt
– emellan Himmel och Jord

Målet … Är … Vägen!