Legenden om Sally Jones
Text och Bild: Jakob Wegelius, 2008
På baksidan kan man läsa:
”Detta är en historia om olösta brott i fjärran, dimhöljda städer. Det är en historia om slug ondska i feberheta djungler och om trofast vänskap på stormande oceaner. Det är en historia om längtan, hopp och grymma svek. Detta är legenden om Sally Jones”
Bara denna text hade varit nog för mig som nyfiken läsare men i samarbete med bilden på framsidan blev den oemotståndlig, jag köpte den direkt. Bilderna får mig att tänka på Jan Lööv och Tove Jansson i en blandning, och är helt fantastiska.
Det skär i hjärtat när Sally Jones blir sviken för fjärde gången och då av sin vän Baba.
Sally Jones har en märklig förmåga att hamna på de mest otänkbara ställen och träffa de mest underliga människor. Men den person som till slut vinner Sally Jones vänskap ger henne också vänskapen tillbaka och sviker inte.
Jag kan inte säga att detta är en barnbok för jag tycker den är lite otäck och bilderna är ganska dystra, hela boken ger ett ganska dystert intryck. Trots att Sally Jones värld är fylld av brott som dumma människor gör, eller låter henne göra finns ständigt en tro på att det kanske blir bra nu…men då kommer ännu ett svek.
Varför kan detta vara en barnbok?
Jo för att den slutar LYCKLIGT. Tycker jag.
Hobbybibliotekarien 
Varför skulle det inte få vara en barnbok bara för att bilderna är dystra och ger ett dystert intryck? Även barn känner väl dystra tankar ibland, tänker jag.
Helt rätt!
Fast det är nog inte bilden i sig som är dyster det är nog mer avsaknad av de vanliga ”glada och klara” färger man ofta ser i barnböcker. och det kanske avskräcker…men inte mig, hihi.
/ Maria
Ping: Mördarens Apa | Hobbybibliotekarien