Kategoriarkiv: Okategoriserade

Not that kind of girl av Lena Dunham, Norstedts, 2014
En ung kvinna berättar vad hon “lärt av livet”
Det här läste jag på Bokus: ”Lena Dunhams tv-serie Girls, där hon själv spelar huvudrollen, har gjort succé världen över och i sin bok återkommer hon till och spinner vidare på de teman som gjort serien så omåttligt populär”

Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om denna bok, jag gillade Liv Strömquists bok Kunskapens frukt och hon hyllar denna bok men det mesta känns helt främmande. Jag får inget flyt i läsningen och allt känns konstruerat.
Jag tycker att Lex bok av Sara Kaderfors är ljusår bättre och lika besviken som jag blev på den hyllade romanen: Konsten att skapa en tjej av Caitlin Moran blev jag på denna hyllade bok. Blendas bekännelser av Anita Eklund Lykull är också bättre, läs hellre den.
1:a // Maria E

Det blåser på månen av Eric Linklater, Vingförlaget, 1960
Första gången utgiven 1944. Jag minns mycket väl hur bra jag tyckte att denna bok var då min pappa läste den högt för mig, och kanske mina syskon, det minns jag inte. Det är alltid en risk med att läsa om något man tyckte var bra för länge sedan men jag tog en chansning.
Boken handlar om syskonen Dina och Dorinda, som är döttrar till major Rytter, som strax skall resa till Bombardiet, och hans hustru som bara bryr sig om sin man. Flickorna är utlämnade att vara med varandra och med sin guvernant, fröken Tjatlund, som försöker lära dem en massa saker. Oftast smiter de ifrån henne hittar på bus eller äventyr. Vad de än gör så upplever föräldrarna att de är dumma och olydiga. Men kanske är de oskyldiga då det kan ha blåst in en ond vind i deras hjärtan, ty det blåser på månen. Fru Häxelin hjälper dem på olika sätt och vid ett tillfälle förvandlas de till kängurur och fångas in till djurparken. Där träffar de Guldpuman och Silverfalken och många andra djur och får lösa mysteriet med de stulna strutsäggen. Det ena äventyret avlöser det andra men det är när de skall resa till Bombardiet för att befria sin pappa ur fängelset som det blir riktigt spännande.
Med på resan kommer både Guldpuman och Silverfalken och resan tar sin början i ett flyttlass till Tyrannen i Bombardiet. Det blir ett äventyr som lär dem för livet.
Fantastiskt roliga namn som Hugo Hultenberg översatt och Dina och Dorinda kan mycket väl inspirerat Astrid Lindgren till Emil-figuren, för många av flickornas hyss liknar hans; i all välmening. Den röda tråden syns genom hela berättelsen och den är att flickorna alltid vill andras bästa, och visst förstår de att puman skall råka illa ut om den dödar ett får eller en gris varannan dag sedan den släppts fri, men hur skall de förklara det för puman? Jag gillar också svaret på pappans påstående: ”När jag var liten pojke måste jag lyda mina föräldrar i allt” Dina svarar:” Jag tycker om att tänka själv”.
Jättebra bok som inte tappat på att bli en klassiker, utan håller måttet fint.
4:a // Maria E

Stjärnstenen av Jo Salmson, Bonnier Carlsen, 2015
Första delen, av två, i historien om Drakarnas öde.
Nea är 14 år och skall just genomföra provet för att bli mäster Fenels lärling som stjärntolkare. Men allt går fel. Nea ser…och hon har gåvan som hennes far också hade. Men Fenel säger att hon ser bara onda saker, väcker demoner och är farlig. Hela byn vänder han emot henne och hennes mor, för en stjärntolkare ljuger inte.
Neas mamma, Edja, var en av Demars berömda drakriddare. När hon förälskade sig i Neas far, Belon, stjärntolkaren, tvingades hon att lämna sin familj och överge sin gröna drake. Nea var inte mer än nyfödd när hennes pappa dödades i kriget mot häxmästaren.
Det Nea ser i stenens skuggmönster förändrar hennes liv för alltid. När Nea upptäcker sanningen om sin pappas död, och Fenel, börjar hon ana vilken fara som hotar! Nu behövs Demars drakar mer än någonsin – men finns de verkligen? Ett stort äventyr börjar och Nea tvingas lära sig att få folk att prata, prata mycket mer än det tänkt.
Jag tycker det var en spännande bok som i många drag liknar Bröderna Lejonhjärta. Där finns två riken, förrädare, inbrända tecknen, eld-ande istället för Katla, Häxmästare istället för Tengil och Nea istället för Skorpan och Jesen istället för Jonatan. Men den känns modernare i språket och då jag inte läst böckerna om Tam kan jag inte säga något om fantasy-världen, men denna är ok och kartor finns. Boken har inga illustrationer och riktar sig därför till en lite äldre målgrupp, från 12 år, tycker jag. Författaren lovar dock att Tam och Indre, och alla de åtta drakarna, kommer att dyka upp i berättelsen…
4:a // Maria E

”Käre prins god natt!” Av Lennart Bernadotte, Bonniers, 1977
En memoar av Lennart Bernadotte som sträcker sig fram till 1935, cirka. Lennart föddes 1909 som son till Storfurstinnan Maria Pavlovna och Prins Wilhelm, Kronprins Gustav VI Adolfs bror. Han är också sonson till Konung Gustav V. Det arrangerade äktenskapet varade inte så länge och snart stod Wilhelm själv med prinsen. Drottning Viktoria tog då hand om Lennart och blev den som uppfostrade honom tillsammans med barnsköterskan Nenne.
Mycket frispråkigt berättar Lennart om sin barndom på olika slott och med enda umgänge vuxna, ibland var det tillfälle att vara med kusinerna. Fina skolor och fina besök avlöser varandra och man märker att Lennart tröttnar ganska tidigt på denna prakt. Under första världskriget var han förskonad men inte omedveten om många risker. Boken hoppar lite mellan åren då han försöker förklara vissa händelser med den vishet han nu har. Av lite diffusa skäl får hans pappa och han själv ärva slottet Mainau som ligger mitt i Bodensjön. Ett gammalt ruckel i mångas ögon. Då han berättade att han skulle gifta sig med sin barndomskärlek Karin Nissvandt blev det inga glada miner. Efter äktenskapets fullbordan blev han av med prinstiteln och allt som det hör till. En lättnads suck tycks höras. De tu åker sedan till Mainau och börjar röja…det blir sedermera en fantastisk turistattraktion och är så ännu idag. Till och med mamman och pappan kunde vara på slottet samtidigt.
Jag hade trott att det skulle vara en torr och tråkig bok men den var både trevlig och lätt att läsa, självklart är det inte roligt att läsa om de jobbiga åren med militären eller andra gruvligheter. Men språket flyter på bra och det ger en fin inblick i de kungliga rummen i början av 1900-talet. Det är många bra bilder som kompletterar texten väl.
Klart läsvärd
4:a // Maria E

De Norrbottniska satansverserna av (Icke-bröderna)Ronny och Lasse Eriksson, Uppsala publishing house, 2006
En faksimilutgåva av, sånt man inte med bästa vilja i världen kan, Kalla fakta om Piteå. Första gången denna kom ut var 1990 och nu känns den lite förlegad men är ändå väldigt rolig att läsa. Det finns en början och en mitten och ett slut och boken är fylld av sk. sanningar om Piteå och dess befolkning. En pitebo mår bäst när han mår lite dåligt, eller Man skall inte glädjas i onödan och allt utspelat i en drunknande mans inre, eller i alla fall sjunkande mans inre, det är den röda tråden…
Vi får ta del av Pitepsykologi: Skweelande och gnöulande där skweelandet är skrikandet som hörs utåt och gnöulandet är skrikandet som hörs inåt. Den, till svenska, oöversättliga texten Skweelarn finns i tryck och har man hört Eskefeurat framföra den så förstår man nu precis. Texter som ”Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall, ty om man drömmer om Paris hamnar man på något vis lik förbannat i Hudiksvall” finns med.
Vi lär känna den sjunkande mannen Lennart Sjögren och får ta del av Pitemålets uttrycksfullhet och en typstudie av snöskottande i Norrbottniskt radhusområde.
En mycket rolig bok att ha vid sängkanten, många saker känner man igen även om man inte är Pitebo och mycket har man hört av Ronny och Lasse Eriksson då de ståuppat på olika ställen. En fin present till en Norrbottning som har allt.
4:a // Maria E

Välkommen till LA, baby av Moa Eriksson Sandberg, Rabén&Sjögren, 2014
Doris och Ottilia har planerat och bokat en resa till USAs västkust. De har tagit paus från studierna på universitetet för att uppleva pulsen i USA. Doris sk pojkvän vill inte göra slut med sin tjej och vill att de pausar sitt förhållande och Doris ser fram emot att glömma honom over there. Ottilia är orolig över att hennes nya kille inte skall klara sig utan henne när de är borta vilket får Doris att bli lite irriterad då det tar udden av deras resa. Men det skall nog gå bra…
Men näe, när de kommer fram till San Fransisco så ringer pojkvännen och säger att han inte klarar sig och har bokat en resa, han kommer i morgon. WTF, tänker Doris, och exakt så blir det. Ottilia som känner sig behövd, lever i tron att: ”han är lite speciell, men jag tror jag kan hjälpa honom och han tycker verkligen om mig”. Men är du kär i honom, på riktigt…? Undrar Doris. Det blir platt fall och inget blir som planerat, Ottilia åker hem tidigare med Hampus och Doris drar till en utbytesstudent som bor i L.A. Nu börjar hon faktiskt vara sig själv och upplever L.As ljusa och mörka sidor men träffar också Leo, som får henne att glömma Niklas och hon får se Doris Days platta i Hollywood.
Jag gillade boken då det var korta kapitel och ett bra språk. Frustrationen hos Doris märks tydligt och osäkerheten hos Ottilia kommer också fram med oförmågan att klara ut spelreglerna för Hampus. Hampus i sin tur spelar på alla strängar för att manipulera Ottilia. För fan, han är 26 år… Hur kan han tro att det är ok att bara åka över för att han inte vill vara ensam, hur egoistisk kan man vara? Man Sen lämnar man aldrig en kompis på resan, aldrig. I boken får vi bara följa Doris, som blir kvar i USA och jag hade nog velat följa med Ottilia hem också för att se hur länge de är ihop…

Rekommenderas från 15 år
3:a // Maria E

Guldfisken av Susanna Alakoski, Alfabeta, 2012
Andra boken om tjejerna Tiia och Peggi som bägge är allergisk mot pälsdjur och mycket annat. Dessutom lever de med bara en förälder, Peggi med sin mamma och Tiia med sin pappa och man märker tydligt att tjejerna väljer att göra sådant som inte kostar för mycket pengar då de verkar vara medvetna om ekonomin i deras hushåll. Men det finns mycket att göra som inte kostar något. Tiia får i uppgift att vakta en guldfisk under två veckor på sommaren. Hon vet exakt vad hon skall göra och inte får göra men det går inte så bra. Guldfisken verkar ju vara jättehungrig och glad och är inte blommorna ovanligt torra?
Tiia tänker ofta på sin mamma och pratar med henne tyst. Nu i sommar skall de åka till farmor och farfar i Finland och Peggi får följa med.
Väl hemma i Sverige måste Tiia ta tag i vekligheten och ta sitt ansvar och berätta för guldfiskägaren som det är.
Jättebra bok, som är lätt att sätta sig in i och som skulle passa bra som högläsning i 3-5 an. Alakoski står på de svagas sida och man kan se att vissa saker kan vara speglingar från hennes egen barndom. Språket flyter på bra och känns naturligt.
Rekommenderas från 10 år
// Maria E

Första boken heter: Dagens Harri
Tredje boken om Tiia heter: Dagens skräckis
Fjärde boken heter: Hej Kungen! Och kommer ut i september i år.

Vals till livet av Yvonne Blombäck, Kulingen förlag, 2011
Det här är berättelsen om två halvsyskon, Merja och Benjamin i det norrbottniska 30-talet. Benjamins bror Oskar har dött i TBC, pappan och ytterligare en bror togs tidigare av Spanska sjukan och mamma Oline har gift om sig och nu är de ändå ganska ok. Benjamin har ofta ont i ryggen men klagar nästan aldrig. Han hamnar på sjukan efter ett drunkningstillbud ,efter att de jumpat på stockar, och läkaren konstaterar att även Benjamin har TBC och bör skickas till ett sanatorium i södra Sverige. Så blir det, och som 12 år gammal skrivs han in på sanatoriet. Han vantrivs till en början och vill hem, för många av de vänner han får dör eller skickas hem som friska, själv blir han kvar länge, länge. Han skriver ofta brev men pappan orkar inte svara, då Oline gått bort och Merja flyttat. Som 16-åring har han legat i gipsvagga i två omgångar och genomgått operationer. Under hans vistelse träffar han dalaflickan Linnea och kärlek uppstår. Linnea lämnar sanatoriet före Benjamin och tamken är att han skall komma till henne då han blir frisk.
Det är Merja som på ålderns höst får ett meddelade om att deras gamla hem skulle jämnas med marken och man har hittat en låda med brev och foton, kanske hon är intresserad av dessa? Detta val att åka ”hem” gör att hennes liv tar en annan vändning än det annars skulle gjort.
Jag gillade boken…det är trots allt inte så länge sedan detta hände och jag får intrycket av att det hände i Tornedalen, enda orten som nämns är Boden, där tåget går ifrån. Blombäck skriver på ett bra sätt och jag tycker också om den röda tråden med fiolen som hänger med, boken igenom. En bok att läsa utdrag från då man läser om Sveriges historia.
3:a // Maria E

Lill-Tarzan å jag av Johan Hedenberg, Norstedts, 2012
En berättelse från världens bästa land står det också på framsidan. Om det är barndomslandet eller Sverige han menar är inte helt klart. Helt klart är att han både älskar sitt Grimsta och skäms över att han bott där. På äldre dagar har Hedenberg börjat se tillbaka på sitt liv, kanske började det då han drabbades av blindtarmen samt en tumör i hjärtat och vart sjukhuserad under en lång tid. Berättelserna från tidig barndom då han börjar ettan blandas med berättelser från olika delar av hans liv, då tid och nutid, och han försöker förstå hur det blev som det blev; han ganska berömd och 28 kamrater döda vid unga år. Varför? Det är svårt som vuxen att analysera det man upplevde som 7-, 10-, 14-åring och de val man stod inför och de val man gjorde. Att rida var något han fick lida mycket för då det inte var riktigt ok, som kille, att hänga i stallet.
Det jag förundras lite över är att han ofta verkade vara arg och hatisk. Visst fick han stryk av kompisar och av pappa men han gav nog också andra stryk. Det känns som om han vuxit upp på fel ställe. Han har svårt att smälta in med ”fin-folket” och svårt att hålla käften och hamnar ständigt i konflikter. Lill-Tarzan är en av kamraterna som faktiskt lever och som varit som en sagofigur då han berättat för sin dotter om hur de lekte när han var liten, lätt censurerad, förstår man.

Det var ett farligt liv de levde i Grimsta och så få vettiga vuxna (verkar det som). Många supande föräldrar, elaka lärare och rastvakter har kantat hela uppväxten för barnen i Grimsta och att skämmas då man ser en av kamraterna nerknarkad på stan, och ändå gå fram och bjuda på fika, tycker jag är stort. Kanske Hedenberg hittar hem med sina känslor för sin uppväxt genom denna bok och han känns lite mindre hatisk mot slutet.
3:a // Maria E

Lyckliga gatan av Liza Marklund, Piratförlaget, 2013
Hur länge kan man hålla uppe sin fasad över att allt är bra? Nora som, på ytan, verkar vara en vanlig hemmafru inser att hennes makes fasad håller på att rasa och med hans även hennes.
Maken Ingemar hittas svårt misshandlad i hemmet, barnen är hos hans syster och Nora är försvunnen, vad har hänt i det fina området Solsidan och hur väl känner grannarna varandra?
Chefredaktören på Kvällspressen utsätts för näthat rörande ett gammalt scoop som gjorde att han fick journalistpriset, allt är fejk…eller…Anders Schyman berättar för Annika Bengtzon och hon får till uppgift att släppa misshandeln och undersöka om Viola lever eller är död. Analytikern Nina kommer i kontakt med Bengtzon igen och nu börjar vissa saker klarna, till och med en misshandlad uteliggare kan passa in i pusslet.
Jag tycker om att läsa Marklunds böcker men jag känner att denna är lite för invecklad och långsökt. Men ändå lockas jag att läsa vidare. Jag saknade Nora i boken för att få den vinklingen. Att dessa alla olika händelser hör ihop och lyckas kopplas ihop är helt otroligt, egentligen, men samtidigt lite fascinerande att det går att hitta på en sådan story. Påminner lite om I tystnaden begravd av Tove Alsterdal där många till synes olika händelser kopplas ihop. Marklunds avslut gör mig lite besviken med många lösa tåtar.
3:a // Maria E