Vals till livet av Yvonne Blombäck, Kulingen förlag, 2011
Det här är berättelsen om två halvsyskon, Merja och Benjamin i det norrbottniska 30-talet. Benjamins bror Oskar har dött i TBC, pappan och ytterligare en bror togs tidigare av Spanska sjukan och mamma Oline har gift om sig och nu är de ändå ganska ok. Benjamin har ofta ont i ryggen men klagar nästan aldrig. Han hamnar på sjukan efter ett drunkningstillbud ,efter att de jumpat på stockar, och läkaren konstaterar att även Benjamin har TBC och bör skickas till ett sanatorium i södra Sverige. Så blir det, och som 12 år gammal skrivs han in på sanatoriet. Han vantrivs till en början och vill hem, för många av de vänner han får dör eller skickas hem som friska, själv blir han kvar länge, länge. Han skriver ofta brev men pappan orkar inte svara, då Oline gått bort och Merja flyttat. Som 16-åring har han legat i gipsvagga i två omgångar och genomgått operationer. Under hans vistelse träffar han dalaflickan Linnea och kärlek uppstår. Linnea lämnar sanatoriet före Benjamin och tamken är att han skall komma till henne då han blir frisk.
Det är Merja som på ålderns höst får ett meddelade om att deras gamla hem skulle jämnas med marken och man har hittat en låda med brev och foton, kanske hon är intresserad av dessa? Detta val att åka ”hem” gör att hennes liv tar en annan vändning än det annars skulle gjort.
Jag gillade boken…det är trots allt inte så länge sedan detta hände och jag får intrycket av att det hände i Tornedalen, enda orten som nämns är Boden, där tåget går ifrån. Blombäck skriver på ett bra sätt och jag tycker också om den röda tråden med fiolen som hänger med, boken igenom. En bok att läsa utdrag från då man läser om Sveriges historia.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 