Kategoriarkiv: Okategoriserade

Tintins lämplighet diskuteras
I Sverige har det, i oktober 2012, debatterats runt Tintin-böckernas vara och icke-vara på bibliotek i landet. Det är främst de rasistiska inslag som ibland dyker upp i serien som har varit på tapeten. De flesta bibliotek lånar fortfarande ut böckerna om Tintin och uppmanar samtidigt till diskussion om främlingsfientlighet och rasism.
Tintin i Kongo av Hergè, CarlsenComics, 1978
Utdrag ur inledningen av boken: Den första versionen av Tintin i Kongo utkom redan 1930, utan färg och med rätt primitiva teckningar. Denna utgåva kom ut första gången 1946 och ligger innehållsmässigt rätt nära 1930 års upplaga och åsiktsmässigt är det ett typiskt uttryck för mellankrigstiden. Den avslöjar te x obarmhärtigt den tidens européers sätt att se på andra raser. Att värdera boken ur politiskt eller moraliskt synvinkel är ganska meningslöst. Se boken som ett tidsdokument och jämför med amerikansk stumfilm.

Jag läste denna bok på 70-talet och hade aldrig haft något annat är en rolig tanke i huvudet. Hade inga värderingar åt något håll så när jag såg boken på förbjudet-listan blev jag nyfiken, var den så nervärderande och rasistisk? Ja och nej. De svarta människorna förlöjligas är karikatyrer och stereotypiskt tecknade, men det är också de vita skurkarna i boken. Tintin är snäll, lite nedvärderande och hjälpsam men dödar djur huller om buller och tar till och med betarna från en elefant, flår en gorilla för att använda skinnet som förklädnad, skjuter 15 antiloper mm vilket gör honom hemsk samtidigt. Kapten Haddock är inte med i denna bok så språket är förvånansvärt fritt från svärord. Visst är det rasistiska drag som aldrig skulle användas nu och det gäller allt ifrån det onödiga dödandet till synen på de svarta i Afrika.
Jag tycker Tintinböckerna var bra och jag gör det fortfarande men med lite mer reflektion. Jag hade en barnbok då jag var liten som hette Petter och Kajan på långresa, utgiven 1961, och den är betydligt mer rasistisk än Tintin i Kongo om det är bra eller dåligt får någon annan bedöma.
3:a // Maria E

Fler böcker som förbjudits av olika skäl: Mein Kampf, Giftas, Lolita, Flugornas herre, The bluest eye, Fursten, Om Samhällsfördraget, Harry Potter, Frankenstein, Tintin i Kongo, Den stulna romanen, Gökboet, Drömmar om byn Ding, Det mest förbjudna, Glaskupan, Brev från isoleringscell 13, Tunisian Girl, Jägare, Du sköna nya värld, Anne Franks dagbok, En dag i Ivan Denisovitjs liv, Hjärtdjur, Äcklet, Satansverserna, Moll Flanders, Freedom from fear och Kama Sutra…

Boden för länge sedan- men helt nyss av Sten Sundberg, Sten Sundberg produktion, 1997
Att hitta en bok vars handling utspelar sig i Boden var inte så lätt. Jag hade några på gång men jag fastnade denna bok. Det är både en minnesbok och en berättelse om Boden och bodensarna men samtidigt är det korta händelser som skett i Boden. Allt utspelar sig i stort under 1950-talet. Boken är fylld av bilder som komplement till texten och det är roligt att känna igen platser på hur det såg ut förr.
Jag kan läsa om grannen Tommy Engström, som var en ”känd” hockeyspelare i Boden som nästan tog sig till allsvenskan 1961. Han beskrivs som ”liraren som kunde dribbla på de minimala spelytorna” Det blev inget allsvenskt spel men många spännande matcher och BBK föll på målsnöret med en enda poäng i baken. Jag kan läsa om grannen Peter Englund, vars pappa Birger var ölutkörare vid Luleå Bryggeri. Jag kan läsa om vad som hände på Björknäsparken, familjedraman och taximord men också om Badis som revs 1996 men som invigdes 1951 som dåtidens skrytbygge som kostat 2 miljoner att bygga, hade 142 lysrör om vardera 40W därtill åtta 300W strålkastare som lyste upp vattnet underifrån. Man köpte tio-kort och fick ett bad gratis och när ”bassarna” badade drog man för gardinerna, för de badade näck. Jag minns att jag kunde köpa ett-öres kolor där, som sista plats i Boden, tror jag.
Det verkar ha varit på Björknäsparken, Badis och på sportarenor det mesta hände och jag kan känna att jag vill tillbaka dit ibland. Var samlas vi nu? På internet? Och hur kul är det?
En rolig och händelserik bok om Boden på 50-talet.
3:a // Maria E

Döden i Jericho av Colin Dexter, Norstedts, 1983
Detta är femte boken av Dexter och den första som jag kom i kontakt med 1983, då den kom ut. Jag fastnade direkt för språket, detaljrikedomen och pusslandet i att lösa mysterium. I prologen beskrivs kommissarie Morse som ”en sentimental suput” och hans assistent Lewis som ”grov och satt”. Hmmm…? Det första kan jag hålla med om och TV-seriens Morse känns igen men Lewis har tunnat av något.

I denna bok är det en medelålders kvinna som hängt sig och det ser ut att vara ett självmord men Morse tror inte på det. Han blir både privat och i yrkesmässigt inblandad i utredningen men inte förrän efter halva boken får han fallet och Lewis tilldelas honom. Tillsammans lägger de pussel och bit för bit kommer de närmare en lösning men då mördas grannen till kvinnan och pusslet verkar få fler bitar. Efter ett tag så är ramen lagd men alla bitar är inte på plats, vem har gjort vad och när och varför? Att skylla på slumpen är inte Morses starka sida, eller ödet, men visst finns det likheter med gamla historier.
Jag gillar verkligen Dexters figurer, miljöer och språk och när Morse kom som TV-serie fick jag alla avsnitt på DVD. Jag tycker också att det var tråkigt att han dog men samtidigt kan ingen verka för evigt.
Fast det var 32 år sedan jag läste boken känns den inte mossig och förlegad.
Klar 4:a // Maria E

Järnblod av Liza Marklund, Piratförlaget, 2015
Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om denna bok. Den är lätt att läsa och språket flyter fint men någonting fattas, har Marklund tröttnat på Bengtsson? Annikas syster Birgitta har försvunnit och ett SMS på Annikas gamla telefon gör henne orolig och hon tvingas kontakta sin mamma som alltid beskyller henne för allt, alltid, så även nu. Missbruk och misshandel och krossade drömmar är ingen bra kombination. Analytikern Nina börjar gräva i misshandeln av uteliggaren och några försvunna personer och ett DNA spår som nästan stämmer till 100%. Hon bestämmer sig för att kontakta systern till den misstänkte mördaren och på psykhuset, där hon finns, får Nina en överraskning; det finns två gärningsmän som är samma person. Nina åker till Spanien för att höra om olyckan för 20 år sedan samtidigt som Annika far till Hälleforsnäs, den gamla bruksorten där de växte upp. Exmaken Thomas är bitter och deppar över sin krok och över att Annika träffat en ny. Schyman tvingas lägga ner papperstidningen.
Visst knyter Marklund ihop ett och annat i intervjun av Bengtsson men mycket lämnas osagt, och så är väl världen. Men vad tänker Thomas göra? Han ser intervjun i TV och får där höra att Annika gift sig och tagit efternamnet Hallenius och till råga på allt är gravid…
Inte Marklunds bästa, men den sista med Annika Bengtsson
3:a // Maria E

STHLM av unga för unga, B Wahlströms, 2014
Boken som är ett samarbete mellan B. Wahlströms Bokförlag och sajten ungdomar.se men också BRIS och Plan och Studiefrämjandet Stockholm har varit med i samarbetet.
I boken hittar du över 100 tips och ställen som passar ALLA! (unga är lite underförstått). Själv är jag glad att ställen som Science Fiction bokhandeln nämns på två sidor och Myrorna i Ropsten får ½ sida. Lite besviken på att inget kungligt nämns under kultur, inga slott, inga museum, men det kanske man måste bli lite äldre för, eller så tar man för givet att alla ändå vet. Jag skall ge denna till dottern, 17 år, och höra hennes synpunkt. Själv tycker jag den är för tunn, men jag är heller inte målgruppen.
2:a // Maria E

Det som inte dödar oss av David Lagercrantz, 2015
Detta är en fristående bok baserat på Stieg Larssons karaktärer i Millenniumserien om Lisbet Salander och journalisten Mikael Blomqvist. Denna bok har varit ganska upphaussad och omskriven, men jag är inte imponerad. Visst, som spännande bok kan den komma långt men då måste man ta bort de 150 sidor som återkopplar till de tidigare tre, för det är alldeles för mycket bla,bla,bla från förr. Plotten är ganska bra och Lagercrantz bygger upp en trovärdig story runt om, och i hackervärlden men på djupet går han aldrig. Det känns nästan som om detta är en början på fler böcker och mycket lämnas osagt. Det sämsta med boken är Salanders uppgörelse med barn- och kvinnomisshandlaren. Det känns inte riktigt bra, trots att det är bra och det stör mig. Det känns inte alls som Salander.
Nä, denna bok är inte bra…kanske blir nästa bättre, och här hoppas man att slippa en massa upprepningar från förr.
2:a // Maria E

Välj hellre boken om Zlatan eller Göran Kropp av samme författare.

Blå Stjärnan av Jan Guillou, Piratförlaget, 2015
I den femte delen av Guillous 1900-tals serie träffar vi på äldsta dottern Lauritzen, Johanne. Tiden för handlingen är samma tid som i Att inte vilja se men skildrad ur Johannes perspektiv. Hon befinner sig nu i Sverige och är djupt involverad i spioneri och sabotage då hon jobbar med den brittiska spionorganisationen SOE. Tidigare var hon med i Hjemmefronten och med sin perfekta tyska kunde hon också spela tysk. Britternas kodnamn för Johanne var Blå Stjärnan och det var också i den organisationen, tillsammans med hästen Bertil hon löste många uppdrag.
Positivt överraskad av Guillous förmåga att beskriva kvinnor utan att förlöjliga dem. De känns äkta och starka och drivna av sin tro på att tyskarna måste förlora kriget. Han beskriver en viktig del av verksamheten under andra världskriget som kanske inte lyfts fram och glorifierats; de kvinnor som genom list och lust och ibland även gick sängvägen för att komma åt hemligheter som sedan rapporterades till pusselläggarna. Jag gillade denna bok och Guillous språk, ja lite tillbaka i spioneritagen är han nog och det gör han bra. Det som retar mig är en kommentar i slutet där Johanne berättar för sin far att hon är gravid men inte har någon man och han reagerar som en man från 1960-talet…vad vet de om dessa 1942? Sedan är kapitlen alldeles för långa, typ 83 sidor, puh!!
Bra jobbat annars, Jan!
4:a // Maria E

Det går an av Carl Jonas Love Almqvist, Gidlunds förlag, 1993
Denna bok skrevs redan 1838 och publicerades 1839. Orden är moderniserade men texten är original. Lite svår att läsa men fantastiskt modern trots nästan 180 år på nacken.

Handlingen utspelar sig under sommaren på en resa från Stockholm till Lidköping som på den tiden tog en vecka. Den unge sergeanten Albert träffar Sara Videbeck som både fascinerar och skrämmer honom men samtidigt väcker så mycket nyfikenhet att han nalkas henne. Sara, som sedan hennes far dött tillhör sig själv, har övertagit faderns glasmästeri och är på resa i affärer. Hon låter sig inte kjusas ej heller bjudas på mat och stå i skuld och när det bara finns ett rum då en övernattning skall ske tycker Sara att det gör inget om de delar rum, om det inte stör dig, jag är van att dela rum med många.
Hade jag läst denna bok i skolan hade jag nog inte förstått storheten i denna. En kvinna som inte ägs av någon och som kan betala för sig själv, jaha. Men att, i mitten av 1800-talet, beskriva en kvinna som kan prata jämlikt med en man, fatta egna beslut och ha egna pengar föll inte i god jord. Almqvist fick fly landet, 1851, med glåpord efter sig för att han förstod att kvinnor kan, lika väl som männen, ta hand om sig, bättre faktiskt. Sara återkommer ofta till det olyckliga äktenskap mellan hennes föräldrar som hon tvingats leva i och hon avskyr alkohol och fulla män som beter sig som svin. Att tvingas leva med en sådan ligger inte för henne, hon vill vara med den man hon älskar för att han älskar henne tillbaka. Bägge skall vara fria att lämna den andra om fulhet uppstår och då menar hon inte yttre fulhet.
I korthet handlar boken om samma tema som finns i den fina barnboken Riddaren och den Gamla häxan: Kung Arthur får hjälp av en gammal häxa och i gengäld skall en av hans unga riddare gifta sig med henne. Den unge riddaren friar till häxan. Vid midnatt har halva förtrollningen lösts av äktenskapet och den vackraste kvinna står där. För att lösa den andra hälften måste han svara på om hon skall vara vacker på dagen och häxan på natten eller häxan på dagen och vacker på natten? Efter mycket funderande och dividerande säger den unge riddaren; jag vet inte, bestäm själv! Det är precis det som är det viktigaste för en kvinna, att själv få bestämma.
CJL får en 4:a för sin farmsynthet, tänk om den fanns nu på samma sätt…

Det ligger en gråhund begraven på Mars av Tommy Rapp, BoD, 2014
Hade det inte varit för att jag just sett ”The Marsian” på bio så hade detta varit en ännu roligare bok. Nu blev det mest att läsa en kopia av marsäventyret men intill dess, var det bra. Isak från Kattuvuoma har det inte lätt, och inte förstår han varför heller. Efter första äktenskapet började Isak dricka lite och under det andra äktenskapet fortsatte han lite mer tills det tog slut. Under det tredje äktenskapet skedde ett stenras i gruvan i Kiruna som var början till slutet då Isak, för att döva smärtorna, både drack och åt tabletter. Nu var han ensam och innan beslutet om sjukpension kom hann han bli vräkt och flyttade till sommarstugan. Livet var väl ok och ett byte gjorde att han blev med hund, Benno. Nå väl, festa lite kan man väl få, tänker Isak som tillsammans med Börje går på dans. Det slutar i fyllebråk och bakfylleångest och stopp hos polisen. De tar körkort och vapen och nu är botten nådd- det enda jag kan göra är att ta livet av mig, tänker Isak.
Men det blev inte som han tänkt. Benno fick honom på andra tankar och nu är det slut med alla droger. Livet skall få en ny chans och både för Isak och Benno är detta början på ett mångårigt äventyr, nära och långt borta.

De enda vi kan förändra är oss själva, vi måste inte göra allt själv men viljan måste finnas. Börje är en bra kompis och det är aldrig för sent för någonting i livet. Isak är modig som tar steget att börja på nytt. Önskar fler hade det modet.
3:a // Maria E

Det övergivna huset av Emma Askling, IDUS förlag, 2014
En mycket aktuell bok då det handlar om Amir och hans familj som väntar på uppehållstillstånd. Nu bor de trångt hos Amirs farbror. Den handlar också om Lo och hennes mamma som inte har råd att bo kvar i lägenheten över sommaren och då skall få bo hos mammans kompis. Mitt i allt elände kommer det ett brev med en nyckel- Flytta in här, hyran är betald för ett halvår. En lägenhet i Åtvidaberg, kan det va´nått? De flyttar och Lo börjar femman i Åtvidaberg. Ida blir en bra kompis och det ödehus som finns i utkanten av stan, är det verkligen öde och övergivet? Lo tycker sig höra sång från trädgården och se skuggor i fönstret.
Askling skriver bra och lätt och språket flyter. En spännande och samtida bok som passar bra från 10 år och skulle kunna vara en bok som finns som klassuppsättning i år 5. Det finns mycket att diskutera i klassen då man läst boken. Fria Emilia får en klassuppsättning 🙂
3:a // Maria E