Tusen gånger starkare

Jag har läst boken Tusen gånger starkare av Christina Herrström, 2006

Storartad Feministisk Nutidsberättelse.

Denna bok bokstavligen överraskade mig. Jag förargades, jag gladdes, jag sörjde, jag stördes och jag sträckläste.

Det går inte att släppa huvudpersonen, Signe, ur tankarna. Signe kryper under skinnet med sina introspektiva iakttagelser. Vi får, i början, möta Signe då allt redan har hänt. Hon har fått upp ögonen på hur orättvist det kan vara att vara tjej och reflekterar flera gånger över hur hon var som fem-sex åring och varför hon är som hon är nu som 15-åring.

Christina Herrström har skrivit denna ungdomsbok, som handlar om hur tjejers syn på sig själva och varandra förändras när de kommer upp i tonåren och hur styrda vi är i våra roller.

Handlingen utspelar sig till 90% i skolan och klassrummen. Vi får med stor och försiktig precision karaktärerna presenterade för oss. Det är med Signes ögon vi ser. Det är Signe som uppfattar allt som händer. Det är Signe som vet att den som tiger inte samtycker , men inte vågar säga något. Det är Signe som också vill berätta hur fel allt är, men som inte vågar.

Det gör däremot Saga. Hon kommer som ny elev och utmanar/ifrågasätter de skrivna och oskrivna reglerna i klassen och på skolan. Hon tar för sig. Hon tar plats, ger alla tysta tjejer, däribland Signe, en röst och utmanar hela etablissemanget med sina frågor och sitt beteende.

Tror man att Saga får beröm för att hon får tjejerna att ta mer plats? Ingen tackar henne, inte ens tjejerna, inte ens Signe vågar säga något förrän det är för sent.

Saga går rakryggad ifrån denna hycklande miljö och kommer inte tillbaka.

Vem läser denna bok??

Denna bok borde tilltalas av alla pedagoger i grundskolan och den borde dessutom ingå som en obligatorisk litteratur innan man får börja undervisa.

Den borde också tilltala alla tysta tjejer (och killar) som går på högstadiet.

Den borde också tilltala och läsas av alla nyblivna tonårsföräldrar som kanske inte besöker skolvärlden så ofta.

En reflektion måste bli:

Som vuxen får man inte lämna över ansvaret till barn att själva lösa konflikter/problem i en klass. Att kräva av tysta tjejer att ”ta mer plats” för då blir det bättre balans…jojo…

Helt oacceptabelt! Vilken tonåring vågar det? Se hur det gick för Saga, och hon är långt ifrån den enda tjej som tystats.

Det måste vara pedagogens skyldighet att ge dessa tjejer mer plats och givetvis på bekostnad av det utrymme killarna har.

Varje pedagog måste i alla klasskonstellationer klara ut vad som gäller oavsett om man är kille eller tjej. Alla måste vara lika värda och få ta lika mycket plats. I vissa klasser kan det vara en dominans av tjejer och då måste naturligtvis även killarna ges mera plats.

Denna bok tilltalar kanske inte den typ av killar som alltid tar plats och ser sig själv som viktigast.

Denna bok tilltalar kanske inte den typ av tjejer som alltid tar plats och ser sig själv som viktigast.

Denna bok tilltalar kanske inte pedagoger som tror att det är lätt att lära ut och vara pedagog.

/ Maria Einarsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s