Det lysande ögat av Laura Trenter och Tony Manieri
För att det skall bli en deckare måste något utöver det vanliga hända och den som uppfattar detta bör reflektera varför och vara så pass nyfiken att önskan att titta efter vad det är överstiger känslan av att strunta i allt, för det rör inte mig.
I Det lysande ögat börjar plötsligt ljuset i den gamla kvarnen lysa och det har det inte gjort på länge. Den som ser detta är Nadja, som sover över hos bästa kompisen Charlie, när hon vaknar mitt i natten av att ett träd blåser mot fönstret.
När klasskompisen Jackie dessutom försvinner blir det riktigt spännande.
Det lyser rött i kvarnen, en sjöman dyker upp, gammal träbit hittas och en legend berättas. Mystiken tätnar.
Nadja och Charlie har en sund vänskap och det upplevs konstigt av Jackie som är kär i Charlie. Det uppfattas av Jackie att man inte sover över hos någon om man inte är ihop vilket både Nadja och Charlie förnekar.
Författarna tycker jag svävar lite i att ta kontakt med läsarna. Jag får ingen exakt uppfattning av hur gamla dessa ungdomar är…13-14 kanske och jag får heller ingen direkt uppfattning om deras liv. Nu är detta första boken om DuoDeckarna så det kanske klarnar. Föräldrar, syskon och kompisar och andra relationer flätas in under tidens gång och relationen i resp hem är inte särskilt djup utan den vuxne i boken representeras av Pizzabagaren Zoltan. Hos honom söker barnen råd och stöd.
Nadja lever med sin far som lyckats med att ge henne styrkan att vara sig själv som barn…inte specifikt tjej vilket är kul då Nadja reflekterar över vissa ”roller”.
Boken har milt våld, knuffar, fasthållande, inlåsning, munkavle och ögonbindel där ”dummisarna” är vuxna som försöker ta en gammal skatt. Den är långt ifrån nagelbitarböcker man läst som vuxen men håller en logisk och bra nivå för barn ( 10-14år).
/ Maria E
Hobbybibliotekarien 