Kategoriarkiv: Okategoriserade

Zemil av Hans Eliasson, Primo, 1994

Boken är skriven, formgiven och illustrerad med träsnitt av konstnären Hans Eilasson. En fin bok, på rim, som barnen skulle kunna älska lika mycket som Petter och hans fyra getter. Zemil är en teddybjörn som blir lämnad hemma då familjen åker till Tjörn. Men han är inte ledsen för det för då kan han göra det han vill utan att hunden, Nellie, stör honom. Nellie är nog så misstänksam…

Zemil gör ett snällt bus och förvånar sin ägare och får till och med en kompis på slutet.

Fint illustrerad bok, även om Zemils päls ser ut som ett igelkottaskinn.

Klar 3:a och en fin presentbok.

// Maria E

En vampyr föds- Legenden om Larten Cerpsley av Darren Shan, Bergh, 2011

Detta är första boken om vad som hände före Legenden om Darren Shan. Det är tidigt 1800-tal och Larten jobbar som ”slav” på en silkesfabrik med att rulla upp silkeskokonger. Med sig har han sin kusin Vur som sedan en tid bor med dem. Fabrikschefen är en riktig tyrann och gör allt han kan för att få slå någon. En dag provocerar han Vur men har inget för det, och blir så arg att han dränker Vur mitt framför Larten som i sin tur blir vansinnig och dräper Chefen. Larten förstår att han måste fly och söker skydd i ett mausoleum på en kyrkogård. Där träffar han Seba och blir dennes hjälpreda, ett val han aldrig ångrar. Nu börjar ett nytt liv med helt andra värderingar och annan livsrytm och Larten hamnar lägre och Längre hemifrån.

Vi följer Larten från 12-åring till 30-åring (människoår räknat) Och jag gillar vad jag läser. En bra vampyrbok som också beskriver livet på 1800-talet.

3:a  // Maria E

Mörka skuggor i Sunderbyn av Majvor Müller, PUF-förlag, 2008

Ännu en bra deckare av Müller, denna gång i sjukhusmiljö och det är Sunderbyns sjukhus, mittemellan Boden och Luleå, som står i centrum. En skadad journalist skjutsas in, av Hanna, från en personalfest, blir sydd och ”försvinner”. Han hittas senare i bårhuset och en mordutredning startar. Och det blir en rörig utredning, alla verkar ha tyckt illa om den döde av olika anledningar och allt kommer fram så småning om. Hanna blir naturligtvis involverad då det var hon som var en av de sista som såg Janne i livet, hade hon också sex med honom?

Denna gång var det lite rörigare än vanligt och lite för många stavfel. I kapitel 22 blir det rörigt då kvinnorna byter efternamn mer än en gång, det känns slarvigt. Men storyn är ok och beskrivningar av sjukhus och människor, även psykopater, är bra och småfaktan känns genuin och vill läsaren väl. Bra med kartan i början.

3:a   // Maria E

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, Rabén&Sjögern, 2013

800 sidor tjock är denna sista del av Engelforstrilogin som började med Cirkeln sedan Eld och nu slutligen Nyckeln. Det tog ca 100 sidor att komma in i storyn, sedan förra boken, men sedan var det bara att sträckläsa. Fast jag inte är en tonåring (målläsaren) så tycker jag om dessa och trivs med språket.

Apokalypsen är nära och vilka skall nu stoppa den och rädda världen då tre av De utvalda redan är döda? De utvalda har ett år på sig att lista ut detta, eller är det kortare tid? Anna Karin, Minoo, Linnéa och Vanessa försöker förstå varför rådet skall göra en ny cirkel, hade De utvalda varit utbytbara så lätt hade väl de blivit utbytta tidigare, näe, det är något annat, med Minoo. Anna Karins mamma dör och då hon är under 18 erbjuder sig Minoos föräldrar att ta hand om henne och hon flyttar dit. Alla tränar på sina element. I gränslandet finns Ida som hör och ser vad de andra inte gör och grips av panik då hon märker att Olivia är tillbaka, med mord i sinnet. Hon måste också hitta Elias och Rebecca, men hur? Nicolaus är tillbaka och Minoo går med i rådet och Linnéa skall på rättegång. Ingen magi får användas, säger rådet. Jojo…

På det hela taget en jättespännande bok och man behöver nog inte ha läst de andra för att uppskatta denna men det ger definitivt en djupare förståelse för allt och alla. Det finns några trådar som inte löses upp helt, men så är ju livet också…allt ordnar sig inte. Mycket välskriven och lättläst med korta kapitel. Men varför så tjock och tung? Varför inte ha fyra böcker i trilogin, eller fem, ja som i Liftarens guide till galaxen. Men kanske ville de släppa Engelfors och börja på något nytt.

Klar 4:a //  Maria E

Döden i Kattilakoski av Majvor Müller, Black Island Book, 2008

Jag gillar Majvor Müller, hon skriver bra och igenkännande, kanske är det för att det hela händer i Norrbotten. Det är precis som när man läser Tove Alsterdal, man vet hur vägen ringlade och vilket hus som menas. Min farmor och farfar bodde i Karungi, men på den tiden skedde inga mord, vad jag vet…

Döden i Kattilakoski visar sig i form av en man som flyter i älven. Mördaren trodde liket skulle dras med till havs av älven, och aldrig återses, men räknade inte med bakströmmar. Det som verkar vara ett internbråk mellan två ryska bärplockare visar sig vara något mycket större med kopplingar till Lettland, Polen och Finland och en trafficking härva anas. Hanna, frilansjournalisten, som vi lärde känna i förra boken, Mordplats Raitajärvi, har nu flyttat till Luleå och försöker bilda ett liv med särbon Johan. Hanna blir indragen i denna mordutredning genom att hon var med sin mamma på samma restaurang där en av gästernas barn hittar den döde mannen i älven.

Korta kapitel, trovärdigt språk, fina beskrivningar av människor och natur. Müller har en vilja att ”lära” läsaren saker, exempelvis om Karungi vid tiden runt förra sekelskiftet, korta fakta sprängs in i texten för att läsaren skall få djupare kunskap om området. Ganska bra ibland, ibland lite overkill.

Klar 3:a

// Maria E

Kattilakoski ligger både i Finland och i Sverige på var sida om gränsen strax söder om byn Juoksengi, se kartbild.

Tidningsdeckarna och den döda katten av Arne Norlin, Alfabeta, 2010

Framsidan ser jättespännande och lockande ut och boken är både spännande och lätt att läsa. Men…språket…här var jag också tvungen att kolla författarens ålder. Snart 67, och det är ingen fördel då man skall skriva barnens språk. Det är korrek,t torrt och tråkigt och jag känner inte igen barens språk alls. Och vilket barn har både klocka och mobiltelefon?

Nåväl boken börjar med ett ”blogginlägg” där hela boken förklaras kort. Varför inte sluta med detta inlägg? Fast det kanske är något pedagogiskt; att berätta hela handlingen först för då vet man att de tar sig ur sin fångenskap. Förstöra spänningen direkt, med andra ord. Nja…

Det är den döda katten som är uppstarten på att knarkligan åker fast men det är kattägaren som får ta mycket plats och får svära (precis som en 67-åring) hur mycket som helst i bästa Kapten Haddock-stil. Varför hon svär och domderar får man aldrig reda på.

Detta var en stor besvikelse och alldeles för pk (politiskt korrekt).Ex: Tre barn, Två killar, varav en heter Ali och en tjej…PK, Tre skurkar, två svenskar och en polack, PK

2:a fast svag.  // Maria E

Böcker om Tidningsdeckarna:

2007 – Tidningsdeckarna och smugglarligan

2008 – Tidningsdeckarna och garagegåtan

2008 – Tidningsdeckarna och fotbollsmysteriet

2009 – Tidningsdeckarna och trollerimysteriet

2009 – Tidningsdeckarna och vampyrerna

2010 – Tidningsdeckarna och skejtrånaren

2010 – Tidningsdeckarna och den döda katten

2011- Tidningsdeckarna och godissabotören

Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn, Rabén&Sjögren, 2012

Micke (Mikaela) är en tjej som inte tror på spöken men samtidigt har respekt för det som sker. Hon flyttar (igen) med sin mamma, denna gång till en lite by i Norrland. I klassen, där Micke börjar, går det åtta barn, nio med Micke och det är så mysigt så…eller inte.

I det stora huset spökar det, säger ryktet, och det är nog sant för något konstigt är det med skuggan på väggen i Mickes rum. Vems är det? Mamma jabbar på ett äldreboende och där får Micke ett av svaren. Ellis skugga är det. Men vad vill hon?

Elli är död, troligen mördad, troligen knuffad i älven, men ingen vet och när gamla Harriet på äldreboendet säger ”förlåt” blir Micke otroligt nyfiken och i sin jakt på mördaren stöter hon ihop med Wille på en helt oväntad plats och en vänskap uppstår. Claudia har hon svårt att få grepp om när Claudia inte får grepp om Micke.

Mia och Moa är alltid tillsammans, Claudia och Stina är tillsammans, Patrik och ”de där” spelar alltid fotboll och sen är det Wille. Två namn till hade inte skadat och fast det bara är nio barn i klassen är den inte bra och läraren ser inget.

Författarens sidospår blir nästan intressantare än huvudstoryn; det är Wille med alkispappan och Claudia som är ögontjänaren som snattar, dessa hade kunnat utvecklas mer eller tas bort. Boken blir nu nästan en deckare där inte ens spöket har huvudrollen.

Rekommenderas från 10 år

// Maria E

3:a // Maria E

Divergent av Veronica Roth, Modernista, 2013

Ett enda val kan förändra hela ditt liv. Beatrice har vuxit upp bland De osjälviska och nu är det dags för årets 16-åringar att välja falang. Beatrice står mellan valet att vara kvar bland De osjälviska, vilket vore det ”normala”, eller bli falangbytare och välja De tappra, De fridfulla, De ärliga eller De lärda.

Chicago är uppdelad i dessa falanger sedan generationer men nu börjar osämja gro och ond bråd död står vid dörren. Beatrice byter falang, byter namn till Tris och initieringsträning startar. Det visar sig att hon är Divergent, dvs kan tillhöra många falanger och det är farligt. Sån´t måste tystas för gott.

Boken påminner om Scott Westerfelds böcker Ful och Ful eller snygg. Kanske lite om Avatar också, där man trots att man inte är med är med och utsätts för olika simuleringar. Det är en riktig bladvändare och språket är lätt utan att bli barnsligt. Allt berättas genom Tris och allt upplevs genom henne så det är lätt att hänga med.

En ny kvinnlig hjälte växer fram i Tris…undrar hur fortsättningen blir.

Klar 4:a för denna bok // Maria E

Parsifaldirektivet av Kaj Karlsson, Stella Borealis, 2013

”En Gustav Sterner-thriller” står det på framsidan, vilket talar för att det finns en föregångare,  Operation nordvind heter den och kom ut 2011.

Parsifaldirektivet är initierat och detaljrikt skriven och troligen har författaren sett och gjort mycket av sakerna för att se om det fungerar eller att det verkligen ser ut så. De första 75 sidorna var riktigt bra och skrämmande på samma gång. Denna del borde alla som arbetar med säkerhetstänk på sina arbetsområden läsa. Hoppas det inte är så enkelt i verkligheten…eller?

Sedan blir boken mer ett utdrag ur en Hamiltondeckare, med ensamräder, fångenskap och tortyr, fritagning och hämnd. Lite för komplicerad konspiration för mig och lite för många ”skurkar” inblandade. Jag önskade att översten var en skurk.

Boken har en bra layout och Karlsons språk är trovärdigt och fritt från anropssignaler av olika slag, typ ”Alfa-Charlie”. Jag hade gärna sett utvecklingen av arbetet med Ringhals och vidare på hur el-försörjningens sårbarhet tacklas i säkerhetsspåret. De första 75 sidorna får topp-betyg 5.    De resterande sidorna får 2.

Sammantaget en stark 3:a

// Maria E

Sameland av Magne Hovden, Lind & Co, 2011

Trodde att detta skulle vara något liknande Seppos knivskola när jag lästa på baksidan men det var inte ens i närheten. Här skall två killar skapa ett ”Sameland”, det finns ju Disneyland och Sommarland så varför inte ett Sameland?  Utanför Kirkenes i Nordnorge har Pål fått ärva lite myrmark som han ser som det perfekta stället. Tillsammans med Leif kör de igång. De stjäl kåtor, hyr renar, köper renskinn och vodka vad mer kan behövas…? Jo, en nåjd. Fredrik får bli nåjden.

Parallellt med detta sker andra händelser men de faller inte lika bra på plats som i Johanssons bok om Seppo. Nå, det går som ni förstår inte så himla bra, men tanken är god även om den inte är genuint genomarbetad.

2:a blir det  // Maria E