Kategoriarkiv: Okategoriserade

Skuggvandrare av Magnus Nordin, Bonnier Carlsen, 2011
Äntligen tredje delen och jag får veta hur det slutar, eller börjar kanske man skall säga. Skuggvarelser och Blodets röst heter de två tidigare böckerna om människan Daniel och varulven Kira. Daniel, dottern Alea och halvsystern Ellen försöker att få sitt liv att gå ihop. På dagis tycker de att Alea är jobbig, nästa farlig för sig själv och andra och vill anställa en extra resurs för henne. Daniel vet inte hur han skall göra, berätta vad hon är eller låta dem ge henne en bokstavsdiagnos?

I Norrbotten kallas Alfagruppen in för att stävja ett bråk mellan lokalbefolkningen och ”Grannarna” som uppstått då två bröder åkt alldeles för långt in i deras revir och dessutom dödat en av varulvarna.
Daniel kontaktas av en journalist som vill berätta om allt. Han kontaktas också av Alfagruppen som vill sätta Alea på privatskola för att hon skall få lära sig så mycket som möjligt om sina kunskaper och färdigheter istället för att stävja dem. Så tidigt som möjligt skall det börjas.
Kira som levt med Dana och hennes flock blir fri då Dana dör. Dessvärre anklagas hon för att ha mördat henne och blir tillfångatagen av en gammal fiende. Cara litar på Kira och hjälper henne då hon flytt från sin avrättning. Kira vill bara tillbaka till människorna, Daniel och Alea. Kim som tillhört alfagruppen vill tvärtom, tillbaka till flocken då hon mött sin far under ett uppdrag och räddat dem. Men hör hon hemma där?
Jag gillar Nordin och hans varulvar. Skulle kunnat vara vargar som politikerna styr över och gärna flyttar på utan att ta hänsyn till lokalbefolkningen ibland. Grunden, för det mesta, i denna bok är ryktesspridning och ljugande. Skjut först och fråga sedan och de är ju bara varulvsjävlar, rovdjur. Hade man satt sig ner och pratat hade man nog kunnat komma överens om ett avtal bägge grupperna kan respektera men då människan tror sig vara förmer än de andra är det svårt att mötas. Men ett fel hittade jag…norrlänningar blåser inte ut då de säger jo, utan suger in.
Klar 3:a // Maria E

Baddaren av Emma Hamberg, Pocketförlaget, 2011
Mysläsning utan större ansträngning. Emma Hamberg är ett säkert kort om man vill ha lite feelgood-läsning. För konstnären Maja, som för 15 år sedan gifte sig med den 25 år äldre konstläraren, har tiden stannat. Inget är inspirerande och hon är bara trött. Stället hon bor på är underbart men känns som ett fängelse. Ett reportage i en tidning inspirerar Maja att ta upp tråden som simlärare, men denna gång för vuxna elever.
Det kommer bara tre:
Alex, 19 år, hade fullt av eksem då han var ung och fick inte bada. Nu skall han ut och segla i sommar.
Jens, som kan simma men vill kolla in alla rara växter på ön, låtsas okunnig
Karin, som nästan drunknade som liten, vill komma till rätta med sin skräck för vatten.

Jens och Karin har gått i samma klass då de var ”små” båda missanpassade på sitt sätt och nu är bägge olyckliga. Alex är oskuld och Maja har inte haft sex på länge, då maken Pelle inte kan få upp den. Karin försöker förföra Pelle men misslyckas och på en maskerad under helgen blir Jens uppraggad av en kille och Alex blir av med oskulden. Simskola då? Jo visst, men det verkar varit mera av terapi än simskola. Allt slutar givetvis bra i denna roman som tar upp massa djupa saker, som att växa upp med missbrukande föräldrar och ”fattiga” föräldrar. Jag gillar Hamberg och hennes kärleksfullt beskrivna personer.
3:a // Maria E

Flickan som försvann av Gullan Sköld, Recito förlag, 2014
Ålder 8-12 år står det bakom boken men när jag börjar läsa känns den helt fel. Gullan är nästan 75 år, inget ont om det, men det märks att hon inte är ung. Barnen, Bulgarien (Sofia), Dala (David) och Kingen (Johan) är tillsammans på sommarlovet. Dala och Bulgarien är syskon och Kingen deras kusin. De funderar på vad som hände förra sommaren och smyger tillbaka till den gården och kommer på några tjuvar som gömt tjuvgods på höloftet. Barnen och deras mormor och morfar bor i skärgården så det är alltid nära till äventyr.

Nåväl, fast boken bara har 70 sidor är den tung att läsa, kanske kan den passa för högläsning i klassen, typ 3:an, av en äldre fröken. Jag tröttnade rätt fort.
svag 2:a blir det // Maria E

Odinsbarn av Siri Pettersen, B Wahlströms, 2015
650 sidor på 4 dagar!! Detta är första delen i serien Korpringarna, och vilken start. Jag är såld. Jag vet inte riktigt vad jag skall jämföra med, kanske är det Bröderna Lejonhjärta och Grottbjörnens folk i Sagan om ringen på Island. Utanförskap, maktkamper, rädslor, okunskap och gammalt skrock gör att denna bok kan läsas av alla, inte bara ungdomar i genren ”cross over”. Denna är bra, lika bra som Sagan om ringen. Nu är det Hirka som är ”ringen” och som måste återlämnas.
Hirka hittas en vinterdag och fast hon inte har svans kan inte Thorrald låta henne dö. Han skär sår runt ryggslutet på barnet och säger att hon blivit attackerad av en varg som slitit svansen av henne. Åren går och vid 15 års ålder skall hon, liksom alla andra barn, genomgå Riten. Thorrald tycker inte att det är någon bra idé och vill att de skall flytta före. Hirka som levt ett rikt liv och lärt sig mycket om naturen, örter och livet är modig, våghalsig och själv får nu veta sanningen om sin svanslöshet och hennes värld rasar. Hirka och Thorrald har aldrig varit för eller emot någon sida utan stått på sin egen sida och nu håller landet på att hamna i krig på grund av att någon släppt in de blinda. Skulden hamnar på Hirka.
Rime, sonson till en av de mäktiga tolv, har levt och lekt med Hirka sedan han var sex år, han har utmanats av henne och utmanat henne i lekar och upptåg och även han genomgick Riten för två år sedan. Där valde han ”fel” och är nu bara en skugga. Hirka söker upp Rime som lovar hjälpa henne under Riten, men allt går inte enligt plan. Urd lägger sig i då han inser vem Hirka är.
Jag sträckläste denna spännande bok och tycker att det är fantastisk befriande läsning. Visst finns kille-tjej delen med, men inte så det stör. Det är Hirka som har lead och hon gör som hon vill eller som magkänslan säger och visst blir det fel ibland. Miljöerna får mig att tänka på Island, varma källor och vulkanutbrott blandat med namn med fornnordisk klang. Personerna berskrivs fantastiskt bra med lukter, synintryck och känslor. Bra jobbar Siri Pettersen, när kommer nästa del?
5:a- fullpott får denna befriande fantasybok. En värdig efterträdare till Tolkien!
// Maria E

Stardust av Neil Gaiman, B Wahlströms, 2007
Denna bok är utgiven redan 1999 med titeln Stjärnstoft. Blev nyfiken på Gaiman efter boken Oceanen vid vägens slut. Denna hittade jag i skolbiblioteket och det var lite mysig läsning. Titeln skulle lika gärna kunna vara: Inget händer av en slump.
Tristran Thorn bor i Wall, han är kär i Viktoria men det är inte ömsesidigt. I Wall finns en mur med en öppning som bevakas av byborna dygnet runt. På andra sidan öppningen finns Älvlandet. Dit har man bara tillträde vart 9:e år då det är marknad där. Tristrans far var där för 17 år sedan…nu är det dags för Tristran att bege sig dit. Det är Viktoria som lovar honom, allt han önskar om han kan hämta ner den stjärna som just föll. Parallellt med detta så ligger fursten i Älvlandet på sin dödsbädd och undrar vilken av hans 3 kvarvarande söner som skall bli hans efterträdare. Till slut så kastar han iväg sin härskarsten med orden; den av er som finner stenen blir min efterträdare och så dör han, och de tre sönerna ger sig iväg. Det är möten med häxor, dvärgar, småfolk, djur och alla möten hänger ihop.
En skickligt komponerad historia som jag skall se på DVD om jag hittar den.
Mysig fantasy får en 3:a // Maria E

Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg, Gilla förlag, 2013
Kärlek vid första ögonkastet är inte möjligt, snarare löjligt, tycker Cassiopeja Svensson. Hennes mamma föll handlöst för en kille i Paris för tjugo år sedan och nåt sånt skulle hon aldrig göra. Klasskamraterna på juridiklinjen förlovar sig och köper bostadsrätter och är så ”himla romantiska” att Cassiopeja nästan spyr. Men så träffar hon Casper…
Ganska förutsägbar historia. Vad breven till Fuglesang har för värde har jag lite svårt att förstå. Boken som helhet är smårolig och bitvis igenkännande med ett språk som flyter på bra och känns ungt. Men mer är det inte.
2:a // Maria E

Den detroniserade prinsen av Miguel Delibes, 2013, Gavroli förlag.
Delibes avled 2010 och var då 90 år, denna bok skrev han 1973. Handlingen utspelar sig under en dag 1963 i ett välbärgat hem, och följer den treårige sonen, som måste konkurrera med sin lillasyster om den övriga familjens uppmärksamhet. Alla som vuxit upp bland syskon och inte är äldst eller yngst kommer att känna igen sig, likaså föräldrar med många barn.
Den lille Quico som alltid varit minst är, sedan lillasyster kom, nu ”stor” och får inte kissa i byxan. Just detta är ett tema denna dag och straffet som utlovas kan man ju diskutera. Det är mycket folk överallt, en trött mamma, en arg pappa som tycker att kriget är enklare än att vara hemma med sex barn, fastrar, mormor, hemhjälpens fästman och givetvis de fem syskonen. Quico gör allt för att få uppmärksamhet av alla, händer inget säger han fula ord rakt ut. Quico ser och hör mycket då han är med överallt och när det blir omsatt i en treårings hjärna blir det småroligt då han återberättar för att få återigen få uppmärksamhet.
En bok om en helt normal treårig kille som, efter två år blivit avsatt från tronen.
3:a// Maria E

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman, Bonnier Carlsen, 2014
Är alla vuxna bara barn, med nya omslag, som en bok som kan få nytt omslag medan det är samma text på insidan? Är det sant allt vi ser med egna ögon eller ser vi bara det vi tror är sant och vad tror vi på?
Jag läser med stigande intresse berättelsen om och av en pojke (man) som kommer tillbaka till sina barndomstrakter i samband med en begravning. Han söker upp Lettie som var en vän då han var sju år. Men hon finns inte där utan han möts av Ginnie, Lettis mamma, eller mormor eller? Och där på bänken bakom huset vid vägens slut fanns oceanen och han börjar att minnas. En otäck historia utspelar sig under barndomen. Man kan fråga sig om denne lille pojke som läste mycket böcker verkligen upplevt allt eller om det är ren fantasi. Med Lettie får han uppleva mycket han aldrig kan förklara. Han lär sig också att lita på henne och gör det till 100% ända tills världen bokstavligen håller på att ätas upp och förintas. Då kan han inte längre se på utan rusar i väg för att rädda vad som räddas kan. Det slutar med att Lettie räddar honom och själv måste fara genom oceanen ”till sin pappa för att helas”.
En mycket annorlunda fantasy där man aldrig är längre än från sig själv. Att Bonnier Carlsen ger ut denna är lite förvånande då jag inte kan känna att det är en barn/ungdomsbok, knappast heller en crossover bok. Gaiman har bland annat skrivit boken Coraline, 2003, som också blivit tecknad film.
4:a får denna annorlunda bok // Maria E

Mellan vinter och himmel av Elin Bengtsson, Natur & Kultur, 2013
Martins lillebror Andreas skall dö snart, i vår, i april om ca fyra månader och det finns ingen återvändo. Den medicin han får är bara för att göra sista tiden så bra som möjligt. Martin hatar det, Andreas hatar det och hur skall man vara? Martin, som är 17 år, älskar sin lillebror som är 15 år och vet inte hur han skall vara när det gör så ont att veta att han skall dö. Det finns bara minnen att prata om, ingen framtid och Andreas drar sig gärna undan för att hans klasskompisar skall slippa ställas i en dålig situation. Alla vet ju att han skall dö. Själv vill han göra något som finns kvar efter att han dött.
Martin spelar musik för att hantera sin sorg och flickvännen Sara blir lite trött på hans ”djupa” sida. Doktorn/konstnären Mari blir den vuxna som Martin kan prata med då mamman bara gråter och pappan bara är. Men är den relationen riktig okej? Martin själv tror att Anderas dör för att ingen rör vid honom men vet samtidigt hur ont det gör att röra.
Boken är jättebra och skulle kunna vara underlag för samtal i klass där någon har en bror/syster i samma situation. Läs högt och prata mycket. Boken slutar ju med att Anderas dör, det vet vi från början men hur gör man som bror/syster när man inte kan prata framtid med sitt syskon, kanske inte ens sin egen framtid för det känns orättvist? Bengtsson skriver bra och med ett bra språk lär vi känna Martin, Andreas, Sara och Mari, roller, fester, tankar och drömmar blandat hjälplöshet. Föräldrarna har en biroll- det handlar inte om dem.
Klar 4:a // Maria E

Dit vägen leder av Rita Simu, Barents, 2014
Boken börjar i januari 1939, Marjas far har precis dött och det är kallt. Marjas mor Laura står nu själv med fem små barn. Marja är i mitten och är både stor och liten. Som tur är finns mormor Helmi till hands. Vi får följa barnen Antti, Leena, Marja, Juha och Anja, deras mor Laura och mormor Helmi under krigsåren i Tornedalen. Antti, som hjälper till i skogen, Leena får jobba som hushållerska i Haparanda och Merja kan börja jobba på lanthandeln och lär sig verkligen vad som menas med att hjälpa andra.
Kusinerna bor i Finland och besöks enklast genom att ro över älven till andra sidan. Soldater kommer och för med sig andra värderingar, det är ransoneringar och logdans blandat med förrymd galning och inkallelse till kriget, för Antti och Pekka som har finska medborgarskap blir inkallade i Finland i kriget mot ryssen, fast de var så unga.
Jag gillade boken, nä det är inget nobleprisämne, men ändå skön läsning. Vardagssysslor och uttryck på meänkieli (tror jag) skapar en tidsanda som känns äkta. Och visst knyter Simu ihop säcken fint med Pekkas ryske räddare. Sant eller inte spelar ingen roll. Dit vägen leder skulle kunna översättas med det är ödet som för oss dit vi hamnar och man skall inte grubbla för mycket på det.
3:a // Maria E