Dit vägen leder

Dit vägen leder av Rita Simu, Barents, 2014
Boken börjar i januari 1939, Marjas far har precis dött och det är kallt. Marjas mor Laura står nu själv med fem små barn. Marja är i mitten och är både stor och liten. Som tur är finns mormor Helmi till hands. Vi får följa barnen Antti, Leena, Marja, Juha och Anja, deras mor Laura och mormor Helmi under krigsåren i Tornedalen. Antti, som hjälper till i skogen, Leena får jobba som hushållerska i Haparanda och Merja kan börja jobba på lanthandeln och lär sig verkligen vad som menas med att hjälpa andra.
Kusinerna bor i Finland och besöks enklast genom att ro över älven till andra sidan. Soldater kommer och för med sig andra värderingar, det är ransoneringar och logdans blandat med förrymd galning och inkallelse till kriget, för Antti och Pekka som har finska medborgarskap blir inkallade i Finland i kriget mot ryssen, fast de var så unga.
Jag gillade boken, nä det är inget nobleprisämne, men ändå skön läsning. Vardagssysslor och uttryck på meänkieli (tror jag) skapar en tidsanda som känns äkta. Och visst knyter Simu ihop säcken fint med Pekkas ryske räddare. Sant eller inte spelar ingen roll. Dit vägen leder skulle kunna översättas med det är ödet som för oss dit vi hamnar och man skall inte grubbla för mycket på det.
3:a // Maria E