Kategoriarkiv: Okategoriserade

NORD av Katarina Ekstedt och Anna Winberg Sääf, Bookmark förlag, 2022
Thriller i köksmiljö på en fin restaurang i Åre. Alex tycker han fått sitt livs chans då han av en kompis får ett erbjudande att jobba på stjärnkrogen NORD i Åre. Ingen tvekan, han drar direkt. Väl där märker han att hans kompis också dragit direkt, allt finns kvar på rummet, skumt!! Restauranghierarkin är tydlig och Alex går in för att göra sitt jobb på sin plats men restaurangchefen vill annat och Alex dras in i en smutsig affär. Vi får också reda på vad som hände Alex sommaren före han skulle börja nian, en mopedolycka och en lögn som förändrar allt.
Miljön i Åre är underbar och det är också chefen, tycker Alex innan han inser sitt misstag. Men att skaffa sig allierade är svårare än han tror. Alla ser om sitt men tillslut får han hjälp av Sofi, ett köksjon som han själv, fast boende i Åre. När mopedolyckan ändå hittar honom i Åre blir det jobbigt men för Sofi berättar han allt, till slut. Planering påbörjas om hur han skall göra slut med Alice, chefen, utan att få sparken eller dåliga rekommendationer. Men även chefen planerar och har en agenda som sträcker sig bortom Sverige.

Ny miljö för mig, restaurangkök, jag ser framför mig en Gordon Ramsey som skriker ut ordrar hit och dit och alla skriker Yes Chef, tillbaka. Olika personer har olika agendor och saboterar för varandra.
Tja, det blir en 3:a // Maria E

Skam den som ger sig berättat för Jonas Esk, The Book Affair, 2023

Charlotte Kalla -En självbiografi. Kanske borde den hetat Ta mig på allvar eller Allvarligt talat?

Jag känner igen mig själv en hel del i Kallas bok men samtidigt inte. Att tornedalingar är konflikträdda, håller jag inte med om, däremot kanske konversationsrädda. Prata med varandra gjorde nog inte mina föräldrar heller, så mycket, och är man på olika nivåer i samtalet och inte kan möta varandra med ord, tar man till våld eller tystnar, men spagetti och korv var det ofta och jag älskar det!

Gillar också Kentas låt: Just idag är jag stark och spelar den ofta

När jag var ung åkte jag mycket skidor upp till 15 års ålder, men hade aldrig någon riktig skidkompis, viss var vi ett gäng som turades om att skjutsa på tävlingar men ingen av mina föräldrar eller mor-/farföräldrar var särskilt intresserade och jag ville bara åka skidor, ingen barmarksträning på somrarna. De som gjorde det drog ifrån, men i slutet av säsongen var jag ikapp. Det höll ett tag. På gymnasiet började jag med Styrketräning och basket istället. Kalla hade en bra back upp, varför hon inte trodde på sig själv vet bara hon men inte har det med Jante och Tornedalen att göra. Gunde Svan gick sin egen väg, varför kunde inte Kalla det, var det för att hon var tjej och egentligen inte visste sitt eget bästa…Många och långa samtal med vallare/tränare/psykolog/ledare som bekräftade henne, alla män, hjälpte för stunden men en inre skam-röst var ofta starkare. När männen sa: Du är bra! Sa den inre rösten något annat, varför sa den det? Det skulle vara intressant att höra. Att inte tas på allvar kan jag känna igen; pratar jag kvinnska, undrar jag, är de därför männen inte förstår? Kanske borde vi ha fler Kvinnor på lagledarnivå, eller kan bara männen leda?

Var det något nytt som kam fram i boken? Nja inte så mycket. Träningar, tävlingar, hotellnätter, matkontroll, utebliven mens, många samtal till olika personer som stått henne nära och en puss på munnen av Peter Settman på en idrottsgala som hon inte gillade. På slutet kommer Linn Svan in i bilden och hon verkar inte hålla käft utan vill göra på sitt eget sätt och kanske är det Kalla som banat väg för många av atleterna idag och det skall hon vara stort över om inte alla medaljerna betyder nått.

3:a // Maria E

Då jag läste boken om Zlatan kände jag att det vara Zlatan som berättade men här känner jag inte Kalla på samma sätt.

Journalistens misstag av Klas Baron, Kultur på gränsen, 2021

Haparanda är åter i händelsens centrum när en journalist, Knut Hedlund, gör misstaget att ta tåget, efter att fått ett ”möt mig på fredag”-mail. Den unge mannen som skickat mailet kommer med information om att en ryss skall hoppa av till väst och det kommer ske i Haparanda, en av Putins män…Hedlund kontaktar kollegan Mr Stone som skall möte honom i Boden.  Hedlund dyker inte upp på avtalad tid och när Hedlunds pappa kontaktar Mr Stone om att de inte får tag på sonen, blir han orolig. Nu kontaktas kommissarie Björk, som vi känner från tidigare trilogi. Med Grape som chef tas ärendet om hand, på allvar. Björk åket till Storstan för att börja där. När han nystar i Hedlunds trådar visar det sig att den unge mannen, Viktor, som skickat ”möt mig på fredag”-mailet blivit påkörd av en smitare och avlidit.  Tillfällighet? Är det nått Björk inte tror på så är det tillfälligheter, det måste hänga ihop. Visst gör det det och nu börjar spaningsarbetet på flera täter, i både Finland och Sverige.

Denna bok kändes inte lika alvarlig i temat som de tidigare tre. Här är det mera Bond-tema, öst väst, spioner, hårstrån på dörrkarmar, inbrott och kidnappning. Jag gillar fortfarande Björk och nu också Grape som gör ett bra jobb med sina magkänslor, och inte bara dessa känslor kommer till tals då Grape tvingas använda pistolen. Miljön känns igen och tempot är bra

Klar 3:a även på denna bok

Ps: Slumpen är ingen tillfällighet är en bok man kan läsa om man tror på tillfälligheter, Ds

Folk som sår i snö av Tina Harnesk, Bokfabriken, 2023

”Vad man än blir och var man än hamnar så har ens hjärta en rot”

Inte en kotte skulle få veta något om detta, om hur det var ställt med Máriddja. Telefonen är slängd och alla brev från landstinget eldas upp, fort, innan hennes make Biera ser dem. Ingen skall berätta för henne när hon skall dö. Biera glider sakta in i demensens dis och grannpojken Ulf stöttar dem då och då. Det gamla samiska paret fick aldrig några egna barn men Bieras lillasyster fick en pojke som de fick ta hand om under en tid då systern inte var kapabel. Men en dag får systern, Risten, hjälp ur sitt destruktiva förhållandet med att fly och tar då pojken med sig. Ett uppbrott som aldrig glömts och en pojke som alltid saknas. Biera är synsk och har sett att pojken har det bra och har någon form av uniform på sig…

Kaj sitter vid sin mor på dödsbädden och strax innan hon dör pratar hon på ett för Kaj så bekant språk att han inte kan värja sig, aldrig hade hon pratat så förut.

Underbar berättelse om kärlek och saknad men också om förlåtelse och förståelse. Maria och Per (så heter de på svenska) lever tillsammans och kämpar på så gott det går och en dag har Biera skaffat en ny telefonapparatmaskin som enligt Máriddja inte går att använda men så en dag får hon kontakt med Siri, en fantastisk kvinna som hjälper med det mesta. Även om hon inte förstår allt och verkar lite konstig är hon en bra tröst att lätta sitt hjärta för, Biera skall inte få veta nått.

Kaj och Mimmi flyttar till Norrbotten för att jobba i obygden och träffar där på granngubben och hans barnbarn som verkar tro att han kan komma och gå som han vill hemma hos dem. Kaj känner sig väldigt obekväm med ungen medan Mimmi tar det med ro. Och Kaj känner att han är här nu på rätt ställe.

Naturligtvis hör historierna ihop och det var länge sedan jag skrattade och lipade så mycket över samma bok. Helt underbar berättelse och bara med näsan kan Máriddja skilja på gott och ont, det var så hon hittade Biera och det är så hon hittar Pojken till slut men mycket skall hända innan dess.

En klart lysande 5:a på berättarhimlen för Harnesk, tack för en värmande kärlekshistoria // Maria E

Vi kommer ändå bara att bli becknare av Rihab Garci, Bonnier Carlsen, 2024

På tema ”Skomakare- bliv vid din läst” träffar vi några niondeklassare i en förortsskola. De står inför gymnasievalet, betyg, framtid, vänskap, kärlek, broderskap, gäng och funderingarna slutar ofta i: vad spelar det för roll, för såna som oss.

Det är trion Sebbe, Samir, Selma och deras mentor Leila som är i fokus. Trion har lovar varandra att alltid vara vänner sedan de var små, men nu då de är ”stora” kommer andra känslor emellan som rubbar cirklarna. En bror har stora skulder som måste återgäldas och en skolbal skall genomföras, ett inbrott kommer att ske och en hiss som stannat kommer att orsaka skador på tredje part. Leila jobbar hårt för sina elever och får också stort förtroende tillbaka, men vad betyder det?

Jo, jag vet att jag inte är målgrupp men detta var inte nått för mig. Jag gillade inte Kulla-Gulla då jag var ung/liten bara för att det var så mycket talspråk i texten. Likadant i denna bok, för mycket talspråk och vad jag antar är förortssnack.

Bre, rush, walla, gäri, kefft, knas, cok, guzz, chorba, becknare, kutt, aina mm. Jo, jag förstår vad de betyder i sammanhanget men jag förstår inte varför de måste stå i texten. Tror inte Garci att vi inte förstår hur snacket går om det inte skrivs ut? Jag förstår att vi pratar olika i hela landet men skrivet blir dialekter väldigt konstigt, precis som om vi inte förstod att Kulla-Gulla pratade ”bonnska” om det inte var skrivet som om hon var dum i huvudet, när hon pratar.

Storyn som sådan hade gjort sig bättre utan all taltext. Det kanske är så att om man skall bryta ett mönster måste man ändra på nått. Detta var inte nytt utan kändes förminskande av ungdomarna som har många goda tankar och en inte alltid så bra syn på framtiden.

Knapp 2:a // Maria E

Återvändaren av Anders Sundkvist, Modernista, 2022

På framsidan står det: Nominerad: Svenska deckarakademin- Bästa debut

På baksidan läser jag: ”Sensommaren 1983 hittas en pojke död i Luleälven. Trettonårige Johnny Fachs har drunknat, bara dagar innan han skulle börjat åttan, och mycket talar för att han tagit livet av sig. Nästan tjugofem år senare återvänder polisen Erik Borg till sin hemstad för att närvara vid en begravning. Besöket väcker minnen från uppväxten och efter ceremonin ber Borgs gamle klasslärare om ett samtal – ett samtal om Johnny och om vad som egentligen hände den där augustidagen för länge sedan”. Borg som sedan länge jobbar i Stockholm, vid polisen där, tar några dagar ledigt och åker ”hem” till Luleå och börjar nysta i fallet, det känns angeläget då den gamle klassläraren hunnit avlida i cancer innan Erik fick prata med honom. Utredningen för honom tillbaka till den egna skoltiden och till högstadiets obs-klass. Till sin häpnad inser Erik att bara två av de fem eleverna fortfarande är i livet: den ene avtjänar ett fängelsestraff på Hall, den andre är inlagd på ett behandlingshem. Obs-majjen är dock kvar i livet.
När Erik gräver djupare i det förflutna tvingas han konfrontera både egna och andras oförrätter – och det blir uppenbart att det finns krafter beredda att göra vad som helst för att stoppa honom.

Luleå i centrum och det är bra, bra språk och bra beskrivet från skoltiden och exakt vad man inte såg eller talade om. Familjetragedier och elände som barnen ofta visste om men inte visste att man kunde göra nått åt och inte heller hur.

Bra skit, 4:a // Maria E

ANDERS SUNDKVIST är född 1959, uppvuxen i Arvidsjaur och Luleå, och sedan 1987 bosatt i Stockholm. Han arbetar som journalist och redaktör på SVT Nyheter. Kriminalromanen Återvändaren är hans debut.

Dödligt sex av Klas Baron, Kultur på gränsen, 2019
Här möter vi för första gången på kriminalkommissarien Gustav Björk eller GB som han ofta kallas. Han är placerad i Haparanda och blir nu indragen i en utredning om kvinnohandel, droger och mord. Allt börjar med att man på ett litet slakteri hittar en död kvinna i en av sina frysboxar. Efter många efterforskningar visar det sig att kvinnan flugit från Murmansk och mött två män på Kallax, därefter har de alla fyra åkt till en stuga i Arvidsjaur för att festa och knulla. En av kvinnorna har ”råkat” få med sig ett USB-minne som någon nu saknar, vilket leder till hennes död.

Männen och den kvarvarande kvinnan grips av panik och åker hem, via slakteriet, och Björk börjar nysta i ärendet men hjälp av kollegor i Finland och Stockholm.
Lite kul att läsa, då man känner igen sig i geografin och jag kan dra på mungiporna då jag läser om chefen för utredningsenheten: ”Han öppnade skrivbordslådan, tog upp en flaska whiskey och drack en rejäl klunk, för att stärka nerverna” Gör man så i Sverige nu…?? GB måste man gilla, han är här och nu och följer sin fars råd: ”Ljug aldrig. Du kan aldrig försvara en lögn, sanningen kommer alltid i kapp dig”. Nu är GB 55 år och gillar fortfarande sitt jobb och han är också omtyckt av andra.
Tog ett tag innan jag hittade rytmen att läsa Barons text men boken tar sig mot slutet. Man behöver väl inte vara någon Einstein för att förstå vissa saker men inte kavlade väl teven ut nyheter, de kablade väl? Jag fick också klarhet i varför vi som barn kallade Furunäset för Pite 55, jo, det var efter den så kallade ”toklagen” Som läsare förstår man också kritiken till att man drog in på den administrativa personalen, nu måste även Björk spela pekfingervals vid datorn och det tar tid, tid som han hellre vill använda för att ta bus.
Chefen för utredningsenheten avlider i slutat av boken efter en trafikolycka och Marie Grape utses tillfälligt till vikarie och jag tror att nästa bok kommer att handla mer om henne då USB-stickan mest troligen hamnar i hennes hand.
Inget nobelprisämne men en helt okej kriminalbok och här får man tacka Baron för att han, i sann tornedalsk anda, skippat allt ordbajseri och annat skit då boken ”bara” har198 sidor.

Glödhett stoff av Klas Baron, Kultur på gränsen, KDP, 2019
Denna bok tar vid där boken Dödligt sex slutar. Det är många som har olika agendor i sexköpshärvan i gränstrakten. Och Björk är tillbaka efter semester och Piponska huset nämns, lite kul då min mormor och morfar bott i just det huset. Björk bokstavligen kliver på en kropp som ligger i en snödrivaTidigt i boken följer Björk upp ett tips från byn Ruskola men bedömer att han fortsätter med det sen då en vådaskjutning under jakten inte riktigt hör hemma här.
Tatjana har fått låna en lägenhet av en tidigare kund och fått ny hallick, Oleg. När hon inte löser sin uppgift skickas en torped för att fimpa henne, torpeden tar fel kvinna och Tatjana klarade sig med nöd och näppe. Ny bostad blir i Kiruna, men Oleg är redan på jakt. Ytterligare två män och en kvinna hinner dö och man börjar ana att USB-stickan innehåller namn högt upp i bla poliskåren. Björk samarbetar med Kemi- och Torneåpolisen och upptäcker sedan att Molinder inte skickat in USB-stickan till internutredningen som han sagt. Björks mediakontakt informeras. Efterlyst gör ett inslag angående den döda i snödrivan och det kommer ett tips från Ruskola.
Trots att språket inte där på topp gillar jag dessa böcker. Det är avskalat och räcker gott, fortfarande inget ordbajseri för att fylla ut sidorna. Björk är kärv men bra och jag upplever honom som en god människa i hela sexköpshärvan. Han till och med blir drogad på en bar men undsätts av kollegor. Nu skall nog säcken knytas ihop och härvan utklaras, i stata delen på trilogin. Känns lite som Jakten på kapten Klänning som gjorde mig så förbannad. De som man borde lite på mest är de största rövhålen.
Hämnden gror av Klas Baron, Kultur på Gränsen 2020.
Sista delen i trilogin och denna tar vid där Glödhett stoff slutar. Ytterligare en kvinna dödas, denna gång i Kemi och ett tag tror man detta kan vara självmord. De ryska hallickarna är missnöjda med att inte kunna hitta Tatjana och för att komma åt henne torterar de hennes bror, till döds. Porrkalle vet mer än han säger och säljer mer än han redovisar och visar sig ha en central roll i sex/droghandeln. Det glödheta stoff som Björk redovisade har maskats och inte ens Journalisten Elfving kan göra något åt det, alla verkar gå fria i brist på bevis. Tatjana som förlorat både bästa vän och bror och nu ständigt ser sig om efter fiender bestämmer sig för att ta saken i egna händer= hämnd.
Tja vad kan man säga; jag gillar detta. Klas Baron, alias Ola Backe och Kari Roininen verkar vara jordnära människor som inte komplicerar skrivandet och Björk verkar vara en likadan gubbe som de skapat, jordnära och rättvis mot alla. Björk upplever jag vara lik kommissarie Frost, snäll, lite avog mot överheten men trygg. Kollegan Grape har blivit en god vän och någon att lita på. Ibland förefaller texten lite manuslik då författarduon är allvetande berättare.
Med största säkerhet är verkligheten betydligt värre än vad Baron lyckas beskriva i denna trilogi då droger, pengar och sex alltid för med sig våld.
3:a för alla böckerna // Maria E

Pojken under golvet av Jerk Scuitema, Southside Stories förlag, 2023

När Amanda Wreedes barndomshem i Gällivare skall renoveras hittas kvarlevorna av en lite pojke. Är det Amandas lillebror som sprang till skogs för 30 år sedan? Amanda, själv, rehabiliterar sig efter en svår hjärnoperation och trotsar väder och vissa rekommendationer och flyttar ”hem” till Gällivare för att vara nära utredningens centrum.

I Gällivare hittas en djupfryst kropp i diket bredvid en översnöad bil från Polen med ytterligare en djupfryst korpp och ingen verkar sakna dem, men drogerna i bilen är det någon som saknar. Så hittas en lokalbuse uppspikad på väggen i sitt garage och en annan död i sin brunn och polisen känner sig hela tiden steget efter, kan det finnas en läcka? Amanda och sambon Ulf håller på att reparera förhållandet efter flera olika strulperioder men nu verkar det ska bli allvar av, Ulf ger henne en ring. Ulf som jobbar vid UD är ständigt på resande fot och för att träffa honom lite oftare reser Amanda till Bryssel för att överraskar honom, samtidigt passar hon på att ta snabbtåget till Frankrike för att prata med franska polisen om Leo Spencers död. Är han verkligen död och är hoten mot henne och hennes vänner slut nu?

Då poliserna undersöker telefonerna från de döda polackerna hittar man flera konstiga sammanband som stämmer med Amandas resa och nu börjar man misstänka en internationell liga är inblandad, men vem är läckan?

Pojken under golvet förmodas vara Amandas bror, Johan som sprang till skogs då han var liten, men DNA visar på annat och kollegan Taivalsaari berättar äntligen om vad han tror hände för 30 år sedan. Amanda ”lånar” sitt gamla hem för nu skall demonerna mötas och Ulf kommer med ännu fler överraskningar som papegojan Kompis inte gillar.

Jag kan inte hjälpa det, jag gillar Schuitemas böcker men det känns som om detta var den sista om Amanda Wreede, jag har ju väntat i tre år. Vintern är vacker men kylan kan vara en farlig fiende om man gör fel, det är det många som får uppleva, men Amanda har fått överlevnadsutbildning som gör att hon överlever mot alla odds. Det var ett bra tips som jag skall bära med mig om jag hamnar i samma situation. Omvärldsläget har även nått byafolket och många vågar inte öppna dörren då det knackar i rädslan av att bli rånad/dödad och det är sorgligt. Texten flyter på bra och Amanda kämpar på, nästan övermänskligt, men hon får oväntad hjälp.

Skall dela med mig av ett gnäll: Kapitel 13, söndag 30 januari, eller är det tidig i februari?

Klar 4:a // Maria E

Bok två i serien Papegojan- Flygplanet som försvann

Bok ett i serien Papegojan- Den som göms i snö

Gott Nytt År alla mina läsare- Nu kämpar vi på ett år till 🙂

En farlig talang av Camilla Sten, Norstedts, 2023
En Rebecca Lekman-Deckare
En bladvändare kan man populärt kalla denna bok med bitvis korta kapitel. Det jag stör mig på är de kursiverade delarna med text om vad som hänt, borde kunnat ske på annat sätt.
Kriminalpsykologen Rebecca Lekman har flyttat hem till Djursholm för att ta hand om sin sjuka mor. I USA har hon lämnat en strålande karriär och hustrun Maria bakom sig. En augustinatt väcks hon av ett telefonsamtal från en brottsplats. Hennes gamla kollega Leo berättar att Rebeccas flickvän från gymnasiet, Louise von Ascheberg, har blivit mördad; brutalt knivhuggen i sitt hem.
Ja, alla vet ju att det är maken, man börjar där, men varför skulle Wille, en gemensam kamrat från gymnasiet, vilja döda sin fru? Rebecca får inte delta i utredningen då det är en vän till henne men just därför börjar hon gräva i det, ändå, och börjar på minnesstunden av Louise. William är ledsen och upprörd men då en kvinna som heter Joanna kommer blir han arg och förbannad i stället och slänger ut henne. Rebecca lovar att ta hand om henne och ta henne därifrån och det är början till en farlig resa och ju närmare Rebecca kommer människorna runt Louise, desto mer brännande blir det för henne själv. Till slut måste hon fråga sig vilka risker hon är beredd att ta för att hitta mördaren.

Detta är första vuxenboken jag läser av Sten och jag tycker den håller. Det är i stil med andra sektbeskrivande böcker och jag undrar varför ingen märker nått, troligtvis håller alla tyst för att man skäms över att man inte fattade bättre än att låta sig luras.
4:a // Maria E

Fjärilshjärta av Moa Backe Åstot, Rabén&Sjögren,2023

Vilda är same men ingen på skolan tror henne för hon ser ju inte ut som en same, hon pratar inte samiska, har inga renar och har inte gått på sameskolan. Det måste hon göra något åt. Morfar måste lära henne samiska och en kolt måste hon skaffa, då kan de inte ifrågasätta henne. Men då dör morfar plötsligt och Vilda blir rådvill. På begravningen ser hon Samuel som har känt Vildas morfar och lärt mycket av honom, kanske han kan hjälpa henne. Vilda som är 14 år blir som hemligt förälskad i Samuel och målar upp framtiden med honom som sin man. Samuel vill på sin höjd vara kompis med en tjej som är tre år yngre och det bara för att hon är barnbarnet.
Jag känner igen mig i Vilda med de fantasier jag hade och som min 14-åriga dagbok är fullsmetad av. Kanske tur att jag aldrig gjorde väsen av mig. Vilda tar i alla fall mod till sig och ställer mamman till svars för sin bristande språkkunskap och får svar men får också samtidigt valet att ta över morfaderns renmärke. Vilda är modigare än vad jag var som 14-åring och jag tror dessa frågor är vanligare än vi tror. Själv borde jag kunnat Mein Kielä då min släkt är från Tornedalen, allihopa, men det var inte viktigt tyckte de nog.
Bra bok om utanförskap och exkludering på grund av språkförbristning, från 10 år
4:a // Maria E

Läs också Himlabrand för de som är lite äldre, av samma författare.