Minnet av vatten av Emmi Itäranta, Modernista, 2017
Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt och precis som i Annika Luthes bok De hemlösas stad ligger stora delar av Finland under vatten och det viktigaste är sötvatten för att dricka. Folk dödas om de fuskar med vatten.
Det är svårt att veta hur långt fram i tiden detta är och den tid vi lever i nu, benämns som Skymningens århundrade. 17-åriga Noria Kaito lever norra Finland som nu benämns som Skandinaviska Unionen och som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian, en del av Kina. Jag noterar att det är mycket varmare är någonsin, ingen minns minusgrader, och att det är väldigt mycket insekter, alla har alltid insektshuvor då de går ut, för fäbromsarna är en plåga.
Som dotter till te-mästaren förväntas Noria ta över rollen och hon lär sig alla ceremonier, liksom att värna den källa som förser dem med vatten.
Att hålla något hemligt är svårt och efter Norias fars död blir det ännu värre, armén övervakar henne och byn. Mamman ville att Noria skulle flytta med henne österut och lämna byn, hon till och med fixar falskt pass och resa. Men Noria vill stanna. Hon bjuder in kamraten Sanja till källan och där hittar de runda, glänsande skivor i ett paket då de badar i källan. Det visar sig vara dagboksanteckningar från förr och tack vare mammans gamla skrifter kan hon lägga pusslet och inser att det kanske finns mer vatten än vad man känner till i de förbjudna områdena och resan dit planeras i detalj tillsammans med Sanja.
Jag gillar boken och får samma känsla som jag fick då jag läste Lois Lowrys böcker, Den Utvalde, Blå tråd och Budbäraren. De lever som förr i världen men med framtida teknik så man undrar varför inte tekniken att utvinna sötvatten ur saltvatten finns kvar? Får nästan en känsla av att ockupanterna håller alla fångna, då de inte kan ta sig så långt utan att bära med sig vatten. Roligt är också Plastgraven, där kan de gräva länge och djupt och hitta saker som inte på flera hundra år förstörts, typ TDK- och VHS- saker. Sanja är duktig på att försöka förstå sammanhang och får ibland ljud ur en konstig sak med nätburar på ömse sidor. Jämför med Piraternas fånge som utspelar sig år 2216.
Helivagn att förflytta sig med. Eldflugor i burkar för att få ljus. Det är svårt att förstå att de inte vet något om vår tid, och samtidigt lite otäckt. Vad vill vi spara till framtiden? En plastgrav? Språket är bra men typsnittet var superjobbigt att läsa. Lite för tätt.
4:a // Maria E
Kan inte låta bli att jämföra med Vikten av vatten av Torbjörn Nilsson som har en mer positiv bild, fast det kanske är hans framtid som är vad Itäranta kallar Skymningens århundrade??
Hobbybibliotekarien 