En vild mörk kust av Charlotte Mc Conaghy, Lavender Lit, 2026
Skymningens århundrande har börjat om vi får tro det vi läser i Minnet av vatten. På den lilla ön Shearwater, någonstans i södra ishavet, finns en fröbank, en forskningsstation och fem bofasta. Låter lite likt Svalbard men isbjörnarna är utbytta mot pingviner. Forskarna har lämnat ön, då vattnet stiger och kvar finns Dominic och hans tre barn. De bor i fyren och har som mål att då båten kommer för att hämta dem skall de rädda så många fröer de bara kan. En dag då Fen (dottern) är på stranden ser hon något annorlunda i vattnet, en halvdöd kvinna bärgas i land, plåstras om och tas om hand.
Hennes båt har kapsejsat, liksom kaptenen på båten. Rowan heter kvinnan och hon letar efter en av forskarna, Hank. Ingen är riktigt ärlig men alla vet att Hank är ingen bra människa. Raff, äldste sonen, är stor och trygg men saknar Alex, en av forskarna, som tog sitt liv av skuld. Orly, yngste sonen, är botaniker och drömmare och gör allt han kan för att rädda fröna, till och med saboterar för att de inte skall kunna komma därifrån fortare då de märker att vattnet stiger, likaså temperaturen i valvet och permafrosten släpper greppet om jorden.
Mot sin vilja blir Rowan och Dominic förbundna och kan till och med se en framtid tillsammans. Jag gillar det jag läser och det stämmer väl in med klimatet och uppvärmningen som sker, där ras sker i svenska fjällen likväl som i Himalayas trakter. Naturen och miljön vid kusten beskrivs fint och också relationen mellan pappan och barnen och hur svårt det är utan deras mamma som dog då Orly föddes. Han vet att de äldre barnen tar för stort ansvar för att få det att gå ihop men kan inte ta tag i sorgen. Havet är mäktigt och jag som varit på Svalbard kan bara konstatera att havet är levande.
4:a // Maria E
