Hobbybibliotekarien

Afrodite och sveket av Ritta Jacobsson, B Wahlströms, 2007

Precis som Afrodite och döden är detta en nagelbitare för unga fast jag tycker nog att den passar vuxna också. Detta är dessutom en alldeles utmärkt bok att ha som högläsning i klassen då större delen  utspelar sig i skolvärlden. ” De ser vad de vill se” är kommentaren om rastvakten som inte bryr sig på skolgården.

Av en slump hamnar Afrodite mitt i ett inbrott kombinerat med en brand och mysterierna tätnar. Flera av skolans ”lunga” elever börjar bete sig konstigt/annorlunda, de stjäl, hotar, vandaliserar, till och med misshandlar. När Afrodite efter många konstiga händelseförlopp frågar Simon och Marko, så ljuger de henne rakt i ansiktet.  Efter det för hon dagbok och försöker få fler av de ”rädda” att berätta för då kan de göra något tillsammans, men de flesta är för rädda. Afrodites vänskap med Linus håller precis på att bli till kärlek då brandvarnaren börjar tjuta… men mycket skall hända ännu.

Afrodite ”snokar” vidare och snart hotas även hon på det mest djävulska sätt man kan tänka.

En bra skriven, spännande, bok för unga. Sätten att hota med och visa makt är otäcka och med hjälp av redan svaga och utsatta barn utövar gänget hotelser om våld på olika sätt om barnen inte gör som de säger. Det är bara att hoppas att det finns flera Afroditor i våra klasser som vågar reagera och agera.

Rekommenderas från 12 år

Klar 4:a

Kärlek av Rachael Wing, Tiden, 2009

Holly eller serietjejen som hon också kallas gillar musikgruppen ”The Faeries” och ser fram emot att gå på midsommarfestivalen med bästa kompisen Winston eller Wes som han kallas. Men Holly är kär i Jonah, tror hon, och då Jonah visar lite intresse bjuder hon med honom på festivalen. Wes i sin tur blir kär i nya tjejen i klassen och vill ta med henne och allt med att vara bästisar blir väldigt jobbigt.

Tonårsromantik och kompisskap är inte alltid det lättaste. Boken är lätt att läsa och dialogen flyter på bra. Holly är en stor romantiker och observerar bra och hennes tankar är sanna och roliga och träffsäkra iakttagelser av eleverna i klass 10b

Jag tycker boken är ok, den får en 3:a

Rekommenderas 12-16 år

/ Maria E

Strindbergs stjärna av Jan Wallentin, Albert Bonnier förlag, 2010

Don Titelman, historiker, läkare, drogmissbrukare och för det mesta helt ovetande om händelseförloppet. På omslaget påstås boken likna ”Indiana Jones”-äventyr men jag skulle hellre jämföra den med Da Vinci-koden av Dan Brown då jag kan se många paralleller. Wallentin skriver på ett så medryckande sätt att jag nästan tar fram kartboken för att se om allt stämmer, men jag gör inte det men risk för att bli besviken. Allt skulle kunna vara sant, hoppas jag, för då vore det lite roligt, resa med Green Cargo skulle jag tycka var spännande. Jag tror inte att jag i FASS skulle kunnat slå upp fler namn på droger än de som nämns i boken för att hålla Titelman på en lugn nivå, eller pigg nivå, eller vilken nivå som helst. Tabletterna tycka aldrig ta slut.

Handlingen är förlagd i Sverige med resor i Europa och Arktis och håller ett högt och spännande tempo. Allt faller på plats på genom en mängd av slumpartade händelser, eller är de verkligen slumpartade…? Ett otroligt navigationsinstrument som visar vägen till jordens inre har återupptäkts av en slump av en dykare i Falun- äventyret är i gång.

Boken får en 4:a varken mer eller mindre och det bästa är att det aldrig blir en massa ovidkommande kärleksscener i boken vilket man hade kunnat förvänta sig mellan Don Titelman och Eva Strand men bägge är kanske oförmögna på sina egna sätt. Det finns väl en anledning till alla tabletterna, men det får jag ingen information om bara antydningar.

Bra gjort Wallentin, kommer det fler?

/ Maria E

Svarta kläder, svart mask av Katarina Kuick, Alfabeta, 2007

Sofia och Kevin är syskon och Leon är deras kompis, de bor i en lite by/stad som heter Grytfors. En dag händer det otroliga postkontoret blir rånat på 40000 kr och hela samhället stannar. Rånaren hade svarta kläder och åkte moppe. Det måste ju vara någon utifrån för inte kan väl nå´n här råna posten och om det är nå´n härifrån måste de tillhöra ungdomsgänget…eller?

Polisen står utan ledtrådar och Sofia, Kevin och några av barnen i 5b bestämmer sig för att hjälpa till att spana och snoka. De följer nyhetssändningarna och frågar folk och tjuvlyssnar.

Bra bok med trovärdigt språk. Här finns många fördomar som kan diskuteras och allt är inte som det verkar att vara.

Detta kan vara en bra bok att läsa i klassen, högt eller enskilt och sedan ha boksamtal om.

3:a  / Maria E

Ristaren av Bo R Holmberg, Rabén & Sjögren, 2008

Tredje (och sista) boken om privatdeckaren Robert Parkman. Skuggaren och Rånaren heter de tidigare. När jag läste denna bok undrade jag snabbt hur gammal författaren är…han kan inte vara ung. Jag googlade, och helt rätt
gissat, han var född 1945. Språket i boken retar mig lite, när en ”gamling” försöker skriva ungdomligt, blir det lite fånigt. Robert Parkman bor i ett mindre
samhälle i mitten av Sverige med sin mamma. Parkman får något lillgammalt över sig och det kan i och för sig vara gulligt, men inte om man är 15-16 år.
Nördvarning.

Trots detta är boken lite roande. Parkman ”jobbar” som spanare och hjälper polisen med småjobb. Nu är de Ristaren som är i focus. Han ristar kors på bilar i olika ordning och helt utan anledning, tycks det. Parallellt med detta söker Parkman en försvunnen pappa på uppdrag av Stefan. Utöver detta är han förälskad i Debbie och det är sommar med sol och bad. Vad mer kan man säga.

Jag undrar hur många ungdomar som satt i juryn då några av de prestigefyllda utmärkelserna röstades fram. Jag har en uppfattning att det är äldre som kan tycka denna bok är bra, ex. före detta Biggles läsare.

Nåväl boken får en 2:a, jag läste ut den men lite tunt är nog persongalleriet och lite för tunna är personbeskrivningarna. ”Ludde” är den enda som träder fram lite över alla andra. Kanske hade det underlättat om man läst de tidigare böckerna                        / Maria E

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, Pocketförlaget, 2010

Detta är den längsta titel på bok jag läst, tror jag, och den bästa feelgood bok jag läst på länge. Bitvis skrattade jag så ögonen tårades åt alla slumpartade händelser som drabbar Allan Karlsson eller någon i hans närhet.

”Det som är det är och det som blir det blir” med denna livsfilosofi ger sig denne svenske ”Forrest Gump” ut i livet och världen. Alla möten och händelser sker ofta av en ren slump och är helt otroliga och kunde mycket väl vara sanna, man skall inte grubbla för mycket.

När Allan efter ett gott liv, rikt på äventyr men kanske inte så mycket brännvin som han önskat emellanåt landar han efter en smäll på ålderdomshem där planen är att fira denne hundraåring med tjo och tjim. Men det var inte Allan intresserad av så, tidigt samma morgon som firandet skulle ske,  kliver han ut genom fönstret och går iväg…Till resecentrum och med 50 kr på fickan, kom han inte så långt men med sig fick han en resväska som han lovat vakta åt en yngling med trängande behov.
Äventyret är på gång.

Allan är helt underbart sorglös, oegoistisk och fylld av förtröstan, livet ut, och så vitt jag vet lever han ännu i högsta välmåga med sin nyblivna hustru på en paradisö… snål är inget man kan kalla denne smålänning.

Underbar bok där nutid med rymning- drama- poliser- press- vänner och pengar varvas med tiden från Allans födelse fram till nutid. Mycket finurligt och lättsam läsning och bra

Stark 4- rekommenderas / Maria E

Fortfarande Alice av Lisa Genova, Bonnier pocket, 2011

Smärtsam bok om en kvinna som drabbas av tidig Alzheimer.
Alice har inte ens fyllt 50 då hon märker att hon tappar ord, glömmer saker,
går vilse och upprepar sig. Närminnet sviktar och hon går till doktorn.
Provtagningar visar på att det är Alzheimer. Maken John har svårt att ta till
sig detta men för barnen går det bättre trots att det är mycket ärftligt.

I boken får vi följa Alice och hennes närmaste i två år. Det gör ont och man känner hennes smärta då hon själv märker att hon gör tokiga saker. Hon har till och med garderat sig och skrivit ett nödbrev till sig själv om hon inte kan vara på fem enkla frågor.
Boken känns äkta och trots att Alice medicineras med ny bromsmedicin, i 15 månader, förbättras inget och medicinen visar sig vara verkningslös, så kan
det vara…så grym kan Alzheimer vara och så orättvis. Det står på boken att den
är ”thrillerspännande” men det kan jag inte hålla med om då det rätt tidigt
visar åt vilket håll det lutar. Alzheimer är skurken i dramat.

3:a / Maria E

Min förlorade oskuld av Emma Mc Laughlin & Nicola Kraus, Bra Böcker, 2008

Dåtid: Katie börjar en ny skola i år 6 och konfronteras där med tuffa tjejgänget men träffar också den tjej som kommer att bli hennes bästis. Tidigt måste hon berätta vem hon är kär i på skolan och hon pekar ut en helt ointressant kille som ingen är kär i. Just därför, säger Katie.

Nutid: Kate är 30 år och väcks mitt i natten av att telefonen ringer ”Han är här”. Några timmar senare är hon också där. Men inget är enkelt så här 13 år efter att han stack.

Vi får i vart annat kapitel följa Kate genom skolåren och förälskelsen i den som skulle bli en superstjärna, kärleken, vänskapen med Laura, sveken och väntan. Och nutiden 13 år senare då hon tänker ställa honom till svars och reda ut saker och ting och kanske få ett avslut. Men då de tillslut träffas blir inget som det var tänkt. Dessutom håller föräldrarna på att skapa ett nytt liv och skall flytta och är lagom nöjda över att hon vill ta kontakt med ”den där” som hängt ut både Kate och föräldrarna i sina sånger.

Lättsam bok att läsa i hängmattan och det är tack vare att skolåren går snabbt men snyggt sammanfattade i ett kapitel per skolår. Känslan i dessa är betydligt bättre är ”nutids” kapitlen som blir lite röriga då allt skall redas ut i höger och vänstervarv.

Tidigare bok av författarna är : En Nannys Dagbok

3:a varken mer eller mindre / Maria E

Messerschmittsakademien av Hans Olov Ohlson, Black Island Books, 2009

Jag får en skön känsla i kroppen, nästan lite pirrigt, då jag läser Ohlsons bok. Fan, jag skulle kanske också …men näe, jag är nog inte riktigt lika besviken än.

Vad gör man när man är besviken på hur jobbet utvecklats, hur usel chefen är och man inte ser någon mening i det man gör. Då måste man ta ställning till sin framtid och det gör Egon Stricke en dag. Han säger upp sig på ett lite oortodoxt sätt och börjar göra det han själv vill. Arbeta med böcker. Han börjar med en annons ” Jag sorterar dina böcker” och som betalning tar han 5% av bokbeståndet. Till slut har han över 5000 titlar och startar ett antikvariat, va? Det är något jag skulle vilja också. Parallellt med detta blir han kär i en äldre kvinna, som skulle kunna vara hans mor och startar med hjälp av intresserade kunder denna Messerschmittsakademi, med stadgar och allt. Där får man mästra utan att alltid ha torrt på fötterna. Diskussionerna i akademien är
höga och låga men alltid intressanta.

Det var först på sid 141 som jag får veta vad huvudpersonen heter och det stör mig lite men det vägs upp av alla andra fyndigheter i boken. Ex jämförelsen med USA- presidenterna Lincoln och Kennedy, talet Fi eller alla särskrivningar som blir tokiga. Jag tror också att Ohlson fått med citat av alla nobelpristagare i litteratur fram till och med 2008.

Jag tycker om Egon och hans sätt att tänka, önskar att jag vore som han många gånger. ”Antalet kapitel blev en påminnelse om vikten av att i alla sammanhang ta ställning” är ett citat som märks genom hela boken och mycket tänkvärt. Tar man ställning eller låter man mycket bero, bara för att man inte ids?

Stark 3:a / Maria E

Hoppet av Moni Nilsson, Natur &Kultur, 2007

Titeln syftar både på hopp man gör och hopp man har. Azad, som är 12 år, lever i Kurdistan med kriget runt hörnet, men det är hans liv. Han har en storebror, Tigris, och föräldrarna. Där finns grannpojken Hussein, som ständigt mobbar,  hans söta lillasystern Såma och deras föräldrar, men han kan klara av allt detta för han kan ”flyga”(hoppa). Azad har sett på TV, OS, Kajsa Bergqvist flyga över ribban i höjdhopp och blir förälskad i henne och sporten redan vid 6 års ålder. Tigris hjälpte Azad att släpa lådan med täcken och kuddar ut på ängen där de tränar då bomberna börjar falla. Pojkarna tar skydd i lådan och är en hårsmån från döden. Det var Tigris fel…och han slutar prata.

Pappan är författare och har gett ut böcker i Tyskland med sin brors hjälp och snaran krig honom krymper och när grannfamiljen får hjälp att bli smugglade till ”Kajsaland” tvingar föräldrarna Azad och Tigris att följa med dem för att sedan tas emot av farbrodern i Berlin- allt hopp finns med barnen. Grannen lovar hjälpa pojkarna att resa vidare till Berlin men väl på Arlanda har läget förändrats. Azad fick lämna bort sin mobil, saknar pengar och inser att de är lurade när grannfamiljen går iväg åt annat håll. I ren desperation skriker Azad ”pappa”, och de får följa med grannen och bli ”deras barn”. Det var Azads fel…och de hatas av ”nya familjen” för det.

SFI, ny ”värld” och väntan på uppehållstillstånd; här gäller det att fixa språket, tänker Azad, för ingen kommer att hjälpa oss till Tyskland, det måste vi fixa själv. Azad hatar sina föräldrar för detta beslut att skicka iväg dem att allt är som det är och de är i fel land. Det är föräldrarnas fel…

Medan Tigris är stum och lider i det tysta söker Azad vänner och kontakter. Inte lätt då man är där illegalt och grannen sa att han vara 9 år och inte 12, pappa är inte hans pappa osv. Lögnerna gör att Azad upplevs opålitlig då han säger olika saker. Att gå i trean i stället för sexan är inget kul. Men Azad lyckas fixa vänner med förälder som tror både på honom och på det hopp han skall göra, för Sverige.

Boken är relativt lätt att läsa, inget krångel, och de partier då killarna Azad, Marcus och Anton sitter och pratar känns verkliga. Många gör fel i denna bok och skulden ligger tung på unga axlar då man inte egentligen vet varför det var fel.  Det fina med boken är att Azad, han ger inte upp, han tappar aldrig hoppet. Marcus och Anton är små hjältar i vardagen, som gör skillnad.

Rekommenderad från 10 år.

3:a / Maria E