Ristaren

Ristaren av Bo R Holmberg, Rabén & Sjögren, 2008

Tredje (och sista) boken om privatdeckaren Robert Parkman. Skuggaren och Rånaren heter de tidigare. När jag läste denna bok undrade jag snabbt hur gammal författaren är…han kan inte vara ung. Jag googlade, och helt rätt
gissat, han var född 1945. Språket i boken retar mig lite, när en ”gamling” försöker skriva ungdomligt, blir det lite fånigt. Robert Parkman bor i ett mindre
samhälle i mitten av Sverige med sin mamma. Parkman får något lillgammalt över sig och det kan i och för sig vara gulligt, men inte om man är 15-16 år.
Nördvarning.

Trots detta är boken lite roande. Parkman ”jobbar” som spanare och hjälper polisen med småjobb. Nu är de Ristaren som är i focus. Han ristar kors på bilar i olika ordning och helt utan anledning, tycks det. Parallellt med detta söker Parkman en försvunnen pappa på uppdrag av Stefan. Utöver detta är han förälskad i Debbie och det är sommar med sol och bad. Vad mer kan man säga.

Jag undrar hur många ungdomar som satt i juryn då några av de prestigefyllda utmärkelserna röstades fram. Jag har en uppfattning att det är äldre som kan tycka denna bok är bra, ex. före detta Biggles läsare.

Nåväl boken får en 2:a, jag läste ut den men lite tunt är nog persongalleriet och lite för tunna är personbeskrivningarna. ”Ludde” är den enda som träder fram lite över alla andra. Kanske hade det underlättat om man läst de tidigare böckerna                        / Maria E