Diabolic

Diabolic av S. J. Kincaid, B Wahlström, 2017

På framsidan står det: ”Game of Thrones möter Hungerspelen” men det är inte alls så, tycker jag. Jag skulle säga Ful och Snygg möter Darth Vader i rymden. Sidonia är dotter till en senator i en framtid som, liksom i Star Wars, består av olika planeter och platser. Istället för vakthundar så har man med DNA-manipulation avlat fram diaboler, människoliknande varelser, som bara skyddar sin ägare. Diabolen Nemesis fick sin koppling i anknytningsprocessen och sedan är det Sidonia som är den ende i hela universum som hon kommer att älska. Tiden går och oenigheterna ökar och den härskande Kejsaren befaller att alla diboler skall dödas och senatorernas arvtagare bjuds in till palatset för fest. Sidonias mamma anar oråd…

Hela storyn är berättad ur Nemesis synvinkel och vi får ta del i hennes frustration av att inte vara människa och av att vara(försöka vara) människa. Sidonia lär henne medvetet och omedvetet att fatta egna beslut och välja själv. Diabolen Nemesis skonas i hemlighet och humaniseras till att likna Sidonia för att ta hennes plats på Kejsarens fest. En process av att lära sig att inte använda sina styrkor påbörjas och sedan skickas hon iväg. Via ett Skypeliknande nätverk kan man logga in och träffa folk som har sin egen avatar på plats. Där träffar hon för första gången Kejsarens tronarvinge, den galne Tyrus. Kejsaren låter anordna hundslagsmål och Nemesis luras att köpa en hund som skall tävla men inser strax att hunden kommer att slaktas…vad skulle Sidonia göra? Agera!

Kejsarens diaboler, däremot, är vid liv och Nemesis inser att hon måste hålla låg profil i deras närhet, att hon själv är diabol räddar hennes liv (Sidonias liv) flera gånger och hon får en allierad i Neveni.

Alla mänskliga egenskaper tränger sig sakta in i Nemesis, ju mer hon försöker vara Sidonia, och det både roar och oroar henne, och galningen Tyrus gör henne frustrerad och förbannad och förälskad…

En bra bok, science-fiction och inte så mycket fantasy. Kanske nog så våldsam, den riktar sig till unga vuxna men berättelsen går inte att förutsäga, i sin helhet, utom att man tidigt förstår att Tyrus och Nemesis skall på något sätt bli ihop, för att rädda mänskligheten. Tyrus är som kejsaren Claudius, som spelade lite dum och låghalt och Nemesis är som prinsessan Leia och nu gäller det att få de olika senatorerna med sina anhang att lita på varandra.

Rekommenderas från 16 år

Klar 4:a, för att jag inte kunde lista ut allt och att här har även kvinnor makt. // Maria E