Kategoriarkiv: Okategoriserade

Stad av skuggor av Cassandra Clare, Bonnier Carlsen, 2013
Detta är första delen i The mortal instruments och för mig den sista.
På baksidan står: ”serien är en sagovärld som jag skulle vilja leva i. Vacker.” Jag kan inte hålla med om detta och kanske är det en slump att jag alldeles nyss läst Mörk ängel med ungefär samma tema- Flicka som tecknar och med djävulsfar, änglar, demoner och portaler. Stad av skuggor innehåller dessutom varulvar och vampyrer och vanliga människor, modäner.
Clary upptäcker att hon ser det som inte Simon ser och i samma veva blir mamman bortförd och en demon håller på att ta ihjäl henne.

Allt är bara för mycket och inte ett dugg vackert. Inte ens språket i boken håller i längden, den känns snabbskriven och jag kan lätt se filmen då jag läser boken. Skall tydligen filmatiserats 2013. Nä, tänker inte se den. Kanske 15-18-åringar gillar denna och då bara om det är snygga skådisar…

Svag 2:a…jag läste ju ut den 🙂

Mörk ängel gav mig en skönare läsupplevelse.

Min vän Boris– av Mats Wänblad och Pelle Forshed, Rabén&Sjögren, 2011
Drakens feta katt av Dav Pilkey, B Wahlströms, 2008

Lättläst med familjen Monstersson; om Ebba som har en udda kompis, ja, hela hans familj är lite underlig, men trevliga. Boken är fylld med roliga teckningar och korta meningar och lämpar sig väl för nybörjarläsaren.
En annan bok för nybörjarläsaren är Läsegrodan seriens bok om Draken, detta är tredje boken om draken som tar hand om en katt. Inte alltid så enkelt att ta hand om en katt.
3:or // Maria E

EXTRA GARN av Mac Barnett, Andina förlag, 2012, Illustrerad av Jon Klassen. Boken har vunnit Boston Globe-Horn book award för bästa bilderbok.

En fantastisk fin bilderbok om konsten att ge, bara för att man vill och kan. Annabell, som bor i en svart/grå/vit stad, hittar en ask med ett färgglatt garn och stickar en tröja till sig själv och hunden. Garnet tar inte slut och när Nils pekar finger och tycker de ser löjliga ut stickar Annabell en tröja åt Nils och hans hund…för visst är han avundsjuk, det är så det börjar.
Hela stan blir gladare och färggladare och Annabell stickar vidare.

En dag kommer en ärkehertig som inte vill ha något stickat utan vill köpa asken till sig själv. NEJ! Säger Annabell. Då skickar hertigen några tjuvar…

Illustrationerna är fina och självklara och som högläsning kan boken ge många uppslag till olika diskussioner
Klar 3:a // Maria E

Klingsor av Torgny Lindgren, Norstedts, 2014
Min senaste kontakt med Lindgren var boken Minnen…ingen kul läsning, så det var med viss tvekan jag tog mig an Klingsor. Här har vi, igen, det annorlunda barnet, som pojken i Dorés Bibel som utan bokstäver tar sig an den tjocka bibelboken och sedan säger den vidare. Han som ser skönheten och livet i döda ting och som dessutom verkar kunna återge detta med färger. Konstkurser på distans skapar en vänskap med Fanny som sedan blir Klingsors fru och de målar tillsammans fast på olika sätt och man kan förstå att det är Fanny som är den som lever och Klingsor är den som målar. Det stör mig lite att jag inte får reda på vad han heter i förnamn och jag minns inte om jag fick det i Dorés Bibel heller?

Nå, jag kan återigen höra Lindgrens röst då jag läser och det känns bra men jag förstår inte varför man inte kan säga att det är pölsa man äter utan beskriver det på detta sätt: ”Man tar kött som inte kan användas till något annat, gärna mellangärde eller bukfläsk med spenar eller skallen från en utlevad ko. Det får koka så länge att det faller sönder. I kokspadet skall finnas lök och kryddpeppar och ett lagerblad, gärna en benad ansjovis. Mot slutet av koktiden fogas därtill ett stycke lever och gärna en kalvnjure.” Mosa allt ” Den således sönderdelade och formlösa massan kryddas slutligen med rå, hackad lök och njuts med inkokta rödbetor, potatis och tunnbröd”. För visst är detta pölsa?
Arbetet med att beskriva Klingsors liv och målande visar sig vara allt annat är enkelt och kanske är allt bara påhitt, kanske lämnade han aldrig Västerbotten, eller så gjorde han det fast ingen märkte av honom, ingen mer än Fanny.
3:a blir det // Maria E

Sugrör för två av Eric Sanvoisin och Martin Matje, Alfabeta, 2003
Har man läst ordvampyren blir man lite sugen på den fristående fortsättningen. Odilon har ju fått smak på böcker och han slukar dem en efter en, men nu vill han dela sina bokupplevelser med någon. Pappa vågar han inte berätta för, för böckerna han suger i sig blir ju tomma på bläck och en bokhandlare kan ju inte sälja ”tomma” böcker.
En dag börjar Carmilla i Odilons klass och hon är definitivt inte som alla andra och hon har en annorlunda farbror.
Stor text och fina bilder och fint format. Passar från 9 år.
3:a // Maria E

Vågspel av Ed McBain, Ljudbok 2005, B Wahlströms, uppläsare: Katarina Ewerlöf
En McBain utan Matthew Hope eller 87:e men inte utan polismiljö.Alices man har drunknat i en båtolycka som till och med Alice tycker är underlig. Hans kropp hittas aldrig och nu har över åtta månader gått, pengarna håller på att ta slut, Alice har tagit ett jobb, sorgen finner inget slut och försäkringspengarna kommer inte… Alice är på botten och det kan inte bli värre…jo, det kan det. ”Jag har dina barn, ge mig 250 000$ annars dör barnen och ringer du polisen, dör barnen”. Hemhjälpen hör detta och tycker att hon skall ringa polisen, i alla fall. Under fem dagar lider Alice alla möjliga kval, hon upptäcker sin avlidne makes hemligheter, hon får känna av lantpolisen och FBI interna strider.
McBain väver ihop alla trådar i en stor matta som man så småningom får ett grepp om. Han beskriver på ett skönt sätt polisens arbete och beskriver alla kvinnornas yppiga kroppsdelar och hur de är klädda, lite off, kan jag tycka. Ewerlöv läser alldeles lysande och nyanserat utan att värdera. Spännande och bra bok, där man som läsare ganska tidigt har en aning om vart maken är…för död är han inte.
3:a // Maria E

Shantaram av Gregory David Roberts, Brombergs, 2007, på originalspråk 2003.
Hade inte en god vän rekommenderat denna bok hade den blivit oläst av mig då jag tycker att 940 sidor kan vara lite för mycket. MEN inte i detta fall, de många sidorna gick fort att läsa och jag förundrades ständigt av att Mr Lindsay, som är hans namn i det falska pass han kommer till Indien med, inte ger upp, bryter ihop, skiter i allt och åker hem. Men det gör han inte. Han älskar Indien och Bombay, eller snarare människorna han möter där, de vinner hans hjärta. Shantaram är det namn ha fick då han följde med sin vän Prabaker till hans hemby för att träffa föräldrarna. Shantaram betyder fredens man eller Guds freds man och det är så jag ser på Lin, som han senare kallas, han vill vara fredlig och rättvis och hjälpa människorna så gott han kan. Visst livnär han sig på svartabörsaffärer, knarklangning och svartväxling, men vinsten som han gör använder han till att öppna en ”sjukstuga” i slummen. Han lär sig språket, språken och blir en ”vit” Indier.
Allt utspelar sig under 80-talet och är en mycket utlämnande självbiografi, som han började skriva på i fängelset i Australien. Om allt är självupplevt låter jag vara osagt. Det handlar om heroinmissbruk, fängelse, rymning, slummen i Bombay, fängelse och tortyr där, maffia, filminspelningar, förfalskning, vapensmuggling till mujaheddin i Afghanistan…det tar liksom aldrig slut. En riktig björnkram har han också fått i Indien, av alla ställen.
Boken lättläst och mycket detaljerad, säkert har han ändå utelämnat de allra värsta beskrivningarna, kan bara tänka mig alla lukter som måste varit vidriga under koleraepidemin, överfyllda fängelser och i de Afghanska grottorna, nä, det kan jag nog inte förresten. Kärlek och kvinnor, då? Kärleken till Karla är som en röd tråd genom boken och ofta hans enda hopp och tröst, men den kommer liksom aldrig till skott av olika anledningar. Saknaden av dottern nämns några gånger men inte heller där sker någonting, i boken i alla fall, det kan vara en till sak han utelämnat?
Jättebra bok som får 4:a av mig // Maria E

Mackan vågar av Helena Lund-Isaksson, B Wahlströms, 2013.

Detta är andra boken om Mackan som egentligen heter Markus. Mackan älskar fotboll och hans lag har efter många förluster vunnit en match och allt känns toppen. När tränaren berättar att de skall få en ny kille i laget blir Ante underlig och hotfull- ”han skall få ett fint mottagande…” och du håller tyst, säger han till Mackan som inte tycker det känns bra. Senare ser han att Ante tar idolkort från en yngre kille och då bara måste han berätta om allt. Först för kompisarna och sedan för mamma.

Jag tycker boken är en perfekt bok att läsa i klassen i 4-5-6: an. Det finns många saken att diskutera; Ser inte tränarana nått? Hur kul är det att vara Ante? Lova inte att håla tyst, berätta för någon, var modig!  Det är ok att säga förlåt. Matchreferaten är bra och man förstår precis känslorna. Helena Lund-Isaksson har en närvaro som gör att boken känns självupplevd från ”Det lilla damlaget”.

Klar 3:a // Maria E

Ville och monstergäddan av Martin Jonols, Berghs förlag, 2011

Mamman har en ny kille och är på resa utomlands med honom, brorsan skall sommarjobba och resa med polarna och till råga på allt har pappan träffat en ny…och hos henne skall de vara hela sommaren. Katastrof, tänker Ville. Anjas dotter heter Linnea och är precis lika ointresserad av att vara med Ville som att göra något. Väl ”på landet” finns Conny och hans son Werner som är tyst som en mus. Katastrof, tänker Ville igen. Alla vuxna gör allt för att barnen skall trivas så det blir helt pinsamt av allt. Till slut skickas barnen (15-16 år) iväg för att göra något själv och då ”vaknar” Werner och tar för sig Linnea verkar mörkrädd och kryper närmare Ville och plötsligt är allt inte katastrof längre. Till och med fiska blir kul då Linnea är med.
Jag vet inte om barn/unga, tycker om att läsa denna stil/typ av text? Jag har svårt för det i skrift, att höra det som talbok är säkert helt ok men det var svårt att läsa. Jag är återigen tveksam till äldre män (54 år)som försöker skriva ungdomligt, det låter helt fel i mina öron. Storyn i sig är helt okej och påvisar det svåra med att umgås IRL.
Rekommenderas från 13 år
3:a // Maria E

Camilla och lögnen av Karin Wahlberg, B Wahlströms, 2009

Vad gör man om man märker att ens bror är en tjuv? Camilla som är 11 år, lever med sin bror, sin pappa, hans nya kvinna och deras gemensamma dotter, Sophie. Mamman är död. Maj-Britt, eller Arg-Britt som barnen kallar styvmamman, kommer inte så bra överens. Arg-Britt vill ha pappan mer för sig själv och dottern och inte att han skall dela tiden med bara hans barn. Arg-Britt beter sig på olika sätt då pappan är med eller ej och det har Camilla svårt att förstå.

Med detta i baktanken missar hon att hon lovat passa Sophie en eftermiddag och då bryter allt lös. Men hur skall hon hjälpa Micke? Jo, genom att ge tillbaka sakerna…men det går inte riktigt som Camilla tänkt sig. Blått är sanningens färg.
Jag gillade stilen i denna bok. Det är Camillas tankar och henne man upplever då man läser, hennes tolkning till varför Micke gör som han gör. Där saknar jag lite Mickes syn på sitt liv. Pappan är den mest tama pappa jag träffat på bland ungdomsböcker och i denna bok fyller han ingen funktion alls, tycker jag. Lite Askungen och styvmodern och där Birgitta visar sig vara den goda fen.
Rekommenderas från 10 år
Klar 3:a // Maria E