Vikten av vatten

Vikten av vatten av Torbjörn Nilsson, Visto förlag, 2015

Det handlar om livet efter Industrialismen (ca 1750-1980), Ego-åldern (1980-2020) och Transitionsåldern (2020-officiellt 2100). Vardagslivet i de stabila Moderna tiderna (från 2100) visade sig inte vara så eländiga som man tidigare hade fruktat. Ja, detta är en framtidsskildring som inte är dystopisk och destruktiv utan faktiskt innehar en hel mängd frid. Men mycket är annorlunda, de fossila bränslena är avvecklade och mycket drivs nu på dimetyleter och solenergi. Inget sker av en slump så när Casper en nyårsnatt träffas av en nyårsraket och nästan stryker med finns det en anledning. Tror han. Kunigunda som var sjuksköterska den natten räddar hans liv och ger honom en lapp var han kan hitta henne och när. Historieprofessorn Pascal ligger på samma sjuksal efter en hjärtattack sedan ha fick reda på att historiska avdelningen skulle läggas ner och alla böcker brännas.

Pascal bestämmer sig för ett nytt jobb i England och tar med Casper dit för att träffa Kunigunda. En resa få människor hade gjort på den tiden. Men kortet med alla pengar som Pascal fått i förskott visar sig vara spärrat så resan genom Europa blir allt annat är enkel och inte bara i Europa heller. Nilsson beskriver en värld där mycket förändrats men också mycket är sig likt. I stora drag har man både gått framåt och bakåt i tiden från nu. Alla resor tar tid då inget flyg finns, pirater och tjuvar finns kvar, ärliga och snälla människor finns kvar, översittarchefer finns kvar, pengar som betalmedel finns kvar, att ta vatten för givet finns inte kvar, komplicerade procedurer finns vid inpassering till nytt land. Irisscanning för id-koll är norm.

Alla har också en smartboard (ett slags dator som man samtalar med) och för att resa i lyx finns det luftskepp och just denna resa med Kunigunda går till Grönland och norra ishavet och Carper fångar en isbjörn. Och pirater kommer.

Hela boken är en osannolik berättelse om tillfälligheter och slump som faktiskt slutar lyckligt, det är inte partypooper att släppa det för det förstår man ganska direkt hur det skall gå. Det är intressant att ta del av Nilssons framtidstro och jag väljer att tro mer på detta är de dystopiska skildringar jag läst.

4:a // Maria E