De hemlösas stad

De hemlösas stad av Annika Luther, Söderströms, 2011

Helsingfors 2035 och de stormar och monstervågor som svept in över sydkusten gör att staden delvis är under vatten. De överlevande evakuerades norröver, till Jyväskylä, och då var Lilja nyfödd. 15- åriga Lilja, vet inte mer än det, hon lever ett skyddat och övervakat liv fyllt av rutiner och regler. Lilja vet att faster Sassa bor kvar där, i Helsingfors, hon vägrade att flytta då evakueringen skedde. Trots föräldrarnas motvilja att försöka leta upp henne vill Lilja veta mer om Helsingfors och livet där. Ett gammalt foto gör henne uppmärksam på vem som egentligen är hennes mamma och hon rymmer söderut.

Väl framme i Halsingih blir hon nästan förskräck av hur mycket folk som lever där. Världens hav har stigit med 10 meter och många länder är helt under vatten. I stan har många som tvingats lämna sina gamla länder bildat nya kolonier och nya stadsdelar. Lilja får bo hos en Indisk familj som lever gott på att göra alja, en sorts olja på alger. Lokalbefolkningen (de som valde att stanna) är fulla och luktar piss. Nu skall hon hitta Sassa och får förklaringar.

En bok med en allvetande berättare är inte ofta man läser och det tog ett tag att komma in i boken. En dyster, men inte alltför otrolig framtid. I Jyväskylä får man intrycket av att allt är kontrollerat och instängt och att man verkligen är rädd om det man har. I Helsingfors är det mera klanbildningar och man försöker överleva på byteshandel av varor och tjänster. Boken var bitvis seg och hade kunnat kortas med 50 sidor men vissa händelser är tänkvärda så som miljögifter som inte borde ätas men som nu det odlas musslor på. Fiskar flyttar in i husen råttorna hittar nya ställen att bo på då nästan allt är under vatten. Varför Sassa stannade är lätt att förstå då man ser helheten men varför alla ”lokals” spritar är svårare att förstå.

2:a för att telefon/mail snacket är för segt.

// Maria E