Hobbybibliotekarien

Giraffens hals- En bildningsroman av Judith Schalansky, Pequod press, 2013
Ja, vad skall jag säga om denna bok? Den luktar illa! Hur kan man ha textil om boken??

Innehållet då, jo, den var ganska annorlunda. En Bildningsroman och kanske skulle man lära sig biologi. På varje udda sida finns ett ”biologiord” som ger en vink åt sidans ämne. Läraren Inge Lohmark har jobbat länge och hon vet vad biologi är- det är ALLT. Allt är biologi och ”människan är bara en flyktig proteinbaserad företeelse. Ett för all del mycket häpnadsväckande djur, som för en kort tid lagt denna planet under sig”. Elevforskande och annat svammel i den nya pedagogiken är inget för Inge. Katederundervisning, jajjamen! Hur skall barnen annars lära sig, vem skall lära dem om inte jag, tänker Inge? Nu skall skolan stängas på grund av för litet elevunderlag och vad skall då hända? Erika heter en elev som Inge inte riktigt blir klok på och det rubbar hennes cirklar rejält. Hon har normalt god koll på eleverna och ”känner” dem, men inte riktigt med Erika. Inges egen dotter är sedan länge utflyttad till Amerika och väntas inte hem, kanske kan man ta en elev?
Inges tankar blandas med övriga lärares snack och jag får intrycket av att hon inte säger så mycket och att hon är ganska själv i sin syn på lärandets konst och kanske är det inte alltid den naturliga urvalet som kommer längst i anpassning utan de som faktiskt medvetet lyssnar och väljer, en typ av anpassning, det med.
Hade inte boken luktat så jä-la illa hade jag gillat den bättre.
3:a // Maria E

Glupahungern av Andrea Lundgren, Natur & Kultur, 2014
Det står släktkrönika på baksidan och jag tänkte att det kan hon väl inte hinna med på knappa 230 sidor, släktkrönikor skall väl vara på minst 1000 sidor, eller? Jag beundrar Lundgren, för hon gör det och hon gör det bra. Kanske är det de osagda orden som fyller ut sidorna för det är inget som saknas. I stil med Torgny Lindgren, då han var som bäst på 80-talet, berättar Lundgren om Ingrid, hennes familj, grannen, som inte bor så nära. Det är Ingrid, som är tredje barnet av fyra, som är lite eljest. Hon får följa med sin pappa i skogen, ja, överallt och man förstår att hon förstår trots att inte mycket blir sagt. Pappan dör lite oförklarligt och Ingrid fortsätter att själv gå ut i skogen. Hemma planterar hon växter och särskilt vårdar hon det frö hon fick av grannen, Sup-Linus, samma dag som pappan dog. Storebror Edvin undrar vad hon gör i skogen och följer efter. Han blir rädd då han ser att Sup-Linus står och tittar på Ingrid. Och som brukligt ger han Ingrid skulden och slår nästan ihjäl henne för att hindra henne från att gå till skogs.
Ingrid växer upp, tar studenten, träffar en kille, öppnar växthus, får en flicka Baba, som också visar sig vara lite eljest. Baba flyttar så småningom till Stockholm för att studera filosofi och träffar där en kille, blir med barn och lämnar barn och man och drar.
Alla ”konflikt- uppbrott- vändpunkt-återkomst” finns där och Andrea Lundgren knyter ihop alla trådar på ett fantastiskt sätt. Vad är det vi letar efter, som drar i oss, finns inom som en hunger, som gör att vi inte kan leva i nuet? Ingrids storebror Adrian är den som hjälper dem att knyta ihop säcken. Sanndrömmare eller ej, så gör han ett gott jobb.
Jag läste förra boken I tunga vintrars mage och gillade den mycket. Precis som i Glupahungern beskrivs barnens iakttagelser och varande på ett underbart sätt. Är detta en fantasy eller en dröm eller både och. Och jag gillar bondskan som talas i boken, det är som att läsa fonetisk skrift och gör jag det högt förstår jag. Och tågstation…det säjer jag också, inte järnvägsstation.
4 eller 5? Jag kanske får läsa boken en gång till innan jag bestämmer mig. Men att hon skriver bättre än Alice Munro är solklart. Så ett Nobelpris i framtiden vore kul… Bodensare är hon också ( från Vittjärv)
// Maria E

Egna spår av Emma Vall, Alfabetapocket, 2004
Är det militanta veganer som släpper ut minkar i skärgården? Svala, som hänger på Kafé Kafka med sina veganvänner, överhör ett samtal som får henne att tro något annat. Svala åker ut till minkfarmen för att undersöka, lite a´la Kitty. Det blir ganska spännande. Svalas mamma har flyttat tillbaka till Island och pappan kör långtradare, så för tillfället bor hon och storebrorsan själv och det är inte så himla lätt.
En bra och kort deckar-bok med aktuellt innehåll. Rekommenderas från 13 år.
3:a // Maria E

Stad av skuggor av Cassandra Clare, Bonnier Carlsen, 2013
Detta är första delen i The mortal instruments och för mig den sista.
På baksidan står: ”serien är en sagovärld som jag skulle vilja leva i. Vacker.” Jag kan inte hålla med om detta och kanske är det en slump att jag alldeles nyss läst Mörk ängel med ungefär samma tema- Flicka som tecknar och med djävulsfar, änglar, demoner och portaler. Stad av skuggor innehåller dessutom varulvar och vampyrer och vanliga människor, modäner.
Clary upptäcker att hon ser det som inte Simon ser och i samma veva blir mamman bortförd och en demon håller på att ta ihjäl henne.

Allt är bara för mycket och inte ett dugg vackert. Inte ens språket i boken håller i längden, den känns snabbskriven och jag kan lätt se filmen då jag läser boken. Skall tydligen filmatiserats 2013. Nä, tänker inte se den. Kanske 15-18-åringar gillar denna och då bara om det är snygga skådisar…

Svag 2:a…jag läste ju ut den 🙂

Mörk ängel gav mig en skönare läsupplevelse.

Min vän Boris– av Mats Wänblad och Pelle Forshed, Rabén&Sjögren, 2011
Drakens feta katt av Dav Pilkey, B Wahlströms, 2008

Lättläst med familjen Monstersson; om Ebba som har en udda kompis, ja, hela hans familj är lite underlig, men trevliga. Boken är fylld med roliga teckningar och korta meningar och lämpar sig väl för nybörjarläsaren.
En annan bok för nybörjarläsaren är Läsegrodan seriens bok om Draken, detta är tredje boken om draken som tar hand om en katt. Inte alltid så enkelt att ta hand om en katt.
3:or // Maria E

EXTRA GARN av Mac Barnett, Andina förlag, 2012, Illustrerad av Jon Klassen. Boken har vunnit Boston Globe-Horn book award för bästa bilderbok.

En fantastisk fin bilderbok om konsten att ge, bara för att man vill och kan. Annabell, som bor i en svart/grå/vit stad, hittar en ask med ett färgglatt garn och stickar en tröja till sig själv och hunden. Garnet tar inte slut och när Nils pekar finger och tycker de ser löjliga ut stickar Annabell en tröja åt Nils och hans hund…för visst är han avundsjuk, det är så det börjar.
Hela stan blir gladare och färggladare och Annabell stickar vidare.

En dag kommer en ärkehertig som inte vill ha något stickat utan vill köpa asken till sig själv. NEJ! Säger Annabell. Då skickar hertigen några tjuvar…

Illustrationerna är fina och självklara och som högläsning kan boken ge många uppslag till olika diskussioner
Klar 3:a // Maria E

Klingsor av Torgny Lindgren, Norstedts, 2014
Min senaste kontakt med Lindgren var boken Minnen…ingen kul läsning, så det var med viss tvekan jag tog mig an Klingsor. Här har vi, igen, det annorlunda barnet, som pojken i Dorés Bibel som utan bokstäver tar sig an den tjocka bibelboken och sedan säger den vidare. Han som ser skönheten och livet i döda ting och som dessutom verkar kunna återge detta med färger. Konstkurser på distans skapar en vänskap med Fanny som sedan blir Klingsors fru och de målar tillsammans fast på olika sätt och man kan förstå att det är Fanny som är den som lever och Klingsor är den som målar. Det stör mig lite att jag inte får reda på vad han heter i förnamn och jag minns inte om jag fick det i Dorés Bibel heller?

Nå, jag kan återigen höra Lindgrens röst då jag läser och det känns bra men jag förstår inte varför man inte kan säga att det är pölsa man äter utan beskriver det på detta sätt: ”Man tar kött som inte kan användas till något annat, gärna mellangärde eller bukfläsk med spenar eller skallen från en utlevad ko. Det får koka så länge att det faller sönder. I kokspadet skall finnas lök och kryddpeppar och ett lagerblad, gärna en benad ansjovis. Mot slutet av koktiden fogas därtill ett stycke lever och gärna en kalvnjure.” Mosa allt ” Den således sönderdelade och formlösa massan kryddas slutligen med rå, hackad lök och njuts med inkokta rödbetor, potatis och tunnbröd”. För visst är detta pölsa?
Arbetet med att beskriva Klingsors liv och målande visar sig vara allt annat är enkelt och kanske är allt bara påhitt, kanske lämnade han aldrig Västerbotten, eller så gjorde han det fast ingen märkte av honom, ingen mer än Fanny.
3:a blir det // Maria E

Sugrör för två av Eric Sanvoisin och Martin Matje, Alfabeta, 2003
Har man läst ordvampyren blir man lite sugen på den fristående fortsättningen. Odilon har ju fått smak på böcker och han slukar dem en efter en, men nu vill han dela sina bokupplevelser med någon. Pappa vågar han inte berätta för, för böckerna han suger i sig blir ju tomma på bläck och en bokhandlare kan ju inte sälja ”tomma” böcker.
En dag börjar Carmilla i Odilons klass och hon är definitivt inte som alla andra och hon har en annorlunda farbror.
Stor text och fina bilder och fint format. Passar från 9 år.
3:a // Maria E

Vågspel av Ed McBain, Ljudbok 2005, B Wahlströms, uppläsare: Katarina Ewerlöf
En McBain utan Matthew Hope eller 87:e men inte utan polismiljö.Alices man har drunknat i en båtolycka som till och med Alice tycker är underlig. Hans kropp hittas aldrig och nu har över åtta månader gått, pengarna håller på att ta slut, Alice har tagit ett jobb, sorgen finner inget slut och försäkringspengarna kommer inte… Alice är på botten och det kan inte bli värre…jo, det kan det. ”Jag har dina barn, ge mig 250 000$ annars dör barnen och ringer du polisen, dör barnen”. Hemhjälpen hör detta och tycker att hon skall ringa polisen, i alla fall. Under fem dagar lider Alice alla möjliga kval, hon upptäcker sin avlidne makes hemligheter, hon får känna av lantpolisen och FBI interna strider.
McBain väver ihop alla trådar i en stor matta som man så småningom får ett grepp om. Han beskriver på ett skönt sätt polisens arbete och beskriver alla kvinnornas yppiga kroppsdelar och hur de är klädda, lite off, kan jag tycka. Ewerlöv läser alldeles lysande och nyanserat utan att värdera. Spännande och bra bok, där man som läsare ganska tidigt har en aning om vart maken är…för död är han inte.
3:a // Maria E

Shantaram av Gregory David Roberts, Brombergs, 2007, på originalspråk 2003.
Hade inte en god vän rekommenderat denna bok hade den blivit oläst av mig då jag tycker att 940 sidor kan vara lite för mycket. MEN inte i detta fall, de många sidorna gick fort att läsa och jag förundrades ständigt av att Mr Lindsay, som är hans namn i det falska pass han kommer till Indien med, inte ger upp, bryter ihop, skiter i allt och åker hem. Men det gör han inte. Han älskar Indien och Bombay, eller snarare människorna han möter där, de vinner hans hjärta. Shantaram är det namn ha fick då han följde med sin vän Prabaker till hans hemby för att träffa föräldrarna. Shantaram betyder fredens man eller Guds freds man och det är så jag ser på Lin, som han senare kallas, han vill vara fredlig och rättvis och hjälpa människorna så gott han kan. Visst livnär han sig på svartabörsaffärer, knarklangning och svartväxling, men vinsten som han gör använder han till att öppna en ”sjukstuga” i slummen. Han lär sig språket, språken och blir en ”vit” Indier.
Allt utspelar sig under 80-talet och är en mycket utlämnande självbiografi, som han började skriva på i fängelset i Australien. Om allt är självupplevt låter jag vara osagt. Det handlar om heroinmissbruk, fängelse, rymning, slummen i Bombay, fängelse och tortyr där, maffia, filminspelningar, förfalskning, vapensmuggling till mujaheddin i Afghanistan…det tar liksom aldrig slut. En riktig björnkram har han också fått i Indien, av alla ställen.
Boken lättläst och mycket detaljerad, säkert har han ändå utelämnat de allra värsta beskrivningarna, kan bara tänka mig alla lukter som måste varit vidriga under koleraepidemin, överfyllda fängelser och i de Afghanska grottorna, nä, det kan jag nog inte förresten. Kärlek och kvinnor, då? Kärleken till Karla är som en röd tråd genom boken och ofta hans enda hopp och tröst, men den kommer liksom aldrig till skott av olika anledningar. Saknaden av dottern nämns några gånger men inte heller där sker någonting, i boken i alla fall, det kan vara en till sak han utelämnat?
Jättebra bok som får 4:a av mig // Maria E