Giraffens hals- En bildningsroman av Judith Schalansky, Pequod press, 2013
Ja, vad skall jag säga om denna bok? Den luktar illa! Hur kan man ha textil om boken??
Innehållet då, jo, den var ganska annorlunda. En Bildningsroman och kanske skulle man lära sig biologi. På varje udda sida finns ett ”biologiord” som ger en vink åt sidans ämne. Läraren Inge Lohmark har jobbat länge och hon vet vad biologi är- det är ALLT. Allt är biologi och ”människan är bara en flyktig proteinbaserad företeelse. Ett för all del mycket häpnadsväckande djur, som för en kort tid lagt denna planet under sig”. Elevforskande och annat svammel i den nya pedagogiken är inget för Inge. Katederundervisning, jajjamen! Hur skall barnen annars lära sig, vem skall lära dem om inte jag, tänker Inge? Nu skall skolan stängas på grund av för litet elevunderlag och vad skall då hända? Erika heter en elev som Inge inte riktigt blir klok på och det rubbar hennes cirklar rejält. Hon har normalt god koll på eleverna och ”känner” dem, men inte riktigt med Erika. Inges egen dotter är sedan länge utflyttad till Amerika och väntas inte hem, kanske kan man ta en elev?
Inges tankar blandas med övriga lärares snack och jag får intrycket av att hon inte säger så mycket och att hon är ganska själv i sin syn på lärandets konst och kanske är det inte alltid den naturliga urvalet som kommer längst i anpassning utan de som faktiskt medvetet lyssnar och väljer, en typ av anpassning, det med.
Hade inte boken luktat så jä-la illa hade jag gillat den bättre.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 