Nödrop av Grete Bøe, Modernista, 2021
Tänkte först en Kopia av Bergmans Kodnamn Aurora, Kvinnlig pilot och Arktis…nä, inte riktigt men nära nog för att vara lite irriterande.
På baksidan läser jag:
När relationen mellan Ryssland och Nato nått sin absoluta fryspunkt genomför Nato sin största övning någonsin i Finnmark. Ett F-16-plan med Nato-piloterna Ylva Nordahl och John Evans ombord hamnar i en konfrontation med ett ryskt flygplan och blir nedskjutet.
Incidenten utlöser en storpolitisk kris, där både Ryssland och Nato tolkar händelsen som ett angrepp. Det enda som kan förhindra en fullskalig konflikt är att Ylva och John lyckas ta sig tillbaka till Norge för att avslöja vad som egentligen hände.
Det blir en kamp mot tiden där både Rysslands president, Natos generalsekreterare och militärindustrin vässar knivarna. Jagad över den ogästvänliga arktiska tundran inser Ylva att vare sig medpiloten, John Evans, eller de andra människor hon förlitat sig på är vad de utgett sig för att vara.
Här får vi följa med alla, nästan, inklusive den ryske piloten som ”sköt ner” F-16 planet och nu betraktas som hjälte, men samvetskvalen gnager där hemma hos hustru och son. Gör han det rätta, då han mörkar vad som egentligen hände? Allt skall vara förnekelsebart…
Jorå, den är spännande och bra men något skaver. Persongalleriet, Ylva Nordahl är den man får känna bäst, men det räcker inte. De onda, beskrivs som människor, snudd på goda. De goda har en dold agenda som gör dem onda. Alldeles för mycket stappla runt i snön och kämpa på. Dessutom var boken svår att läsa då sidorna var för tjocka. Exempel:287 sidor i Nödrop motsvarar 360 sidor i Bergmans bok.
3:a, fast svag // Maria E
Hobbybibliotekarien 