Kristallgrottan av Åsa Rosén, Rabén&Sjögren, 2021
Andra delen i Trilogin om Viskornas dal och nu har det gått ett halvt år sedan Iza kröntes till väktarinna och hon är inte helt bekväm med titeln.
Boken Viskornas dal, som hon borde läsa noga blir liggande och besöken hos Paul som skall hjälpa henne översätta blir färre. Annat kommer emellan, skola, killar, körsång. Killar, ja, vad känner hon för Tom och var är Varkjaur vars kristall hänger runt halsen? Men så hittas en bergskristall och en girig gruventreprenör vill provborra i Kaulinpää. Vivra vill träffa Iza men Iza har inte tid och när hon har tid är Vivra borta och hittas svårt sargad och måste ha hjälp.
Men då är boken borta. En sierska (liknande Saida från Boden) beskriver platsen där boken finns och nu skall den tas tillbaka. Enok och Tom hjälper till och mitt i allt detta ber Iza Skrindviskorna om hjälp. Varkjsur måste kunna göra något.
Det blir spännande då provborrningen får avbrytas med anledning av sabotage och fällor gillras men fel person går där i. Iza skäms för att hon inte läst boken ännu och säger inte alltid sanningen. Alldeles i slutet av boken tänker Iza: ”Fan, vad hon hatar att hon aldrig visste” och så är det ofta, antaganden om olika saker gör att missförstånden hopar sig och gör saker värre. Börja prata med varandra…
Denna bok, liksom den första, är spännande. Vad vet man vilken kraft man släpper lös med gammal magi? Här gäller det att bemästra sin egen också och det får Iza prova på. Rosén har ett bra språk men jag undrar verkligen om ungdomar i Tornedalen svär på det sätt som görs i boken? Nå, det spelar mindre roll och jag kan känna likheter till protesterna i Kallak och provborrningarna där. Och nä, jag skall inte jämföra samer med viskor utan bara scenarier, för visst finns likheter.
Bra bok som tyvärr var lite för lång, bra med korta kapitel, lämplig från 10 år
3:a // Maria E
Läs om första boken: Väktarinnan
Hobbybibliotekarien 