Mellan himmel och här av Cassandra Brunstedt, Printz publishing, 2026
Årets feelgod 2025 står det på framsidan och ja, det var fin läsning. Det handlar om Ronja och hennes mamma Majlis. Ronja och Alex skall precis få sitt första barn, efter flera missfall och IVF och en riktigt jobbig tid, där Alex troligen har en 40-årskris och börjar träna för att göra en Ironman. Ronja bär tungt och vill helst av allt föda NU! Mamma Majlis lever själv efter att vårdat sin man in till döden och av kärlek till Ronja har hon bokat tid på en självmordsklinik i Schweiz då hon får diagnosen ALS. Ingen skall behöva genomlida det hon gjort.
Förlossningen går bra och dottern Mai kommer och en dag då Alex står i duschen efter sin träning tar Ronja och kollar varför Kalle S skickat så många SMS. Det visar sig att Kalle är Alex PT och lite mer än så sedan 9 månader. Alex blir utslängd och mamman flyttar ner från Höga Kusten för att hjälpa med Mai, men hur skall hon berätta för Ronja om det beslut hon tagit? Tiden går och ALS gör sig påmind hela tiden med snubbel och tapp av saker, som hela tiden bortförklaras. Majlis har med sin katt ”Gul” och vid en av promenaderna slinker katten in i en bokhandel och Adil kommer fram, en trevlig bekantskap.
Alex försöker hitta olika förklaringar varför detta hänt, och allt är Ronjas fel…på ett eller annat sätt; om hon bara eller om hon inte osv. Skall Mai få en bonusmamma innan hon fyllt ett? Mamma Majlis har en väninna, Sivan, som alltid varit lite utanför ramen, men alltid funnits där för henne, även efter maken Åkes död.
När Ronja hittar ett brev från Schweiz adresserat till mamman, öppnar hon brevet och blir i chock. Som ägare till en hälsoverksamhet måste hon hitta en lösning till Majlis och gör allt i hennes väg som kan bromsa ALS, inklusive ändra alla kostvanor… Kommunikationen mellan dem båda är inte på topp, ingen vill göra den andra ledsen då de båda vill göra gott. Men slutet är bestämt och inte gott.
Jobbigt ämne fast fin läsning som på sidan 120 slutar med att Ronja säger: ”Jag vill skiljas”. Kapitlen är vartannat Majlis och vartannat Ronja och här lär vi känna dem bra. Alex och Ronja på parterapi och irritationen då Ronja inser att Alex har rätt; de skulle ha skilt sig ändå, bara trist det som hände. Men följa med till Schweiz kommer de inte att göra, där går gränsen. Och för mig går gränsen vid att man öppnar någon annans brev, man kollar inte i någons telefon, man läser inte någons dagbok eller ser i telefonen var någon är.
Språket var bra och Brunstedt var en ny bekantskap men hur kallt var det innan ”termometern är uppe i sjutton minus”? Eller var det så att temperaturen var nere i minus 17 grader?
Lite besviken på slutet, det blev lite som i Bröderna Lejonhjärta, en svala och ett sista andetag, då hon visste att de inte skulle lämna henne om hon åkte.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 