Del två i Järvhögatrilogin och tre månader har gått…
Det mesta har återgått till det vanliga i Järvhöga. Men för Julia är inget sig likt. Hon känner att det som lurade bland träden fortfarande finns kvar. Midnattsblot tar vid där Bergtagen slutade och någon eller någonting skall offras.
Markus är inte längre sig själv, tycker Emil och drar sig undan från Julia för om han inte pratar om det kanske det inte är sant, ibland tycker han sig se den ”gamle” Markus och känner kärleken hetta. Polisen Daniel, har inte hört av sig och Julia undrar vad som gick fel. Markus fixar fester men är alltid nykter, skolan går som smort men något är fel, han är kuslig. De måste ha hjälp. Daniel måste komma!
Daniels chef, Helena Erlander har en farmor. Familjen som hade något att göra med försvinnandena tidigare. Modern och bästa kompisen Astrids mormor har något gemensamt och som länge dolts i släkterna. Man kan inte bara ta från skogen man måste ge också och det är vad Markus planerar, hur skall det stoppas?
Julias mamma lider av psykisk ohälsa och nu är det värre än vanligt, Julia vet inte vad hon skall göra, mamman vägrar göra något av det Julia föreslår. Och en natt förändras allt. Julia sover inte över hos Astrid som planerat utan kommer hem sent och tror mamman är med nya killen. Då Astrids mamma ringer och berättar om ett SMS hon fått går Julia in till mamman…
Spännande bok med många trådar, psykisk ohälsa, homosexualitet, spritfester, och så denna oro om vad som skall hända, Sten skriver fantastiskt bra och trovärdigt, får de unga att både ta ansvar och vara barn i lagom mängd. Men att våga be om hjälp är stort. I korta kärnfulla kapitel följer vi Julia och Emil i deras strävan mot att förhindra en katastrof.
Bra tempo! 4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 