Det svarta regnet av Stina Nilsson, Bonnier Carlsen, 2020, 190 sidor
Den svarta staden av Stina Nilsson, Bonnier Carlsen, 2021, 290 sidor
Detta är del ett och två i en trilogi om en dystopisk framtid. Oklart vilken framtid men många, nästan alla har dött i någon form av sjukdom. Förloppet är lite likt pesten, men innan man dör blir man aggressiv och i Liv och Fridas värld är pappan svårt sjuk och de får inte gå in till honom. Till slut gör mamman det en sista gång. Vännen Sam och hans familj ger sig av mot havet. – Inte kan de väl lämna allt detta, säger mamman, när Liv vill att de följer med. Sedan blir mamman sjuk och Liv får då börja jaga, först med kniven sedan med geväret och slutligen tar Liv det svåra beslutet när mamman blir galen. Sedan ger de sig av.
Jag tänkte på den döda isbjörnen på ev av öarna kring Svalbard, då jag läste detta. Det var en ung björn som inte hade lärt sig att finns ingen mat måste den simma till en annan ö. Denna björn hade troligen blivit för svag för att simma vidare och svultit ihjäl. Men när går man? Liv och Frida går då allt är slut, när inget kan bli sämre. För allt är dåligt, vädret, maten, vattnet, naturen, allt är täckt av svart sörja som verkar vara farligt.
Del två fortsätter där del ett slutar. Det blir lite likt Sofia Nordins böcker En sekund i taget. Liv och Frida kämpar på med Monster, en hund de fått med sig. Parallellt följer vi Jeri och Hanis som bott länge i en bunker med alla bekvämligheter tills den gick sönder. Självklart möts dessa och mötet blir lite kaosartat. Liv och Frida som levt i skogen vet om det livet, Jeri och Hanis har en tro om att allt i staden är bra och det är dit de skall. Trollet får de också på halsen, därför behövdes nog 100 sidor till
Jag gillade verkligen detta. Nilsson har hållit det hela på en bra nivå och man märker att barnen inte varit på ett tivoli eller ens vet vad det är för något. Bilden som målas upp liknar de bilder som visas från Tjernobyls nöjespark. Tåg och räls verkar också vara okänt för Liv och Frida. Så kanske är det 20 år sedan katastrofen? Dialogen är rapp och trovärdig och jag känner hur både Jeri och Liv håller på att explodera av den andres kunskaper, inbillade och sanna. Kapitlen är lagom långa och sidorna satta på ett smakfullt sätt. Jag kommer att läsa del tre som troligen kommer i år.
Två mycket bra och spännande böcker som kan läsas från 10 år tycker jag.
Klara 4:or // Maria E
Hobbybibliotekarien 