Vargasommar

Vargasommar av Hans Rosenfeldt, Norstedts, 2020

Först är det lite irriterande, redan på första sidan, innan en boken börjat, när jag läser om vargen och dess tankar…hmmm. Några sidor senare vakna staden, som hon alltid gör, alltid gjort…hmmm, jo, det är Haparanda som vaknar och jag är skeptisk. Jag fortsätter läsa och det är många olika trådar som skall sys i hop i denna nyvakna stad, lite för många, enligt mig. Men vi får följa polisen Hannan och hennes jakt på brottslingar som de inte riktigt kan få grepp på, ryska, finska, svenska? Men en förgiftad varg har hittats med resterna av en människa i sig, en person är påkörd och i hans bil finns mycket pengar och droger och dessa är det någon som saknar och någon som letar efter. Vanliga människor börjar bete sig annorlunda då de kan bli rika, bara ingen vet det…och många dåliga beslut tas. Hannahs förhållande med Thomas knakar och affären med Gordon är inte heller bra och vallningarna skall vi bara inte tala om. Det dör folk som flugor runt Haparanda och förstärkning skickas efter, men fortfarande vet man inte vad man letar efter.

Jo detta är början på en trilogi och det märks, tyvärr. Jag får en känsla av att Rosenfeldt bara vill introducera oss till Haparanda som är bra beskrivet, men som skulle kunna vara vilken håla som helst, egentligen. Gränsen mot Finland är ovidkommande ännu så länge och många av de lösa trådarna får ett abrupt slut, typ ond bråd död, medans andra lämnas öppna. Rosenfeldt beskriver målande omgivning och personer så jag kan med säkerhet säga att han varit på plats och tittat sig runt och det är bra, men hur skall detta fortsätta frågar jag mig, vad finns mer att gå på…eller vad har jag missat?

3:a, för denna första bok