Ett hov av dimma och vrede av Sarah J. Maas, Modernista, 2018
I första delen om Feyre, tvingas hon till Prythian efter att tagit straffet och skonat sin familj då hon dödat en av Vårhovets män. Hon har tagit sig levande ur Amaranthas våld och gjort en dyrbar förhandling med Natthovets höglord, Rhysand, allt för att fria Tamlin och Vårhovets förbannelse.
I denna del, del två, försöker Fayre leva ett så vanligt liv som möjligt i Vårhovet men Tamlins kärlek(?) kväver henne och då Rhysand hämtar henne till sig, enligt överenskommelsen, upplever hon något som hon inte trodde, kärlek. Rhysand lär henne läsa och visar henne alternativ till det liv hon lever. De rymmer. Tamlin blir vansinnig. Rhys och hans närmaste är Illyrier (typ änglar) och de hjälper Feyre att bemästra alla sina krafter hon fick när alla höglorderna återuppväckte henne. Nu hotas de dödliga och bara Feyre kan stoppa detta och försöka få drottningarna till förhandlingsbordet. I sitt gamla hem och då måste systrarna vidtalas.
Jag kan inte hjälpa att jag gillar denna serie också, fast den påminner lite om Önskemånglarens dotter serien med änglar, portal och ung kvinna. Serien har fler sensuella inslag än Glastronen och jag tror boken klarat sig utan dem, men Feyre är en kärlekstörstande ung kvinna…Precis som i förra delen känner man likheter från Harry Potter, bland annat nagor och slungning. På kort tid har jag stött på ordet gossamer, kom igen översättare, Gossamer?! Spindelvävs tunn eller tunn, nästan genomskinlig spets.
Denna del var lite för lång även om språket är bra och följsamt blir det lite för mycket utsvävningar man klarat sig utan.
Stark 3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 