En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson, Forum, 2018
”En roman om ett brott” står det också på omslaget och boken börjar med: ”Vi var en helt vanlig familj. Vi hade intressanta, välbetalda arbeten, ett stort socialt umgänge och en aktiv fritid med plats för både idrott och kultur.” Intressant, tänker jag och läser vidare. Dottern, Stella, som fyller 19 skall uppvaktas på restaurang och får en Vespa i present. Blir missnöjd då hon hade önskat sig pengar och föräldrarna blir lite störda över dålig uppskattning. Senare på natten kommer Stella hem och deras liv kommer att bli allt annat än vanligt.
Jag läser vidare…Boken varvas med pappans, mammans och dotterns berättelse om vad de upplevt i sin ”vanliga” familj. Vad gör man för sitt barn, ljuger man hur mycket som helst för att skydda det? Jag läser vidare. Familjen som anser sig vara en vanlig familj är långt ifrån vad jag skulle kalla en ”normal” familj. Varningsklockor ringer efter bara några kapitel, men det är svårt att sätta fingret på vad det är. Stackars Stella, ja, för det är nog henne det är mest synd om, tycker jag. Ett mord har begåtts och ett vittne har sett Stella vid platsen då mordet begicks. Pappan ger henne ett alibi och mamman bränner upp blusen. Stella häktas och föräldrarna får inte träffa henne, det blir liten kris hemma…Pappan försöker, i sitt ämbete som präst, hitta mördaren, för det kan ju inte vara Stella. Han blir mer och mer creepy i sina försök att fråga ut folk.
Lättläst spänningsroman som har ett bra och konsekvent språk med ett brottsupplägg som inte är helt självklart. Familjen har nog levt i förnekelse under nitton år om de fortfarande kallar sig vanlig familj. Prästpappa, advokatmamma och idrottsdotter; vad kan gå fel??
3:a / Maria
Hobbybibliotekarien 