Fasanjägarna av Jussi Adler-Olsen, Bonnierpocket, 2011
Detta är bok två i serien om kommissarie Mørck på avdelning Q, den avdelning som har hand om nedlagda fall, så kallade cold-cases. Jag läste Flaskpost från P och tyckte den var otäck så det tog tid att ta sig an denna. Slutade efter ca 50 sidor då jag insåg att även denna bok handlar om sadister, plågare och mördare. En vecka senare blev jag trots allt lite nyfiken på Mørcks arbete och fortsatte att läsa.
En grupp om sex personer som gått på samma internatskola och med rika föräldrar som kan köpa dem fria utförde en mängd brott för 20 år sedan och nu flyter det upp på ytan igen. En är i fängelse, en lever på gatan, en är död, en har en plastikklinik, en driver handel med djur via en djuraffär och är advokat. Och alla har kontakter högt upp i samhällets topp. Fasaden börjar rämna och det är inte lika kul att ta kokain och misshandla folk eller djur och polisen kommer närmare då de som leder utredningen nu inte gått på samma skola…
Sex helt sjuka och osympatiska människor som triggar varandra till brott och erektion och köper tystnad och frihet av dem de behöver. En riktigt otäck samling folk. Jag finner Mørck sympatisk och gillar hans sätt att vara, det är han och Assad som lyfter boken.
En 3:a blir det för denna bok // Maria E
Hobbybibliotekarien 