Som trolleri av Mårten Melin, Rabén&Sjögren, 2010
Mona är med sin pappa på landet och får syn på en kille som sitter på bryggan. Han liknar inget/ingen hon någonsin sett och genast blir det pirrigt. Mona är 12 år och det verkar killen också vara. Men vatten gillar han inte och inte soliga dager heller, varför inte? Mona blir inte riktigt klok på Mikael, som verkar vara hans namn. Trots att Mona inte får ta hål i öronen gör Mikael det åt henne, hon stannar i hans koja över natten, trots att hon inte får och gör andra konstiga saker. När kompisen Nathaly kommer och hälsar på får hon se något hos Mikael som hon nog inte skulle se. Men det förklarar en hel del… Både Lukas och Nathaly är skeptiska.
Pappa har lovat resa med Mona senare på semestern, men det visar sig inte pappan hinna med och mamman har redan bokat resa utan Mona, livet suger, och det är då hon söker upp Mikael en sista gång.
Bok om likhet och olikhet och om mödan av att vara 12 år och leva med känslan av att ingen av föräldrarna tycker man är viktig. Klart man söker upp de som bryr sig.
Känner inte igen Melin riktigt i denna bok som är skriven som att Mona berättar allt för oss. Ändå lite kul att läsa.
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 