Så har jag det nu av Meg Rosoff, Brombergs, 2005
Så har jag det nu. Med de orden avslutar Daisy sin historia som började 6 år tidigare då hon av olika anledningar, som 15-åring, lämnade New York för att bo hos sin moster och kusiner på landet i England. Livet på landet är underbart, särskilt Edmond fast han bara är 14år. Det är många oroshärdar på gång i världen och moster Penn är mycket involverad i det arbetet och barnen tvingas vara själv en hel del. Det är Osbert( 16) Edmond och Isaac(14) och Piper(10-12) och så Daisy som får sköta gården med alla djur och fruktträd mm när kriget bryter ut och Penn inte kan ta sig hem.
Landet blir ockuperat och huset konfiskerat av militären och barnen splittras. Daisy och Piper hålls ihop och placeras i en annan familj, men vet inte var de andra tar vägen. Det verkar som om barnen inte riktigt förstår vad krig är; men då en av ungdomarna på lastbilsflaket skriker otidigheter åt en vakt vid en passage och kallblodigt skjuts ner vaknar de till. Daisy och Piper gör vad de kan för att hitta hem och många otäcka händelser sker, här gäller det att överleva.
Boken är skriven av Daisy i retroperspektiv och därför kanske inte så fylld av sentimentalitet och våldsscener utan med en klar, betraktande, beskrivning av vad som hänt och lämnar åt läsaren att värdera det som skett och vad som hänt. Det skulle nog kunna vara en skildring av krig nu. Vad förstår de unga? Vad har de för perspektiv på krig. Bara det att SMS och e-mail inte fungerar är ju jobbigt. Spännande och trovärdig.
Rekommenderas från 12 år
3:a / Maria E
Hobbybibliotekarien 