Hon är inte jag

Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh, W&W, 2012

Så jävla bra! På slutet av 80-talet kommer hon till Sverige från Iran med sina föräldrar. Nytt liv skall börjas, ett fritt liv. Pappan är entusiastisk och vill bli ”svensk” så fort det går medan mamman är skeptisk till hans beteende. Hon börjar skolan och trots att hon förstår svenska tvingas hon och en tjej till att få extra undervisning för att inte sinka klassen. Hon är duktig/bäst i klassen, trots sitt ”handikapp”, men det är inte gott nog, så hemma gör pappa läxor åt henne samtidigt som han med slag försöker få mamman att rycka upp sig. Hon ser när monstret kommer och går ofta emellan. Mamman kommer igen och börjar studera, lillebror kommer till världen, slagen fortsätter då mamman vill fortsätta att utbilda sig och skilsmässa är ett faktum.

På skolan skall hon inte tro att hon är något… Svensk kommer hon aldrig att bli. Hon går ut nian som bäst och gymnasiet och Elitskolan men till vilket pris? Allt kretsar kring att vara bäst och ha kontroll och medan kilona rasar, rasar också hennes liv. Vem är hon?

Hon ser olikheterna, men vill inte titta. Hon hör om olikheter men vill inte lyssna. Inget av detta gäller henne intalar hon sig, jag bestämmer själv mitt liv, vem ljuger hon för?? Ständigt väntar jag på att hon skall vakna…

Så jävla bra, säger det igen. I denna bok kan även jag känna igen mig som gjort ”karriär” i ett mycket mansdominerat yrke. Det finns mycket jag skulle kunna gjort annorlunda för 25 år sedan men jag tittade heller inte så djupt och lyssnade inte på det örat, just då…det tog 15 år innan jag vaknade.

Vad hände med Kawa?

5:a / Maria E

Jakten på svenskheten av Qaisar Mahmood  skulle kunna vara motsvarigheten skriven av en man. Lyssnade på honom på TV. Även han nämner det Hon känner:  att det är skillnad på svartskallar och Iranier